Dåligt underbyggda slutsatser från BirdLife

BirdLife Sverige presenterade nyligen en studie om fåglars förekomst i och utanför skogliga värdetrakter med jämförelser inom och nedanför fjällnära skog. Rubriken i deras presentation är: ”Tallbit och lappmes kan snart vara utrotade nedanför fjällskogarna”. Samtidigt konstaterar de att även tretåig hackspett och lavskrika kan stå på tur. Man menar att lappmes och tallbit endast har kvar 8 respektive 5 % av sina tätheter utanför fjällskogarna. Slutsatsen drar man utifrån att dessa arter bara har 8 respektive 5 % täthet utanför värdetrakter i den boreala zonen nedanför fjällnära skog jämfört med i värdetrakter fjällnära skogar. Värdetrakter är områden med hög andel värdekärna i form av t.ex. nyckelbiotoper, och olika former av avsättningar. I detta fall rör det sig om de förslag till värdetrakter som Metria tog fram år 2017.

Den ursprungliga studien har man beställt av Svensk Fågeltaxering och deras data bygger på inventerade standardrutter. Svensk Fågeltaxering drar dock aldrig slutsatsen att bara 8 respektive 5 % av naturliga tätheter återstår. Man har ju egentligen ingen kunskap om vad som förr var naturligt i den boreala zonen, som omfattar halva Sveriges areal. Att fåglarna kanske är naturligt vanligare i fjällkanten kanske är värt att reflektera över. Intressant i sammanhanget är också att fåglarna i stora drag har lika stora populationer idag som för 20 år sedan.

Men studien visar en massa andra intressanta data som BirdLife inte lyfter fram. Totalt undersökte man 20 fågelarter som anses kräva strukturellt komplexa skogsmiljöer och som anses missgynnas av skogsbruk. Av dessa var 9 arter vanligare i värdetrakterna medan 11 arter var vanligare utanför värdetrakterna. För tallbit och lappmes fanns ingen skillnad innanför och utanför värdetrakter nedanför fjällnära skog. Lavskrika var vanligare utanför värdetrakterna nedan fjällnära skog. Tretåig hackspett var dock vanligast i värdetrakter både nedan och ovan fjällnäragränsen.

IMG_4497

I studien tar man upp förklaringar till varför vissa arter var vanligare utanför värdetrakterna. En förklaring är att värdetrakterna är vanligare ju närmare fjällkedjan man kommer, medan många av fåglarna har en större förekomst söderut och österut. Därför får man färre förekomster i värdetrakter än utanför. Man tänker lätt att även det omvända förhållandet borde kunna gälla för arter med en större utbredning i nordväst. Detta utesluter författaren dock eftersom de nordvästliga arterna har störst skillnad mellan skog utanför och i värdetrakter i den fjällnära skogen, detta till värdekärnornas fördel.

Men börjar man titta närmare på studien framkommer några konstigheter.

Egentligen borde all fjällnära skog vara värdetrakt. Om man utgår från hur stor andel av den fjällnära skogen som omfattas av avverkningstillstånd skulle bara 20 % av fjällskogen avverkas under en 100-årsperiod. I praktiken är 80 % av den fjällnära skogen undantagen från skogsbruk. Värdetrakter är därför ett irrelevant begrepp om man bara ser till den fjällnära skogen.

Svensk Fågeltaxerings standardrutter omfattar 95 rutter ovan fjällnäragränsen med tillräckligt mycket skog för att beaktas i studien. Av dessa ligger 33 helt inom värdetrakter medan 44 ligger helt utanför. Det är underligt med en så stor andel utanför värdetrakt när skogen huvudsakligen är obrukad. Men det finns minst en förklaring.

När Metria sökt ut värdetrakter har fjällbjörkskog inte ansetts utgöra värdekärna eftersom det är en annan naturtyp. Fjällbjörkzonen och områden med stor andel fjällbjörkskog bedöms därför ofta inte som värdetrakt. Fjällbjörkskogen räknas däremot som skog i samband med fågelinventeringen. När man i det fjällnära området jämför värdetrakter med icke värdetrakter gör man därmed i praktiken delvis en jämförelse mellan fjällbjörkskog och produktiv barrdominerad skog!

Tallbit, lappmes, tretåig hackspett och lavskrika är alla fåglar som trivs bäst i barrskogen. Inte konstigt att de är vanligare i värdetrakterna!

Detta förklarar även en del andra konstigheter i statistiken. Exempelvis är mindre hackspett vanligare utanför värdetrakterna i fjällnära skog. Det är logiskt eftersom det är en lövskogsfågel.

Jag har fått bekräftat av den ansvarige för studien att fjällbjörkskogen ingår i de skogliga standardrutterna. Om det stämmer är BirdLife´s slutsatser inte mycket värda. Studien visar visserligen att några arter fortfarande är vanligare inom värdetrakter nedan fjällnära skog. Men vad gäller tallbit, lappmes, lavskrika och tretåig hackspett visar den bara att de är vanligare ju närmare fjällen man kommer.

