Gynnsam bevarandestatus för naturtyper

I den EU-gemensamma naturvårdspolitiken har begreppet ”gynnsam bevarandestatus” fått stor betydelse. Var sjätte år ska medlemsstaterna rapportera vilken bevarandestatusen är för ett antal EU-gemensamma naturtyper. När Sverige rapporterat statusen för svenska naturtyper anses de i allmänhet ha dålig bevarandestatus. Detta trots att vi har en positiv utveckling för flertalet av de miljöer och strukturer som är viktiga för skogens mångfald. Bedömningen av bevarandestatusen är ett skäl till att vi aldrig kommer att nå miljömålet Levande Skogar så som det nu är utformat.

För att bevarandestatusen för en naturtyp ska anses vara gynnsam ska, enligt art- och habitatdirektivet,  naturtypen finnas i stabila eller ökande arealer och viktiga strukturer och funktioner ska bibehållas. Ofta bedöms bevarandestatusen utifrån om naturtypen finns i tillräcklig omfattning i förhållande till ett referenslandskap. Detta referenslandskap utgörs för många länder av läget i samband med EU-inträdet eller år 1992 då art- och habitatdirektivet infördes. I Sverige har Artdatabanken, som fått uppdraget att rapportera bevarandestatusen, istället valt ett förindustriellt landskap innan människan började påverka naturen, som referenslandskap. Dvs ett landskap där i stort sett hela Sverige utgjordes av urskog. För att bevarandestatusen ska vara gynnsam i Sverige ska varje naturtyp finnas i 20 % av vad som fanns i det förindustriella landskapet och ha motsvarande naturskogskvaliteter.

Till skillnad från de flesta andra EU-länder har Sverige behållit sina skogar, men brukat dem. Skulle andra EU-länder utgå från ett landskap där människan inte påverkat naturen säger det sig själv att det vore helt omöjligt att nå en situation där minst 20 % av varje ”naturlig” naturtyp skulle finnas kvar. Men det är faktiskt omöjligt även i Sverige. Inte ens i teorin kan vi nå gynnsam bevarandestatus de närmaste 50 åren även om vi låter all skog i Sverige stå orörd.

Men varför har Artdatabanken valt den orealistiska nivån 20 % av ”naturlandskapet”?  Jo det handlar om att 20 % ofta anses vara ett tröskelvärde för hur mycket naturliga miljöer som måste finnas i landskapet för att bevara den biologiska mångfalden. Forskningsstudier pekar nämligen på att minst 20 % av landskapet måste utgöras av lämplig miljö för att de mest arealkrävande arterna långsiktigt ska överleva. Men här gör Artdatabanken ett misstag. Studierna pekar på att 20 % lämplig miljö, inte  20% ursprunglig miljö, behövs. Och arterna struntar fullständigt i vilken EU-naturtyp skogen klassas som. Många arter trivs lika bra oavsett om de finns i skog som kan definieras som ”västlig taiga” eller ”näringsrik granskog” eller är en annan skog där rätt strukturer finns men som inte uppfyller naturtypskriterierna. Inte heller för de mest arealkrävande arterna spelar det egentligen någon roll hur mycket det finns av olika naturtyper, om rätt förutsättningar finns någon annanstans.

Det finns inget belägg för att 20% skulle behövas för andra arter än de mer arealkrävande. Sannolikt är det så att ju mer specialiserad en art är, desto mindre arealandel behöver den. Vissa arter är mycket specialiserade och lever exempelvis bara på silikatklippor eller i forsdimman vid vattenfall.  Sådana arter har givetvis aldrig haft ett landskap där 20 % utgjorts av deras miljö. Arter som kräver att en stor andel av landskapet är av rätt miljö är sannolikt ofta generalister och inte beroende av en viss EU-naturtyp.

Ett grundläggande problem med alla skogliga EU-habitat är att skogsbruksåtgärder generellt diskvalificerar dem från att uppfylla kriterierna. Det gör att närvaro av skogsbruk väger tyngre än de effekter skogsbruket har. Det innebär också att naturvårdshänsyn blir meningslös för att klara gynnsam bevarandestatus för naturtyper. Likaså motverkar det naturvårdande skötselinsatser som att gallra fram lövträd.

Ofta hör man att art- och habitatdirektivet kräver av oss att gynnsam bevarandestatus ska uppnås och att Sverige har en skyldighet att bevara de naturtyper som omfattas av EU-direktivet. Detta stämmer inte vad gäller annat än de områden som pekats ut som Natura 2000-områden. Det är därför olyckligt att gynnsam bevarandestatus för naturtyper blivit en del av de nationella miljömålen.

