Rättssäkerhet i samband med nyckelbiotopsinventering

Riksdagen gjorde i våras ett tillkännagivande där man fastslog att nyckelbiotopsinventeringen ska vara rättssäker och effektiv. För att tillgodose detta angav regeringen pliktskyldigt i sitt uppdrag till Skogsstyrelsen att myndigheten ska säkerställa att inventeringen är rättssäker och effektiv. Hur detta ska ske preciseras inte. Det enda nya i instruktionerna var att inventeringsinsatser ska prioriteras i samband med avverkningsanmälningar.

När man gjorde sitt tillkännagivande måste Riksdagen ha menat att inventeringen, som den hittills gjorts, inte är rättssäker. Frågan är dock om man kan prata om rättssäkerhet när det rör sig om något som inte är reglerat i lag. Antingen kan man koppla det direkt till juridiken, eller så får man utgå från vad skogsägare upplever vara rättssäkerhet, eller brist på rättssäkerhet.

Ska vi koppla det direkt mot juridiken ser jag bara en tänkbar lösning. Att statliga åtgärder som innebär att skogsägare mot sin vilja hindras att bruka sin mark – måste vara grundade i lag. De lagliga medel som finns för att göra detta är formellt skydd som biotopskydd och naturreservat.

Att göra inventeringen till formellt överklagningsbara beslut kommer inte lösa rättssäkerhetsfrågan. Väldigt många skogsområden kan sägas rymmas inom nyckelbiotopsdefinitionen och det är närmast omöjligt att bevisa att ett område inte är nyckelbiotop. Skogsstyrelsen äger begreppet och den enskildes bedömning kommer alltid väga lätt i sammanhanget.

När man pratar om rättssäkerhet tror jag inte nödvändigtvis man måste koppla det till lagstiftning. Det handlar om skogsägarens upplevelse om rättvis behandling och möjligheten att påverka sin situation. Jag tror i grunden det kokar ner till tre ord. Frivillighet, ersättningsrätt och förutsägbarhet. Frivillighet kräver ändringar i certifieringsreglerna så att tredje part inte drabbas. Det kan inte Skogsstyrelsen besluta om. Med ersättningsrätt menar jag att den som hindras att bruka sin skog genom nyckelbiotopsklassning ska få ersättning om nyckelbiotopen inte ryms inom frivilliga avsättningar. Det bör ske genom formellt skydd.

Det behövs inga lagändringar för att möjliggöra en ersättningsrätt. De flesta nyckelbiotoper ryms idag inom frivilliga avsättningar och behöver inte ersättas. Men för att pengarna ska räcka till de övriga, måste man anpassa tröskeln för vad som är nyckelbiotop efter budgeten. Sannolikt räcker det med att lägga sig på den nivå Skogsstyrelsen tillämpade på 1990-talet, då delar av skogsbruket åtog sig att inte avverka nyckelbiotoper.

Ersättningsrätten är betydligt viktigare än förutsägbarheten. Man kommer aldrig uppleva sig rättvist behandlad bara för att man kunnat förutse att man skulle drabbas av vad man upplever är ett övergrepp. Förutsägbarheten är viktig men alldeles otillräcklig.

Nyckelbiotopsinventeringen är subjektiv och det kommer sällan gå att förutse vilka områden som ska klassas som nyckelbiotop. De fall som är solklara är oftast redan identifierade och återstår gör främst mer svårbedömda skogar. I den bemärkelsen går det inte att göra inventeringen förutsägbar. Men i förutsägbarheten ingår också huruvida den som planerar en avverkning faktiskt kommer kunna avverka. Att en nyckelbiotopsregistrering inte kommer som en chock när man gjort en avverkningsanmälan och redan intecknat de pengar man räknar med att avverkningen ska ge. En förutsägbar inventering kan inte fyllas på i efterhand, och särskilt inte när avverkningsplaneringen redan är klar.

När regeringen nu ger direktiv om att avverkningsanmäld skog ska prioriteras i nyckelbiotopsinventeringen minskar skogsägarnas möjlighet att förutse vilken skog som kommer kunna avverkas och vilka inkomster man kan räkna med. Därmed minskar också rättssäkerheten. Det är nog inte heller någon tvekan om att inventeringen kommer att uppfattas som ett sätt att ”gratis” stoppa avverkningar när den sker i samband med avverkningsanmälningar. Det är inte rättssäkert.

När regeringen i sina direktiv anger att Skogsstyrelsen ska säkerställa att inventeringen är rättssäker sätter man myndigheten i en besvärlig sits. Direktivens preciseringar innebär nämligen en utveckling i precis motsatt riktning.

Annonser

3 tankar om “Rättssäkerhet i samband med nyckelbiotopsinventering

  1. gunnarlinden Inläggets författare

    I regeringsuppdrag anges att ”Skogsstyrelsen bör, när det gäller underrättelser om avverkning av skog enligt 14 § skogsvårdslagen (1979:429), prioritera att nyckelbiotopsinventering och registrering av nyckelbiotop sker under den tidsfrist om sex veckor som gäller för dessa underrättelser”.
    Ser att Skogsstyrelsens generaldirektör inte tolkat skrivelsen som att inventering ska prioriteras vid avverkningsanmälan utan att om det ska ske vid avverkningsanmälan bör det ske inom 6 veckor.
    Det vore bättre men inte alls bra. Genom skrivelsen bakbinder man ändå Skogsstyrelsen att fortsätta registrera nyckelbiotoper också i samband med avverkningsanmälan.

    Gilla

    Svara
  2. Leif Öster

    Alla är nog överens om att det är ett misslyckande för den svenska skogsbruksmodellen varje gång en liten markägare får en avverkning stoppad i sista stund, på grund av okända höga naturvärden. Det är lätt att föreställa sig den ekonomiska katastrofen. Alldeles för lite av debatten har handlat om vilket ansvar virkesköparna har för att inte virkesköparen själv har haft koll på höga naturvärden? Nu lämnar de oss skogsägare med eventuella bekymmer och far bara vidare till en ny avverkning. För egen del undrar jag också var certifieringsorganen finns i denna inflammerade debatt?

    Professor Ragnar Löfstedt initierade häromveckan en debatt i SvD om transparens i skogsbruket. Detta baserat på en studie han har gjort. Bland de rekommendationer han ger på slutet, är att utbilda skogsägarna att själva att hitta nyckelbiotoper. Ja, det är en intressant tanke som sätter finger på det mest centrala; hur ska vi skogsägare få veta var vi har skyddsvärda skogar som inte bör avverkas?
    Frivillighet, ersättningsrätt och förutsägbarhet bygger just på kunskap. Jag tror för egen del att alla skogarna bör inventeras så att vi skogsägare kan planera i god tid. Och utan den kunskapen lär det vara svårt att prioritera på detta sätt många efterfrågar idag.

    Gilla

    Svara
    1. Niklas

      Och om vi skogsägare nu skulle tvångsutbildas i att hitta nyckelbiotoper på egen mark. Vad säger då att vi skogsägare inte använder denna kunskap till att röja och gallra bort eventuella nyckelbiotoper innan en avverkningsanmälan lämnas in? Ty som regelverken nu ser ut, finns ju onekligen starka incitament för skogsägarna att inte ha kvar några nyckelbiotoper på sin mark.

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s