Att tillämpa artskyddsförordningen utifrån lokal bevarandestatus

I mitt allra första blogginlägg skrev jag om ett beslut av Skogsstyrelsen att förbjuda en avverkning där det fanns lavskrika. Ett beslut som man klokt nog drog tillbaka. Nu är lavskrikan åter aktuell genom att den orsakat att fem skogsägare förbjuds avverka sin skog kring Fångåsen utanför Arbrå i Hälsningland. Även nu förtjänar myndigheten både ris och ros. Ris för att man överhuvudtaget betraktat avverkningarna som förbjudna, men ros (en ganska taggig) för att man tydliggjort sitt ställningstagande genom ett formellt beslut som går att överklaga. Tidigare har man bara gjort en bedömning att åtgärden är förbjuden i ett meddelande till skogsägaren. Då har man lagt hela ansvaret på skogsägaren. Det finns ingenting att överklaga, samtidigt som man blir åtalsanmäld om man ändå avverkar. Därför är det bra att man skrivit ett förbud när man ändå tagit ställning.

Men framförallt är hela bedömningen att avverkningen är förbjuden mycket problematisk, och den skulle få dramatiska konsekvenser om den står sig i domstol. Enligt myndigheternas riktlinjer ska en åtgärd anses vara förbjuden om den försvårar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus hos arten. Lavskrikan är inte rödlistad. Anledning till att den aktuella avverkningen förbjuds är att den lokala bevarandestatusen inte anses vara god och att lokalen ligger nära gränsen av artens utbredningsområde. Den här typen av bedömning utifrån den lokala populationen gör artskyddsbestämmelserna än mer problematiska.

Skogsstyrelsen har listat ett sextiotal fåglar som särskilt ska beaktas när man tillämpar artskyddsförordningen. Det intressanta är att myndigheten föreslagit att lavskrikan inte ska vara en av dessa. De övriga arterna anses alltså ha högre prioritet, och man borde bedöma att risken för påverkan på bevaradestatusen i ännu större omfattning påverkas av lokal status för de andra arterna. Med den bedömning man gjort vid Fångåsen kommer det alltid vara någon eller några av arterna som är på gränsen av sitt utbredningsområde eller har en lokalt svag population. Den här gången var det lavskrika. Nästa gång är det spillkråka, tretåig hackspett, talltita, stjärtmes eller tjäder. Arter som precis som lavskrika anses påverkas av skogsbruket men tycks klara sig ganska bra i de brukade svenska skogarna med de avsättningar som görs och den hänsyn som tas. Risken är att man kommer kunna hitta någon art som anses ha lokalt dålig status i en mycket stor del av de avverkningsbara skogarna.

Normal brukar man anse att det är viktigast att göra bevarandeinsatser i arternas kärnområden och inte i dess periferi. Har vi starka populationer i kärnområdena kommer det bidra till att fåglarna har god förmåga att återetablera sig i periferierna om de försvinner lokalt. Och vi får hela tiden nya potentiella miljöer för fåglarna. Den gamla skogen ökar. Ur ett bevarandebiologiskt perspektiv är det därför missriktat att satsa på periferierna, vilket dagens tillämpning bidrar till.

Risken är att lokala ornitologer och engagerade myndighetstjänstemän brinner lite extra för de områden där man själv rör sig. Man tycker nog att den lokala populationen av  mindre hackspett, entita eller duvhök är lite extra viktig, och arterna kanske lokalt har ganska svaga lokala populationer. Det kan precis som i fallet med lavskrikan på Fångåsen leda till långtgående inskränkningar som inte kan motiveras för artens bevarande ur ett större perspektiv. För man ser alltid en risk att arten ska försvinna om man inte ser utanför sin egen läns- eller sockengräns. Men arternas överlevnad avgörs inte av om platsen där de för tillfället befinner sig ändrar karaktär. Särskilt inte om artens miljöer återskapas i minst samma takt som de försvinner.

I myndigheternas riktlinjer för artskydd i skogen, föreslår man att Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen gemensamt ska peka ut arter som på regional nivå kan behöva särskild uppmärksamhet inom skogsbruket. Risken är stor att varje län kommer ta på sig ett antal arter som de anser sig ha ett särskilt ansvar för. Och myndigheternas naturvårdsspecialister brukar var mycket ansvarskännande när det gäller att bevara arter. Ett sådant arbetssätt riskerar att stoppa många avverkningar och kraftigt öka byråkratin vid skogsbruksåtgärder.

Annonser

25 thoughts on “Att tillämpa artskyddsförordningen utifrån lokal bevarandestatus

  1. Niklas

    Hela hanteringen är åt h-vete. För hur lokalt är egentligen ”lokalt”? För ”lokalt” kan ju i värsta fall inte omfatta mer än det område som är avverkningsanmäld och då kan ju i princip varenda avverkning stoppas med hänvisning till artskyddsförordningen.

    Gilla

    Svara
    1. Dag Lindgren

      Niklas: Vad som är lokalt bestäms från fall till fall. Det vore alltför jobbigt för tjänstehenen att förutse omständigheterna i förväg.
      I lavskrika Hälsingland är det väl det område där förekomsten minskar eftersom utbredningsområdet minskar, men där det samtidigt faktiskt finns en viss täthet av lavskrikerevir. Detta område är givetsvis mycket större än just de punkter som det råkat komma avverkningsanmälningar från sista året.
      Utgångspunkterna för de avverkningsförbud som lagts på fem markägare gäller förstås för framtida avverkningsanmälningar i ett mycket större område inklusive nya avverkningsanmälningar för andra ytor från samma markägare.
      Kunde inte Skogsstyrelsen markera det område på kartan där skogsägare som försöker avverka riskerar avverkningsförbud på grund av närvaro av lavskrika. Jag är säker på att skogsägare inte själva kan bedömma detta utan där måste Skogsstyrelsen hjälpa till på förhand.
      Skogsstyrelsen kan också göra en bedömning av den totala andelen avverkningsmogen skog inom det område där kritieriet gäller som kommer att undantas från avverkning?

      Sedan undrar jag hur många avverkningsanmälningar från det aktuella området i Hälsingland som som inte stoppast av Skogsstyrelsen? Hur många kan man förmoda hade betydelse för lavskrika? I hur många fall fanns faktiskt förekomst av lavskrika? Genom att klargöra detta kan Skogsstyrelsen bidra till att skogsbruket kan bedömma konsekvenserna bättre.

      Gilla

      Svara
      1. Niklas

        Ännu jobbigare för skogsägarna att kunna förutse detta med avseende på planering och skötseln av sin skog. Myndighetsmissbruk så det bara skriker om det, med andra ord. Myndigheterna och domstolar måste snarast se till att respektera äganderätten.

        Liked by 1 person

    2. Konsult

      Skogsvårdsstyrelsen och Naturvårdsverket har, sedan att antal år sedan, börjat lägga sig i den parlamentariska demokratins opinionsbildning genom att göra det till sin huvudsakliga uppgift att motarbeta Sveriges Grundlagar och riksdagens socialkonservativa partialternativ. Det gör man dessutom på ett ofta ohederligt och t o m rent antidemokratiskt sätt med bristande opartiskhet och vänstervridning.

      Staten med Skogsvårdsstyrelsen och Naturvårdsverket finanserar till exempel Naturskyddsförening i deras attacker med vulgäranklagelser mot skogsbruket om att indirekt uppmana till likvärdigt civil olydnad och anarki genom att anmäla och överklaga skogsägarnas brukningsrätt av den egna odlade skogen.

      Skogsvårdsstyrelsen och Naturvårdsverket är inte den oberoende myndighet man utger sig för att vara, utan ägnar sig i stället åt politisk aktivism långt ut på vänsterkanten. Denna vänstervridning har blivit värre på senare tid, mot bakgrund av det anses det problematiskt att organisationen regelmässigt anförtros utbildningsuppdrag åt utredningar och andra samhällsaktörer som skall eller bör vara politiskt neutrala.
      Skogsvårdsstyrelsen och Naturvårdsverket anklagas för att vara naiva när dessa okritiskt köper Naturskyddsförenings falska nidbilder av Sveriges skogsägare och inte ser den enorma klimatförbättring som Sveriges framförallt privata skogsägare står för och den samhälls nytta man gör med att bruka skogen som skapar arbetstillfällen och inkomster till den välfärd vi har byggt upp.