De svenska tolkningarna får stora konsekvenser för uppföljningen av vårt naturvårdsarbete. Oavsett vilka naturvårdsinsatser som görs kommer man alltid att hävda att man gör för lite. Men för att ett mål ska vara motiverande måste det vara realistiskt. Det finns därför starka skäl till att se över kriterierna inför nästa gång EU-rapporteringen ska ske. En sådan översyn bör, till skillnad från när nuvarande kriterier togs fram, ske i samråd med och med insyn av de intressenter som berörs av rapporteringen.

Annonser

13 thoughts on “Gynnsam bevarandestatus för naturtyper

  1. DagL

    Den i särklass kvantitativt viktigaste naturtypen för Sverige är Western taiga. Ingen kände till vad Western taiga var för något för några år sedan, och få vet vad det är nu, det är mycket komplext, faktiskt en rad olika habitat. Western taiga var knappast påtänkt som begrepp när några kom fram till 20% av ursprunglig. Inte heller själva begreppet naturtyp var allmänt känt för två år. Det finns ett par miljoner hektar för lite (8% av Svensk skogsmark måste omvandlas till Western taiga) jämfört med kravet 20% av vad det eventuellt fanns. Finland har på EUs fråga om vilken areal western taiga som behövs (referensareal) rapporterat hur mycket de har och misstanken att det är för lite. Jag frågade direkt den ansvariga som inte visste hur man skulle komma fram till 20% och inte kände till de svenska resonemangen så det här med 20% är inte något internationellt känt. Det här citatet tror jag är representativt för det internationella vetenskapssamhällets uppfattning: “The literature on thresholds in habitat amount is currently inadequate to provide a general, quantitative, scientific basis for forest management. Although thresholds are pervasive, there is little in the literature to indicate universal thresholds in forested habitats; there is no general consistency to when thresholds occur numerically across species and ecosystems.”
    Den svenska arealen Western taiga minskar dock snabbt och 2020 gissar jag bara en fjärdedel av referensarealen återstår och den är redan skyddad så då kommer minskningen att upphöra! Om Skogsstyrelsen säger något är det att styrmedel inte är utvecklade. Jag tror trycket mot den ännu oskyddade delen varaktigt minskar om lägsta slutavverkningsålder i Norrland nu sänks, snart kommer den tsunami av virke Göran Persson talat om. Om Skogsstyrelsen säger något är det att styrmedel inte är utvecklade.
    Det är ju bra om de 20% för EU bara gäller för Natura 2000 områden, då frågar man sig varför ingen upplyst regeringen (Miljömålsberedningen) om detta? Jag har förstått att dessa organ var beklagligt omedvetna om vilka stora konsekvenser vad de tidigare beslutade/rekommenderade hade. Är Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket medvetna?
    Två brev/länkar med fler synpunkter om detta på: http://daglindgren.upsc.se/Naturv/SKSrefgrupp141205.pdf och http://daglindgren.upsc.se/Naturv/HabitatSverigeInte15.pdf

    Gilla

    Svara
    1. DagL

      Skrev nyligen till några på Skogsstyrelsen (inkl GD) att de borde offentligt deklarera att det där med 20% naturtyper inte är ett operativt mål. Dessutom borde det utredas hur många fler arter som dör ut om det blir 5% av varje naturtyp istället för 20%. Någon reaktion har inte märkts fast 23 maj meddelades att mitt brev lästs.
      Tycker 5% verkar rimligt att sträva efter. Det är bra för arterna, för diversitet i allmänhet och motiverat av ”museala” skäl, vetenskapliga skäl och säkerhetstänk. 20% kostar mer än det smakar som artbevarandeåtgärd och kommer också försent (om någonsin). Skall vi satsa på 20% istället för 5% för att det skall bli någon promille fler inhemska arter om hundra år? Det kommer ändå in många gånger fler nya arter än vad vi bevarar.
      Med fem procent menar jag fem procent av varje naturtyp och att Western taiga skall delas upp i några undernaturtyper som var och en skall nå fem procent. Detta innebär i praktiken att mer än fem procent blir naturtyper. Om dessa fem procent inte kan nås får man tänka över vad som kan göras åt det.