Annonser

5 thoughts on “Dåligt underbyggda slutsatser från BirdLife

  1. Dag Lindgren

    Igår twittrade två från Birdlifes svans till mig om fåglarna:
    ”Men i det här fallet med de fyra fågelarterna handlar det ju om att deras livsmiljö försvinner på grund av det storskaliga kalhyggesbruket med efterföljande artfattiga monokulturplantager. Begriper du verkligen inte det?”
    och
    ”Dag Lindgren pratar i vanlig ordning i nattmössan. Lavskrikans sydligaste utpost, där minskar lavskrikan dramatiskt. Duvhöken minskar dramatiskt i skogslandskapet, likaså den tretåiga hackspetten, som får sina boträd uppeldade av Mellanskog”
    I kränkande ordalag ifrågasätts omdömet hos dem som tvivlar på studiens slutsatser.
    Detta är en orsak till det polariserade onyanserade tvärsäkra diskussionsklimatet, som inte lär förbättras.

    Gilla

    Svara
  2. gunnarlinden Inläggets författare

    Om min teori stämmer borde lövskogsfåglar vara överrepresenterade utanför värdetrakterna i fjällnära skog och barrskogsarterna överrepresenterade i värdetrakterna. Jag kollade därför ytterligare några fågelarter med tydliga preferenser för barr- respektive lövskog. I detta fall arter som inte ansågs särskilt knutna till strukturellt komplexa skogsmiljöer. Några exempel där resultaten var tydliga.
    Barrskog:
    Större och mindre korsnäbb var markant vanligare i värdetrakter i fjällnära skog (större korsnäbb 7 ggr så vanlig!), medan skillnaderna var obetydliga nedanför fjällnäragränsen.
    Kungsfågel var betydligt vanligare i värdetrakter i fjällnära skog, men vanligare utanför värdetrakter i resten av landet.
    Sidensvans var 3 gånger så vanlig i de fjällnära värdetrakterna, men bara obetydligt vanligare i värdetrakterna nedan fjällnära.
    Lövskog:
    Svarthätta, trädgårdssångare och grönsångare förekom på ganska få rutter i den fjällnära skogen. Men där var de 4 till 8 gånger så vanliga utanför värdetrakterna jämfört med innanför. Nedan fjällnäragränsen var arterna vanligare i värdetrakterna.
    Björktrast är vanlig i fjällbjörkskog och är i fjällnära området 7 gånger vanligare utanför värdetrakterna än inom den.

    Jag tycker detta stärker teorin att man delvis jämför äpplen och päron när man tittar på värdetrakt respektive icke värdetrakt i fjällnära skog. Frågan skulle kunna få ett svar genom en jämförelse med marktäckedata för att ta reda på om andelen fjällbjörkskog skiljer sig mellan rutter inom respektive utanför värdetrakter.

    Gillad av 1 person

    Svara
  3. Dag Lindgren

    Greene skriver: ”Det skulle kunna vara så att den lilla förekomst vi ser av särskilt lappmes och tallbit nedanför det fjällnära området är restförekomster från en tid när skogslandskapet mer allmänt erbjöd goda livsmiljöer för dessa arter.”
    Det föreslås att värdetrakter (”nyckel-landskap”) på några tusen hektar definieras i NV, där man söker bevara/utöka vissa ”natur”-värden, men ändå ger utrymme för skogsbruk. Samma idé som sedan länge tillämpats i Sveaskogs ”ekoparker” och SCAs ”naturparker”. Det syftar på sammanbundna områden större än bestånd.
    En invändning kan möjligen vara att Sverige misslyckats med att få en rimligt stabil närvaro av vitryggad hackspett trots omfattande och kostbara åtgärder under tre decennier av flera organisationer. Detta antyder att kunskapen av vad som krävs är dålig. Å andra sidan pekar det på behov av mer erfarenhetsbaserad kunskap, och åtgärderna har nog gynnat mycket annat än vitryggen.
    Gunnar har vägande och logiska invändningar mot den del av studien Birdlife fastnat för. Det är dock svårt att få grepp om alla möjliga korrelationer mellan olika typer av habitat och vad de kan ha för betydelse.
    Gunnar säger på twitter: ” Jag har aldrig hävdat att jag kan visa motsatsen till vad BirdLife säger. Jag säger bara att studien inte visar vad de påstår.”
    Jag tror det gagnar mångfalden om man tillämpar en mångfald av angreppssätt och tycker, trots tveksamheterna, det är rimligt att som en del av naturvårdsarbetet för länsstyrelserna i norrlandslänen inom tillgängliga medel och i samråd med markägare designar en ”värdetrakt” för varje länsstyrelse med huvudsyfte att bevara/förstärka lappmes och tallbit i nordvästra Sverige nedanför ”fjällnära”, och sedan följer utvecklingen i de definierade värdetrakterna (bl a genom att värdetrakten ingår i en bemannad standardrutt). Man kan nog påräkna att många andra arter på nedgång i NV än målarterna gynnas av detta.

    Gillad av 1 person

    Svara
  4. Ping: Återstår bara 15 % av korsnäbbarnas population? | Naturvård med mina ögon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s