      De flesta skogsägare menar idag att Skogsvårdsstyrelsen och Naturvårdsverket dragits med i denna vänstertrend och därför har förverkat sin rätt att kalla sig “oberoende expert” eller att verka som sådan myndighet. Skogsvårdsstyrelsen och Naturvårdsverket har idag så mycket åsikter som sträcker sig långt utanför det som kan anses relevanta för statens uppdrag att bevaka, informera, förbättra landsbygdens villkor och skogsbrukets villkor.
      Då många av de nyanställda inom myndigheterna ”inget begrip” om skogsbruk och dess produktion, då man aldrig varit ute i verkligheten.

      Det värsta är att vänsteraktivister som Naturskyddsföreningen och Skydda skogen sitter på ett enormt åsiktsregister numera om våra privata skogar enbart för att sabotera som borde vara olagligt.

      Gilla

      Svara
    1. Niklas

      En del av dessa arter verkar ju vara ganska vanliga idag, som t.ex. sångsvan. Vid min förra bostad kunde jag på senvintern/förvåren ofta se från trädgården 100-tals sångsvanar gå och betandes på fälten.

      Gilla

      Svara
  2. Dag Lindgren

    Skogsbruket gör för lite för att analysera och motverka de risker som artskyddsförordningens tillämpning medför. Det räcker inte med att proffstyckarna smågnäller längre. Om Fångåsen godkäns av domstol är fältet fritt för nya tester var gränsen egentligen går och presteras ingen version av gränsen går så får man anta att det är bara himlen som sätter gränsen. Det är ett problem för skogsbruket inte bara för två markägare och den advokat som tydligen inte fått uppdraget än Skogsbruket kan inte avvakta längre, det tar år för avgörande och det kommer snart en ström av nya fall, och Fångåsen kanske förloras pga något taktiskt misstag av advokat eller LRF. Den tidigare GD i Skogsstyrelsen är tillräckligt insatt i svårigheterna och har tydligt uppmanat till att göra Skogsbruk möjligt. Gunnars blogg antyder ju inte heller någon gräns, tvärtom. Det är nog med varningstecken för att lyfta frågan över gnäll och stöd till några få markägare. Jag har inte fått någon indikation på att detta gjorts i övrigt efter att fallet blev känt, vilket kanske inte räcker,
    I hur många procent av de fall som markägare företräds av LRF har fått rätt mot myndigheten i Naturskyddsärenden?

    Gilla

    Svara
  3. Mia

    Intressant inlägg från någon som benämner sig som LRFs naturvårdsexpert. Expert är en person som är just expert på något. Du verkar ju snarare motverka det område du kallar dig expert för.
    Patetiskt. Byt titel.
    Eftersom du dessutom vill att man även ska få kalhugga precis som man vill just i lavskrikans kärnområde (inte bara i periferin) så blir ditt inlägg ännu mer patetiskt.
    /Mia

    Gilla

    Svara
    1. Niklas

      Mia! Det är just för att Gunnar är expertoch inte en fanatiker, som han tycker det är ok med föryngring…

      Gilla

      Svara
  4. Mia

    Dag, finns det någon som verkligen tar dig på allvar? Du ifrågasätter väldigt ofta Sveriges artexperters kunskaper. Vad gör din kunskap bättre än deras?
    /Mia

    Gilla

    Svara
    1. Dag Lindgren

      Funderar ofta på det själv – ,om jag inte trodde det skulle jag inte fortsätta. Jag får kickar ibland – vad har hänt tidigare denna vecka? På twitter har en jag fått en rikdsdagsman till som följare och förbundsordföranden för LRF har retwittrat mig. Jag har fått ett email från Land där de antydde intresse för en debattartikel, det är möjligt det leder till nått om några månader. Och jag har fungerat som bollplank till den viktigaste ideologen för svensk skogsträdsförädling, 7 mail har utväxlats på några dagar.
      I höstas satt vi tre tillsammans runt ett bord: dekan för sfak, chef för artdatabanken och jag. Det konstaterades att dialog med artdatanken inte var en för dem önskvärd möjlighet så jag får finna andra vägar än att diskutera med artdatabankens experter. Jag ifrågasätter sällan deras kunskaper utan de slutsatser kunskaperna leder till och de frågeställningar de något ensidigt analyserar. Bristen på intresse för en vetenskaplig diskussion är en mycket stor svaghet hos den svenska artdatabanken och minskar förtroendet för deras mer övergripande slutsatser.
      Och nog tror jag på två års sikt det lett till något, det accepteras nu på högre nivå (Naturvårdsverket) att artutdöende i Sverige inte är ett STORT problem, det är bara på lägre nivåer detta inte nått ner.
      Debatten blir väldigt fyrkantig. Det finns nästan ingen som gör så utförliga analyser som jag men det orkar ingen läsa, utan det blir bara kortversioner som når ut vilka inte ger utrymme för nyanser, Onyanserade, provokativa, lite förolämpande, dåligt insatta och insinuanta inlägg från sådana som dig bidrar till polarisering. Har den ideella Naturvården ingen som kan utnyttja utrymmet här för nyanserade sakinlägg som skulle ge mer respekt för synpunkterna? Vill den ideela Naturvården bara provocera ett motstånd som sedan kan utnyttjas politiskt?