      Gilla

      Svara
      1. DagL

        Om man jämför min ”gissning” 5% och teoretiska 20% så utgår jag från att mina fem procent svarar mot tio procent i ”lämpliga livsmiljöer”, som arterna finner på andra ställen och successionstadier än vad artdatabanken definierar som ”naturtyp”.
        Sverige eftersträvar nog uppemot 20% skyddat. Betydligt mer än tio procent av skogsmarken tillhör Naturtyperna ”skogbevuxen myr” och ”fjällbjörkskog”, där stor del av skyddet kan inräknas. Stor del av skogliga impediment är skyddade. Givetvis bör skyddet vara något så när representativt men värdet ur andra synpunkter måste också vägas resulterande i mindre skyddad areal i värdefull produktiv skogsmark

        Gilla

      2. DagL

        Ytterligare ett argument för att det nog räcker med fem procent är att de som en gång låste sig vid beslutet 20% inte tillräckligt beaktade att de skogar som växer upp sedan två decennier är lämpligare miljö för många arter än de som härrör från tidigare föryngringsytor, eftersom det finns mer död ved, mer evighetsträd, mer dungar av gammal skog.

        Gilla

  2. Niklas

    Western taiga? Borde det inte vara inlandsis istället, om vi tar hänsyn till det genomsnittliga klimatet under de senaste 100 000 åren?

    Annars bra att Gunnar lyfter det orimliga förhållandet att hur mycket skog vi än ”skyddar” så kommer vi aldrig att uppnå miljömålet inom de närmsta 50 åren. Sådant måste lyftas fram i debatten.

    Gilla

    Svara
    1. DagL

      När jag frågade de som tänker på sånt här för oss andra, är det förhållande för några hundra år sedan som åsyftades ”preindustriell”. Artantalet i Sverige är nu högre än någonsin förut de sista hundratusen åren och, mer än fem gånger högre än genomsnittet under perioden.
      Du har nog missuppfattat, jag tror inte det är tillräckligt med att ”skydda” skog ens om ALL skog skyddas! Det behövs nog aktiva åtgärder på någon eller några miljoner hektar, bränna ned skogen och vänta några hundra år eller något sådant. Jag har inte sett hur man omvandlar skog från vad den nu är till Western taiga, fast man tycker det borde vara det första Skogsstyrelsen började tänka på för åtta år sedan när de fick reda på kraven. För den händelse Skogsstyrelsen inte har några egna idéer (som jag inte sett) så skrev jag ned några i bilaga till detta dokument för att initiera tankearbetet: http://daglindgren.upsc.se/Naturv/SKSLevandeSkogRemissFeb15.pdf Fast det kanske räcker med att skydda utvalda 30% av skogen i 50 år för att idealtillståndet skall uppkomma, men jag skulle gärna sett det ordentligt dokumenterat. Men nu tycks Gunnar tycka att det räcker med att regeringen bestämmer 20% bara i Natura 2000 områdena och det är kanske hanterbart.

      Gilla

      Svara
      1. Niklas

        Beroende hur man definierar vad som är skog, så kan även ditt förslag bli förödande för skogsägarna. Enligt vissa beräkningar är ju redan ungefär en tredjedel av skogen redan ”skyddad” idag. https://hermansundqvist.wordpress.com/2015/07/02/bollandet-med-siffror-forsvarar-konstruktivt-arbete/

        Fast själv var jag inte ledsen när jag boniterade en tidigare impedimentklassad tallmosse till T12, d.v.s. produktiv skog. Då fick jag ju gratis NO/NS-skog motsvarande ca halva fastighets behovet av NO/NS enligt nuvarande certifieringskrav.

        Gilla

  3. DagL

    Bifogat föreslår beskattning av avverkning för att finansiera naturvård hos utsatta skogsägare eftersom levande skogar inte nås. Tror ändå som artikelförfattaren att målet inte nås och tycker man ägnar sig för mycket åt styrmedel. Tror det blir rättvisare att samhället står för merkostnader som ju gagnar samhället och inte markägare. Dessutom driver det ineffektiva åtgärder om samhället skall bestämma kostnadskrävande åtgärder utan att behöva betala för dem.
    http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/centrum-for-biologisk-mangfald-cbm/forskning/forskningsprojekt/landscape-planning-for-forest-biodiversity-and-diverse-forestry/
    Men jag gillar ändå iden med att spara biotyper (naturtyper) och inte bara funktioner. Men mindre del av ursprunglig areal och mer differentierade naturtyper. