De gamla skogarnas förändring över tid

Statistik från Riksskogstaxeringen visar att arealen gammal skog fördubblats de senaste 20 åren. Detta borde ses som en enormt positiv utveckling för den biologiska mångfalden. Miljörörelsen har dock en helt annan syn. De vill förringa den positiva trenden och menar att beståndsåldern inte visar på vad som egentligen är gammal skog, och att det är skillnad mellan gammal skog och gammelskog. De menar att naturliga skogar hade helt andra egenskaper, som exempelvis betydligt mer död ved och ännu äldre träd. Detta må delvis vara sant, men frågan är om vi verkligen kan förväntas bevara en biologisk mångfald som härrör från ett landskap som kanske inte funnits på flera hundra år? Åtminstone inte det senaste seklet. För skogarna var knappast mycket mer naturliga vid förra sekelskiftet än idag.

Riksskogstaxeringens data pekar visserligen på att det arealmässigt fanns mer gammal skog för 100 år sedan än idag. Men hade dessa skogar verkligen högre naturvärden än dagens gamla skogar? Helt klart är att dåtidens gamla skogar var starkt påverkade av dimensionsavverkningar vilket hade gjort dem mycket glesa. På 1950-talet höll de gamla skogarna ungefär 75 m3/hektar. Redan då hade virkesförrådet ökat, samtidigt som arealen gammal skog hade sjunkit, vilket tyder på att de gamla skogarna var ännu mer glesbestockade för 100 år sedan. I många gamla skogar kanske den kvarvarande volymen inte var mycket större än efter en avverkning med förstärkt hänsyn idag.

Att vi på nationell nivå idag har betydligt mer gammal skog mätt i volym framgår av figuren nedan. Om volymen eller arealen är viktigast kan man diskutera, men helt klart speglar den låga volymen bristande kvaliteter i de gamla skogar som fanns  under första halvan av förra seklet.

Virkesförrådet i gammal skog över tid

Det finns inte heller mycket som talar för att dåtidens gamla skogar hade mer död ved än dagens. Jag vet inte om Riksskogstaxeringen har dessa data och jag har inte beställt någon sådan analys . Vi vet dock att mängden hård död ved totalt sett är betydligt större idag.

Volymen hård död ved över tid

Det är inte troligt att den döda veden för hundra år sedan hade en så stark förskjutning mot gammal skog att dessa gamla skogar skulle vara rikare på död ved än dagens gamla skogar. Troligare är att dagens gamla skogar har mer död ved. Död ved och gamla träd anses generellt vara de viktigaste bristfaktorerna för rödlistade arter i dagens skogar. Utifrån sina strukturer var de gamla skogarna knappast rikare för 100 år sedan.

Självklart finns det arter för vilka kontinuiteten är viktigare än förekomsten av gamla träd och död ved i landskapet. Vissa av dessa arter hade kanske bättre förutsättningar i det landskap som fanns vid förra sekelskiftet eftersom mängden kontinuitetsskogar faktiskt minskar. Det gäller dock inte gamla skogar med kontinuitet eftersom dagens gamla skogar torde ha motsvarande kontinuitet som skogar hade för 100 år sedan. Viktigt är också att vår artsammansättning i huvudsak är präglad av storskaliga störningar, vilket talar för att kontinuiteten inte är det viktiga för flertalet arter. Det är därför inte självklart att de skogar som fanns för 100 år sedan verkligen var bättre för mångfalden av naturskogsarter.

Vi vet att mycket få skogsarter har dött ut i Sverige efter 1950. Ofta påpekas dock att många arter lever på övertid och kommer få svårt att klara sig till följd av tidigare förluster av livsmiljöer. Forskare i Norge, där utvecklingen varit likartad, tror inte att vi har en sådan utdöendeskuld vad gäller vedsvampar. Istället har vi en invandringskredit där vi kan förvänta oss invandring av nya arter. Så här skriver de: Nedgangen i død ved i Norge har imidlertid foregått for lang tid tilbake, og bunnen ble trolig nådd en gang på seint 1800 eller tidlig 1900-tallet. Det er derfor vanskelig å se for seg at vi fremdeles skulle ”betale” en utdøelsesgjeld for vedlevende sopper mer enn 100 år seinere. Spørsmålet er om vi i dag har en innvandringskreditt.

Vi borde glädja oss åt den positiva utvecklingen vad gäller exempelvis gammal skog och död ved. Den ger oss inte exakt samma mångfald som skulle varit fallet utan att de svenska skogarna en gång hade börjat brukas. Men den kanske ger oss skogar med en allt rikare mångfald.