      Gilla

      Svara
  5. Christer Johansson, skogsansvarig SOF-Birdlife

    Gunnar som suttit i referensgruppen för artskyddet i skogen borde väl känna till att Lavskrika finns med i den aktuella förteckningen över bilaga 4- arter, men kommer att tas bort i den nya bilagan som beslutas efter sommaren p g a den gått från att vara hänsynskrävande till livskraftig i den nya rödlistan. Myndigheterna agerar alltså utifrån aktuell lista.
    Lavskrikan har minskat kraftigt under minst 30 år, troligen på grund av intensivt skogsbruk (Artdatabanken), men har haft en stabilare nivå de sista 15 åren varför den nu tas bort ur rödlistan. Att arten skall ha god bevarande status i hela sitt utbredningsområde kan innebära att extra hänsyn kan krävas i utkanten av utbredningsområdet, vilket är antagligen är så som myndigheterna resonerar. Lavskrikan är en av de arter som tydligast gynnas av hyggesfria brukningsformer med flerskiktade skogar och alltså missgynnas av enskiktade monokulturer. Utan att veta något om aktuella fall är det sannolikt att hyggesfritt skogsbruk i dessa fall mycket väl skulle kunna gå att kombinera med att lavskrikan skulle kunna behållas i området. Är närområdet däremot kraftigt hugget och fragmenterat kan avverkningsförbud och skydd vara enda alternativet. Bättre landskapsplanering t.ex genom habitatmodellering är det som krävs för att kunna kombinera skogsbruk med arter som t.ex. lavskrika.
    Bevarandeinsatserna för de prioriterade arterna skall göras i hela artens utbredningsområden där arten skall ha god ekologisk status. Då är det väl ganska rimligt att kärnområden i artens perifera utbredningsområden i Hälsingland är viktiga att prioritera. Därför är det absolut inte missriktat som Gunnar skriver att satsa på de perifera områdena utan snarare är det kärnområden i de perifera delarna som är viktigast. Forskning kring fragmenteringseffekter som finns visar också på detta. Flera arter visar samma fragmenteringseffekter i södra Sverige t.ex. tjäder och talltita.
    Det är riktigt att det kan finnas koppling mellan sorkcykler och förekomst av lavskrika och att klimatförändringarna i detta sammanhang kan ha betydelse för t.ex. lavskrikepopulationen. (Beskrivs bl.a. i årsrapport 2015. Fågeltaxeringen Lund). Detta kan dock knappast tas till intäkt för att ”inte göra någonting” utan åtgärder som gynnar arten blir i detta fall än viktigare.

    Gilla

    Svara
    1. Niklas

      Det som krävs är väl till att börja med en äganderätt värt namnet. Sedan är ju frivilliga överenskommelser typ Komet som gäller, samt att de som vill ”skydda” skog får se till att hosta fram erforderliga medel.

      Gilla

      Svara
  6. Dag Lindgren

    Tittade på Birdlife och fann bla en redogörelse för röstningen = den politiska inställningen till artskyddets EU förankring som var positiv, bara moderaterna entydigt emot http://www.sofnet.org/sveriges-ornitologiska-forening/nyheter/sofs-nyhetsarkiv-visaren/?item=art_art-s1%2F4767 Dvs kritiken för implementeringen bör troligen fokuseras mot svenska politiker snarare än EU. De som tycker EU regleringen är för besvärande bör tydligen rösta på moderaterna vid nästa EU-parlament-val. En statistik jag kanske skulle kunna titta på är rödlistestatus för de arter Birdlife gör nyheter om.

    Gilla

    Svara
  7. Konsult

    Lavskrikan är inte ”prioriterad fågel”

    Men HERREGUD!!!
    Det kan aldrig vara meningen att artskyddet ska gälla för alla fåglar???
    Var är våra myndigheter på väg ……
    Verkar helt sanslöst fel….!!!

    Skogsproduktions målet ska ju vara jämnställd minst!!!

    Gilla

    Svara
    1. Dag Lindgren

      Lavskrikan ingår inte i denna version av bilaga 4. http://www.skogsstyrelsen.se/Global/myndigheten/Om%20oss/Remisser/Remissversion%20Bilaga%204%20%20f%C3%B6reskrifter%20SvL.PDF
      Men det står: ”Samtliga i Sverige vilt förekommande fågelarter omfattas av skydd enligt EU:s fågeldirektiv” ” Fågeldirektivet är implementerat i svensk lagstiftning via miljöbalken och artskyddsförordningen. I denna bilaga anges de prioriterade fågelarter” ”Prioriterade fågelarter är arter vars nationella och internationella bevarandestatus är sådan att särskilda bedömningar kan vara aktuella i samband med skogsbruksåtgärder.”

      Vad jag förstår innebär detta att det är möjligt att förbjuda avverkning även om en art inte är prioriterad. Vederbörande tjänstehen avgör från fall till fall. I lavskrikfallet har LRF fört ärendet till domstol och om avverkningsförbudet står sig i domstolsprövningen finns det ett prejudikat på att en fågelart inte behöver vara upptagen i bilaga 4 för att motivera omfattande avverkningsförbud, vilket blir en värdefull vägledning för framtida fall till fall bedömningar av några enstaka tjänstehen, Men det är inte uteslutet att domstolen underkänner argumenteringen i lavskrikefallet, det får vi väl reda på om något år.

      Men det är utomordentligt oroande att det första Skogsstyrelsen gör när de nya riktlinjerna skall implementeras är att försöka utvidgar den makt det ger till icke prioriterade arter eller möjligen den lägst prioriterade av 65 prioriterade fåglar ifall nu Skogsstyrelsen lyckas trixa till det dithän.

      Hur reagerar markägarna? T ex om man vid förnyelse eller gallring sparar gamla träd eller död ved eller nyckelbiotoper ökar man ju risken att få in någon fågel som förhindrar framtida virkesuttag på hela skogsfastigheten. En låg risk kanske inte ger så mycket eftertanke men om det rör fåglar som finns på en stor del av skogsarealen?

      Sedan tycker jag Skogsbruket är för tamt och eftergivet som näst intill stillatigande accepterar detta beteende av Skogsstyrelsen (utom beträffande inskränkningarna i äganderätten, och möjligen med undantag av några enstaka anonyma ”skogsbruksaktivister” och Gunnar Linden som ju är den enda för vilket denna bevakning är en viktig del av jobbet). Och alldeles nyss mig som inte riktigt trott att faran var så stor före lavskrikan..

      Gilla

      Svara
  8. tjänstemann

    Äganderätten måste även gälla för skogsägare

    http://vlt.se/asikt/debatt/1.4107831-ag … skogsagare

    I VLT (25/7) har Sverre Royen Linton en intressant debattartikel om den privata äganderätten, framför allt mot bakgrund av ett utspel av förre ordföranden i översynen av skogsvårdslagen. Hon tycker att privata inte borde få äga skog och ennes uppfattning påhejades livligt från miljö-organisationer och även Miljöpartiets talesman i miljöfrågor.

    Visserligen bytte landsbygdsministern ut henne, men det inträffade visar att det finns ett hot mot privat ägande i Sverige. Jag delar Royen Lintons uppfattning att det behövs ett uppvaknande för försvaret av det privata skogsägandet. Jag saknar engagemanget från skogsägarrörelsen.
    Skogen har i långa tider varit Sveriges viktigaste exportnäring och har stor betydelse vid övergången från ett fossilt till ett biobaserat samhälle.
    Intresset har också ökat för skogens miljövärden och i nuvarande skogsvårdslag jämställs produktions- och miljömål. Nu diskuteras behovet av en ny skogsvårdslag. Debatten förs konstigt nog mest på tidningarnas kultursidor och där får man intrycket att debattörerna närmast betraktar skogen som allmän egendom, där någon annan skall bestämma hur den enskilde skogsägaren skall bruka sin skog.
    Äganderätten är skyddad i svensk grundlag och skogsägarna har att rätta sig efter gällande skogsvårdslag och föreskrifter. Undersökningar visar att de allra flesta skogsägare klart uppfyller lagens krav både i fråga om skötselåtgärder och i miljöhänseende.
    Uppfattningen om hur skog ska skötas har ändrats många gånger under årens lopp. Det är olyckligt då skogen är en näring där det behövs långsiktigt tänkande. På 50-talet gällde hormoslyrbesprutning, björken skulle utrotas.
    På 60-talet föreslogs utdikning av alla gamla slåtterängar och mossar, som ej självföryngrats och 1983 föreslog en statlig utredning tvångsavverkning av gammal skog. Ett markant skogsägaruppror stoppade förslaget.
    Då det i nuvarande skogsvårdslag medges en viss frihet att sköta sin skog, har vi fått det mosaiklandskap som alla säger sig slå vakt om. Olika skogsägare har med olika metoder brukat sin skog och genom att man, inom lagens ram, vidtagit olika åtgärder har vi fått variationer i landskapet.
    Nu diskuteras behovet av mera detaljstyrning. Det enda det skulle åstadkomma vore en likriktning som ingen – varken samhälle, skogsägare eller fritidsfolk – vore betjänta av.
    Skogen är inget museum utan den är till för att brukas och detta blir ännu viktigare om vi skall klara energiomställningen.
    Vad som behövs är inte mera detaljregler och pekpinnar. Skogsstyrelsen borde satsa mera på rådgivning och diskutera olika brukningsalternativ.
    Det finns en osäkerhet hos många skogsägare om vad man får eller inte får göra i skogen och detta lägger en hämsko på en positiv utveckling i en framtidsnäring. Satsa resurser på detta i stället för att byråkratiskt uppfostra skogsägarna.

    Gilla

    Svara
    1. Dag Lindgren

      I argumentation om detaljstyrning av skogsbruket på tveksamma, skiftande och delvis ideella grunder överbetonas äganderättens betydelse.
      Även ett hundraprocentigt privat skogsägande måste omgärdas med restriktioner och styrning. Problemet ligger i att detaljstyrning, exempelvis genom att stoppa avverkingar med motivering att ”big brother”, dvs säga Skogsstyrelsen, vet bäst,tillmäts en överdriven positiv effekt och tilltar..
      Det är också svindlande fel att vissa myndingheter med makt att bestämma över detaljer, inte behöver väga in bekymmer och kostnader deras byräkrati kostar. Men detta gäller också i ett system med statligt ägande.

      Gilla

      Svara
  9. Dag Lindgren

    Konstaterar att artikeln med lavskrikeförbudet givit nytt rekord i kommentarer på Gunnars blogg (23 hittills) trots att artikeln kom när högsemestern inleddes!!!!!!

    Gilla

    Svara
  10. Dag Lindgren

    Varför välja lavskrika som första stora implementering när underlaget är ganska svagt? Grubblat över det och föreslår nu att det är för att tillfredställa en lokal naturvård/fågelskådar opinion
    Lavskrikan i artens sydkant har varit hett stoff flera år redan och det finns en lokal naturvårdsopinion som påverkat kraftigt: http://www.natursidan.se/nyheter/familj-lavskrikor-stoppar-skogsavverkning/ Den bakomliggande egentliga primära orsaken till avverkningsförbudet kan kanske sökas här: http://www.natursidan.se/nyheter/lavskrikornas-skog-i-kittan-ar-skovlad/ och http://www.arbetarbladet.se/opinion/insandare/ar-det-sa-svart-att-ta-hansyn och http://www.fotosidan.se/blogs/levandeskog/naturvarden-blaste-bort-i-lavskrikans-skog.htm .
    Kanske man i första hand inte skall titta på styrkan av vetenskapligt underbyggda krav utan lokala opinioner, när man ser på Skogsstyrelsens/Länsstyrelsens val av objekt för drastiska ingripanden?

    Gilla

    Svara
  11. Ping: Artskyddet och fågeltaxeringens sommarrutter | Naturvård med mina ögon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s