Nyckelbiotopsregistreringar i samband med avverkningsanmälan

Nyckelbiotopsinventeringen orsakar bekymmer för skogsägare på många olika sätt. Men mest bekymmersamt är det kanske när nyckelbiotoper registreras i samband med avverkningsanmälan. Då har skogsägaren redan planerat in intäkten och sannolikt bestämt vad pengarna ska användas till. Det är långtifrån självklart att det finns andra bestånd att avverka istället.

Många har redan gjort sina frivilliga avsättningar på andra platser, och den som vill byta ut sin gamla avsättning mot den nya nyckelbiotopen riskerar att bli kritiserad för att avsättningarna inte är permanenta. Miljörörelsen har ofta kritiserat skogsbruket för att de frivilliga avsättningarna inte garanteras ett skydd på obegränsad tid. Men när nya nyckelbiotoper plötsligt tillkommer blir det kanske skogsägarens enda möjlighet. Att avverka ett område man valt ut som frivillig avsättning känns nog olustigt för de flesta, och för andra är det inte alls en möjlighet som ersättning för nyckelbiotopen.

Samtidigt måste man fråga sig vad som är syftet med att registrera nyckelbiotoper i samband med avverkningsanmälan. Skogsstyrelsen bedyrar gång på gång att det inte finns något syfte att stoppa avverkningar. Men då undrar man varför man gör det. Den som avverkningsanmält ett skogsområde har ju för avsikt att avverka det. Det måste också vara Skogsstyrelsens utgångspunkt. Vad certifieringen reglerar lägger man sig ju inte i, enligt egen utsago. Vid avverkningsanmälan står därför Skogsstyrelsen inför ett val att släppa igenom avverkningen med generell hänsyn, eller att bestämma sig för att skydda området formellt.

Om man väljer att släppa igenom avverkningen hjälper ingen nyckelbiotopsregistrering vid den tillsyn som kan bli fallet – om man förstås inte vill använda det som ett påtryckningsmedel.

Vill man skydda området formellt finns heller inget skäl att först registrera en nyckelbiotop. Beslutet måste ju tas på tämligen kort varsel. Frågan blir då om området är tillräckligt skyddsvärt oavsett om det är en registrerad nyckelbiotop eller inte.

Skogsstyrelsen kan förstås också ge råd om att skogsägaren kan avsätta området frivilligt. Även det går minst lika bra utan en nyckelbiotopsregistrering – om man inte vill använda det som ett påtryckningsmedel förstås.

Om skogsägaren efter rådgivning och av fri vilja väljer att avsätta området kan man möjligen i efterhand registrera det som nyckelbiotop. Detsamma gäller om skogsområdet ges ett formellt skydd. Då kan det vara del av ett underlag kring hur olika naturvärden är fördelade i landskapet.

Skogsstyrelsen ska nu internt utreda huruvida man ska fortsätta registrera nyckelbiotoper i samband med avverkningsanmälan. Det är klokt. Resultatet kommer helt avgöra trovärdigheten i myndighetens försäkran att nyckelbiotoper inte registreras för att stoppa avverkningar.