Att beakta skogsägarnas drivkrafter vid formella avsättningar

Just nu arbetar Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket med en översyn av den nationella strategin för skydd av skog. Den ska bland annat behandla vilka skogsområden som bör prioriteras för reservat, biotopskydd och naturvårdsavtal och hur områdena ska fördelas i landet.

Risken är stor att den nya strategin precis den nuvarande, får ett starkt fokus på att optimera bevarandet av rödlistade arter utifrån områdenas storlek och hur olika naturvärden ligger i förhållande till varandra. Det anses ofta vara det bästa urvalskriteriet för att bevara biologisk mångfald och har också stöd i bevarandebiologisk forskning. Men teorin glömmer en avgörande faktor – markägaren.

Bevarandet av skogens artrikedom beror inte endast på avsättningarnas storlek och hur de ligger i förhållande till varandra, utan det handlar minst lika mycket om hur det kringliggande landskapet brukas och skogsägares vilja att frivilligt bevara värdefull skog eller att skapa nya naturvärden i skogen. Skogsägarnas drivkrafter och de incitament skyddsstrategin skapar borde därför vara minst lika viktiga vid prioriteringen av skogsavsättningar.

Att skapa en grön infrastruktur utifrån hur arterna i teorin kan spridas är vanskligt. Det som är en spridningskorridor för en art blir en barriär för en annan. Om det lyckas beror därför helt på vilken art man följer upp. Däremot är de flesta överens om att bevarande och skötsel av värdekärnor generellt är effektivt för att bevara mångfalden. Sannolikt ger det minst lika mycket att avsätta värdekärnor där det samverkar med skogsägarnas drivkrafter, som där vissa arter i teorin har förutsättningar att sprida sig till en närliggande värdekärna.

Det finns flera styrmedel som idag i praktiken bestraffar den skogsägare som utvecklar och bevarar naturvärden. Det gäller inte minst nyckelbiotoper och artskyddsbestämmelser där den som låtit naturvärden utvecklas riskerar att förlora förfoganderätten över marken, utan ersättning. Problematiken skulle till stor del kunna lösas för drabbade skogsägare genom att i skyddsarbetet prioritera nyckelbiotoper som inte ryms inom frivilliga avsättningar, liksom skog där brukandet riskerar att stoppas på grund av artförekomster. En sådan prioritering skulle betyda mycket för skogsägares drivkrafter att bevara och utveckla naturvärden.

Generellt tror jag en viktig signal från samhället skulle vara att man är beredd att ta ansvar för den skog man anser vara så skyddsvärd att markägaren inte kan bruka den. Ibland sker dock långtgående förbud till följd av artskyddsbestämmelser trots att skogen inte anses vara skyddsvärd. I dessa fall borde man närma sig en insikt om att artskyddsförordningens bestämmelser är orimliga. Att då myndigheterna tvingas avsätta områdena mot ersättning blir i sig ett incitament för en bättre naturvårdspolitik. Egentligen bör ju varken markägaren eller staten tvingas avsätta skog som inte är skyddsvärd.

Även Komet-arbetssättet skulle vara effektivt för att tillvarata skogsägarnas drivkrafter. Genom att prioritera de skogsområden som skogsägaren själv vill avsätta blir naturvården en möjlighet istället för ett hot. Idag har den skogsägare som vill avsätta sin värdefulla skog begränsad möjlighet att bli ersatt samtidigt som andra skogsägare drabbas av reservat mot sin vilja. För båda dessa grupper av skogsägare tar man idag ofta bort incitamenten att bevara och skapa naturvärden.

De som arbetar med statlig naturvård har ofta så stor tilltro till naturvårdsbiologisk forskning att man glömmer bort människan. När man försöker optimera naturvården endast utifrån befintliga värdekärnor är risken stor att man låter det bästa bli det godas fiende.

Annonser

2 thoughts on “Att beakta skogsägarnas drivkrafter vid formella avsättningar

  1. Konsult

    Skogsägare har egendomsskydd enligt regeringsformen och Europakonventionen.

    Skyddet för egendom är grundlagsreglerat i 2 kap. 15 § regeringsformen. I bestämmelsens första stycke tillförsäkras enskilda skydd mot det allmänna för sin äganderätt genom ett förbud mot dels expropriation och annan sådant förfogande, dels mot olika rådighetsinskränkningar i mark och byggnad.

    Skyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen utgör ett skydd mot ingrepp i den enskildes egendom från det allmännas sida.
    Egendomsskyddet regleras i artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Europakonventionen gäller som svensk lag och har inkorporerats genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
    Av artikel 1 i det första tilläggsprotokollet följer att varje fysisk eller juridisk person ska ha rätt till respekt för sin egendom samt att ingen får berövas denna annat än om det sker i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser.
    Europakonventionens bestämmelser om skydd för egendom innebär bland annat att staten inte utan vidare kan ta annans mark i anspråk, t.ex. genom expropriation. Bestämmelserna i Europakonventionen får dock också anses innebära att staten har en positiv förpliktelse att se till att rättigheten skyddas mot kränkningar utförda av andra privata rättssubjekt. Detta sker framför allt genom att utfärda lagar som skyddar mot tillgrepp av egendom och som ger möjlighet att få tillbaka egendom som har frånhänts ägaren olovligen.
    Staten har alltså ett ansvar när rätten till skydd för egendom hotas genom åtgärder från andra än staten.
    Skogsägaren är ägare till den egna ärligt ägda skogen och marken och har full bestämmanderätt om vad marken skall användas till.
    Det är fortfarande helt omöjligt överklaga Skogsstyrelsens felaktigheter och myndighetsmissbruk.
    Varför framträder aktivister i Naturskyddsföreningen som en myndighet likt Skogsstyrelsen.
    Har Skogsstyrelsen gett fullmakt till Naturskyddsföreningen att leka myndighet??
    Varför stödjer myndigheter likt naturvårdsverket aktivisterna i naturskyddsföreningen med enorma bidrag för att sabotera för markägare???
    Att myndigheter finansierar denna organisation är en skam för naturvårdsverket & Skogsstyrelsen, och gör att förtroendet för naturvårdsverket & Skogsstyrelsen kraftigt minskar.
    Rättsväsendet skall beivra alla former av intrång på skogsägarens egendom. Ett rimligt krav är att kriminalisera verksamhet som kränker skogsägarens äganderätt. Det är mycket tråkigt att staten åsidosatt skogsägaren och äganderätten i så stor utsträckning.
    Vi skogsägare konstaterar att trots att vi genom skatter avlönar tjänstemännen och att vi som sakägare är drabbade av avverkningsförbud, miljöaktivister, aktivister som trädkramare med olagliga intrång, nerskräpning, olovliga tältläger m.m. och till råga på allt skall vi betala helst en gång till för att eventuellt få den rätt till hjälp som vi lagligt har rätt till.
    Skogsägaren är ett brottsoffer och brottsoffermyndigheten skall ha ett inflytande över utredningen.
    Sverige är alltmer ett särintresseland utan politiker med ryggrad som vill lyssna eller orkar/kan/törs stå upp och och balansera med sunt förnuft mellan sakägare och särintressen på ett bra sätt. Eller säga ifrån.
    Så från myndigheter blir objektivitetskriterierna i praktiken allvarligt sned dragen. Man helst bara vill höra den ena parten som varken gör eller vill göra rätt för sig eller betalar ersättningar och lever på bidrag utan att betala ens skattar i landet Sverige.
    Det skapas nu i ökande fart mer och mer bedömningskriterier som baseras på tyckande, som medför grova kränkningar av enskilda privata skogsägares egendom och deras äganderätt. Enskilda privata skogsägare kränks av staten.
    Att leka med andras egendom och ekonomi som är den enskilde privata skogsägarens och skattebetalaren det är alltför lätt, och därför inget viktigt för myndigheten att efterhöra deras synpunkter.

    Skogsstyrelsen bör gå kurser i egendomsskydd och äganderätt.

    Gilla

    Svara
  2. Dag Lindgren

    Efter att principerna för artskyddet nu klarnat genom lavskrikorna tror jag den viktigaste framtida styrningen är annan än vad som Gunnar hittills utgått från. Det är länsstyrelserna i samverkan med Skogsstyrelsen som styr och ägarna har inget inflytande. Skogsägarna får finna sig i att de inte får störa arter på sätt som myndigheterna bestämmer är störande för individer av arter. Vad som bevaras är styrt av enstaka arters behov, vad som bevaras blir summan av arternas behov. Rödlistan spelar underordnad roll. Gunnar verkar leva i en värld före halvårskiftet, när artskyddsförordningen släpptes lös för skarp tillämpning. .

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s