Meningarna om hur mycket skog som avsätts för naturvårdsändamål i Sverige går kraftigt isär. Miljörörelsen menar att endast 4 % skyddas medan skogsbrukets företrädare ibland lyfter att så mycket som en tredjedel av skogen är undantagen från skogsbruk. Inte heller myndigheterna Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen redovisar samma siffror. Avgörande är bland annat om vi använder den internationella skogsmarksdefinitionen eller det svenska skogsbruksbegreppet – produktiv skog.
Bevarandeintressenterna inräknar vanligen endast produktiv skogsmark som skyddats genom nationalpark, reservat, biotopskydd och naturvårdsavtal, vilket blir 4 %. Ibland räknas inte heller skyddad fjällnära skog in. Den generöse kan i sin tur räkna med att 9 % har ett formellt skydd när lågproduktiv skog inräknas. 4% inräknas då som frivilliga avsättningar. 14 % är impediment som inte får brukas enligt skogsvårdslagen och ligger utanför andra skyddade områden. 6 % av skogsarealen (8 % av den brukade arealen) lämnas för framtiden som hänsynsytor vid avverkning. Tillsammans blir det 33 %.
När vi inte alls är överens om utgångsläget blir det närmast omöjligt att i dialog hitta framtida lösningar som innebär de bästa avvägningarna mellan biologisk mångfald, klimatnytta och produktion i skogslandskapet. De som kan göra något för skogens mångfald har fastnat i sina skyttegravar. Alla skulle vinna på ett officiellt ställningstagande.
Det är olyckligt att miljörörelsen och delar av myndighetsvärlden helt förnekar delar av skyddet samtidigt som skogsnäringen ibland ger intryck av att allt det vi avsätter är av bästa naturvårdskvalitet. För att komma vidare i naturvårdsdialogen tror jag att vi måste erkänna att en stor andelen av skogen är avsatt för naturvårdsändamål men att all denna skog inte är optimal ur naturvårdssynpunkt. Själv tror jag att de formella avsättningarna, huvuddelen av de frivilliga avsättningarna och hänsynsytorna är mycket viktiga för mångfalden, medan endast delar av impedimenten har samma värde.
Men har vi inte redan en officiell ståndpunkt i Sverige? I regeringsbeslutet om etappmål för biologisk mångfald från februari 2014 angavs att ”Med insatser inom ramen för grön infrastruktur, tillsammans med insatser för formellt skydd, frivilliga avsättningar m.m., bör målet om 20 procent av Sveriges land- och sötvattensareal kunna nås till 2020”. Bedömningen byggde på att frivilliga avsättningar och delar av, men inte alla, impedimenten räknas in. Impedimenten antingen som värdefulla naturområden eller ytor inom en grön infrastruktur. Beslutet tog utgångspunkt i Miljömålsberedningens delbetänkande om en långsiktigt hållbar markanvändning.
Jag tror egentligen inte procentsiffrorna är det viktiga för mångfalden. Men eftersom nuläget är viktigt för framtida arbete kommer vi inte undan siffrorna. För att framtida diskussioner ska bli konstruktiva behövs en gemensam grund, helst med en acceptans för att det är regeringsbeslutet som gäller. Att börja om från början är ingen betjänt av.
Naturvård med mina ögon 
Det verkar inte meningsfullt att göra en enhetlig alltid giltig definition av skyddad skogsmark. Olika arealer har olika skydd och skyddsvärde och vägningarna kan inte tas ur sitt sammanhang. Man bör vara överens om en tabell med områden med olika skydd som du visat ovan, men hur man tillämpar tabellen måste skilja sig från fall till fall. Men innan Regeringen gör en bedömning att det förmodligen kommer att vara 20% år 2020 måste det finnas en nästan exakt definition. Det måste framgå nästan exakt hur mycket som saknas och när (2012?) enligt den definition Regeringen avser. Först då blir Regeringens bedömning trovärdig. En kladd bör ha gått t ex till LRF för synpunkter på hur man bör räkna. Och detta bör alltså gå att utläsa ur ett dokument (Miljöberedningens delbetänkande). Regeringen bör inte uttala sig om kvantitativa skattningar om det inte är klart definierat vad som menas. I detta fall kanske det finns en sådan definition men varför skriver du då inte hur mycket regeringen bedömer skall tillkomma till 2020?
En viktig sak är att internationella definitioner alltid bör gå att utläsa ur kvantitativa uppskattningar för att möjliggöra internationella jämförelser. Man bör alltid ha med arealen skog enligt internationell (och nu också svensk) definition. Sen kanske man ibland också bryta ned i specifikt svenska begrepp som ”produktiv skogsmark”.
