Att bestraffa eller belöna den som har naturvärden

I vintras uppmärksammades ett fall då en skogsägare blev förhindrad att avverka 14 hektar skog eftersom man sett lavskrikor i skogen. Förbudet skedde med stöd av artskyddsförordningen. Någon ersättning skulle skogsägaren inte få eftersom artskyddsförordningen inte medger det. Han skulle förlora kanske en miljon kronor, pengar som behövdes för skulder på skogen. Anledningen till att just han drabbades var att han till skillnad från kringliggande fastighetsägare låtit skogen stå kvar lite längre. Senare drog Skogsstyrelsen tillbaka sitt förbud eftersom man inte kunde konstatera att lavskrikorna häckade på platsen. Istället vill man nu bevara skogen som ett biotopskyddsområde. Det är bra – men vad hade hänt om fåglarna verkligen häckat där?

Naturvårdens beslutsfattare måste tänka längre än till de enskilda fågelindividerna eller det enskilda skogsområdet. Ska vi lyckas bevara en rik biologisk mångfald måste vi ha markägarna med oss. Naturvärden får inte bli något som innebär att markägaren fråntas brukanderätt utan ersättning. Då kommer ingen vilja skapa nya naturvärden. De flesta skogsägare har ett genuint intresse för naturen som man istället bör tillvarata.

Lavskrikan är nog många skogsägares favoritfågel. En vacker, trevlig och nyfiken fågel som gärna kommer fram när man sätter sig för att fika. Jag har själv haft en lavskrika som ätit ur handen på mig. Jag tror att de flesta skogsägare idag blir mycket glada om de stöter på en lavskrika i sin skog. Men kommer man fortfarande bli glad när lavskrikan dyker upp och dess närvaro innebär stora ekonomiska förluster för markägaren?

Jag tror att markägarens inställning till naturvård har stor betydelse för vilka naturvärden som kommer att utvecklas i framtiden. Vill vi långsiktigt bevara mångfalden bör därför markägare som utvecklar och bevarar naturvärden belönas och inte bestraffas.

Annonser

4 thoughts on “Att bestraffa eller belöna den som har naturvärden

  1. DagL

    Lavskrikan är enligt rödlistan 2015 livskraftig dvs inte ”rödlistad”. 2010 var den dock rödlistad, men inte ”hotad” bara ”nära hotad” http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103031 . Vitesförläggandet mot avverkning hävdes för att ”närvaron” inte var tillräckligt stark, men inte för att lavskrikan tagits bort från rödlistan! Skall artskydd frikopplas från rödlistan?
    Att Skogsstyrelsen drivit ett fall med ”nära hotad” som pilotfall, men inte valt ett fall med en faktiskt ”hotad” art verkar egendomligt. Men sådana fall förekommer kanske inte.
    Man kan se det som ett hot mot äganderätten, men man kan också se det ur samhällets synpunkt. Vad händer om det blir gratis för samhället (skogsstyrelse och länsstyrelser) att på så lösa grunder som i detta fall driva fram långtgående förbud av hänsyn till enstaka arter i enstaka fall? Då kommer artbevarandeintressena sannolikt att väga för tungt mot vad som är samhällsekonomiskt rimligt.

    Gilla

    Svara
  2. Erik Andersson

    Och som vanligt inte ett ord om äganderätten. Ska samhället använda sig av artskyddsförordningen måste det till rejäla ersättningar till markägarna. Allt annat är konfiskation av skogs eller jordbruksmark.

    Gilla

    Svara
  3. Ping: Vem bör kunna överklaga miljöbeslut? | Naturvård med mina ögon

  4. Ping: Att tillämpa artskyddsförordningen utifrån lokal bevarandestatus | Naturvård med mina ögon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s