Vilket kött är bra för den biologiska mångfalden?

Nästan alla är överens om att betande djur har en avgörande betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden i Sverige. Ändå målas ofta kött- och mjölkprodukter ut som miljöskadliga. Det är viktigt vilka produkter vi äter. Men väljer vi på rätt sätt anser jag tveklöst att djurhållningens positiva miljöaspekterna överväger de negativa. Det gäller inte minst frågorna kring biologisk mångfald. Miljörörelsens rekommendationer innebär ofta att man, ifall man ska äta kött, ska välja certifierat naturbeteskött eller ekologiskt kött. Även Livsmedelsverket ger liknande rekommendationer. Jag menar att dessa riktlinjer ofta leder fel.

De allra värdefullaste naturmiljöer vi har i Sverige är kanske ängs- betesmarkerna. Öppna gräsmarker är den svenska biotop som enligt Artdatabanken hyser flest rödlistade arter, och igenväxning är den viktigaste negativa påverkansfaktorn för Sveriges rödlistade arter. Att betesmarkerna hålls öppna är därför kanske den enskilt viktigaste insatsen vi i Sverige kan göra för att bevara den biologiska mångfalden.

I detta sammanhang är det förstås utmärkt om man väljer svenskt naturbeteskött. Importerat kött som stämplats som naturbeteskött behöver däremot inte ha samma positiva effekt på biologisk mångfald.

Bristen i miljörörelsens rekommendationer är inte att det är fel att äta svenskt ekologiskt kött eller naturbeteskött, utan att man väljer bort annat svenskt kött, och att ekologiskt går före svenskt. Svenskt certifierat naturbeteskött är en ganska marginell företeelse och räcker inte på långa vägar till för att bevara våra naturbetesmarker. Inte heller det ekologiska köttet räddar betesmarkerna. I Sverige finns 442 000 ha betes- och slåttermarker, varav 103 000 finns i ekologiska jordbruk. Mer än tre fjärdedelar finns alltså i konventionellt jordbruk. Det innebär att betande djur i det konventionella jordbruket har en enorm betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden. Om vi väljer utländskt ekologiskt kött eller inget kött alls bidrar vi inte till att dessa naturvärden bevaras.

Men djurhållningen bidrar inte bara till mångfalden genom hävd av betesmarkerna. Även djur som betar på vall är viktiga, tex för alla de organismer som lever i deras spillning. Men framförallt bidrar djurhållningen till att landskapet hålls öppet. Exempelvis i stora delar av Norrland är jordbruket helt beroende av djurhållning. Utan djurhållningen skulle inte mycket jordbruk finnas kvar där, vilket skulle innebära förlust av det öppna landskapet och alla de arter som hör hemma där. Vill vi ha kvar storspoven och sånglärkan i de norrländska byarna bör vi också måna om grisbönderna.

En viktig faktor för om djurhållningen bidrar till, eller hotar, biologisk mångfald är om köttet kommer från ett land, eller ett område, där det är positivt eller negativt för biologisk mångfald att mer jordbruksmark brukas. I Sverige är nerläggning av jordbruksmark ett stort problem för mångfalden. Jordbruksverket konstaterar i den fördjupade utvärderingen av miljömålet Ett rikt odlingslandskap att ”Grundläggande för att nå miljökvalitetsmålet är att det även fortsättningsvis finns jordbruk i hela landet”. I andra länder är det tvärt om – jungfrulig natur bryts upp för att producera mat, vilket utarmar mångfalden. Men i Sverige gynnar en större del av djurhållningen än vad många tror, den biologiska mångfalden.

Det finns många skäl att minska köttkonsumtionen. Men det är importköttet, som utgör nästan hälften av det kött vi äter i Sverige, som bör minska. För att bevara odlingslandskapets artrikedom borde vi snarast äta mer svenskt kött. Och vi bör värna om vår viktigaste yrkeskår av naturvårdsarbetare – köttbönderna.