Nu vet jag att fast det förefaller självklart att regeringen och de som skriver underlag har ett hum om vad det innebär . Men så är inte fallet när det gäller Naturvårdens konsekvenser för skogsbruket. Regeringen beslöt att för målet med Levande Skogar skall skogen ha gynnsam bevarandestatus, vilket enligt artdatabanken innebär att 20% av den ”ursprungliga” skogen skall finnas kvar. Men vad ingen (högre upp i hierarkin) visste var att mindre än hälften av den ”ursprungliga” taigan återstår och alltså innebär beslutet att Sverige på något sätt måste omvandla någon eller några millioner hektar av andra skogsnaturtyper till taiga. Om man bränner dem och väntar några hundra år har det nog blivit taiga. Men alla högre upp tycks tro att det är en baggis att uppfylla taiga kravet, det är bara att besluta att skogen skall ha gynnsam bevarandestatus, så ordnar det sig….Ja jag har inte läst den sista versionen av ”Levande skogar”, så jag vet faktiskt inte hur de har lyckats komma ifrån den här behövliga specificeringen av vad det kostar och hur lång tid det tar…Skogsbruket säger väl att det är omöjligt och det är det förstås om man skall hålla sig till realistiska alternativ. Detta sagt för att illustrera hur okunniga beslutsfattare är om vad deras beslut egentligen formellt innebär.
GillaGilla
Jodå, Regeringen anger hur mycket som ska tillkomma. Bla 150 000 ha formellt skyddad skog och 200 000 ha frivilliga avsättningar. Det är inte tydligt om detta måste till för att nå 20% eller om vi redan är där. Men med dessa når vi 20 % anser man. Målet gäller dock skyddad natur och inte skog. Men poängen är att man räknar in frivilliga avsättningar och bedömer att delar av impedimenten ska räknas in. Även hänsynsytor lyfts som del i den gröna infrastruktur som kan inräknas. Dock inte klart hur stora delar av impedimenten. Beslutet finns här: http://www.regeringen.se/contentassets/49401effbf8a4d669362913bd26b2019/regeringsbeslut-m2014593nm-etappmal-for-biologisk-mangfald-och-ekosystemtjanster
GillaGilla
Jag tittar i Regeringsdokumentet. År 2011 var 16,3 procent av land- och sötvattensarealen i landet skyddat enligt miljövårdsberedningens sätt att räkna. Regeringen förmodar att det blir 20 % 2020. Dvs på nio år skall den skyddade arealen öka 3.7%. Detta inkluderar 150000 ha formellt skyddad skog och 200 000 ha frivilliga avsättningar. Så långt är det bra.
Om förhoppningarna inte infrias så hänvisas till grön infrastruktur vad nu det är. Kanske strandskydd, kanske impediment, kanske i fjällnära, kanske hänsynsytor? Med lite kreativitet så kan nog 20% skyddat åstadkommas utan att det händer så väldigt mycket annat än hur man räknar. Regeringen räknar inte heller med att det kostar något: ”Kostnaden för genomförandet av skyddet bedöms rymmas inom befintliga ramar.” Uppriktigt sagt så tolkar jag regeringsdokumentet som en deklaration att Regeringen inte har för avsikt att nå upp till Gynnsam Bevarandestatus som Artdatabanken definierar den. Inte ens Naturvårdsverkets förslag når dit.
Nu tycker jag att det är ganska bra om det inte blir några jätteändringar eftersom Artdatabanken överdriver behoven. Felet är att ingen ansvarig erkänner att Sverige inte har för avsikt att följa Artdatabankens tolkning av EUs direktiv; ingen försöker definiera vilken grad av måluppfyllelse som är acceptabel; och ingen har för avsikt att ta en allvarlig diskussion med Artdatabanken.
Jag instämmer i att det verkar finnas många fast kanske små poster Miljövårdsberedningen inte fått med i skyddad areal som bör inräknas, så skogen bör inte ha några större problem med arealaspekten. Skyddets kvalitet kunde diskuteras bättre. Jag tycker det skall vara en större areal formellt skydd som samhället betalar fulla kostnaden för, och att det uttryckligare skulle fastställas att det skall satsas på de områden där behov i förhållande till tillgång är störst.
Men till den ursprungliga frågan om Sverige skall ha en ståndpunkt om vad som skall räknas som skyddad skog är det väl bra att det anpassas till situationen som här att regeringen för att anpassa sig till Miljövårdsberedningen tror jag vill komma upp till 20% och att det leder till några konkreta åtgärder och att det nog inte blir orimligt betungande i slutändan.
GillaGilla
Då det från trädkramarna ständigt åberopas en massa internationella överenskommelser om si eller så många procent skyddad skog, så är det rimligtvis också de internationella definitionerna på vad som räknas som skog som ska gälla. Annars blir det ju att jämföra äpplen och päron.
All mark som markägaren INTE får kalhugga under en normal omloppstid, är ju att betrakta som skyddad från skogsbruk, anser jag.
Hur vida den för markägaren skogsbrukningsförbjudna delen av skogen är optimal för naturvård är ju en helt annan fråga.
GillaGilla
Pingback: Kan handlingsplaner för grön infrastruktur klargöra hur etappmålet om skydd av landområden nås? | Naturvård med mina ögon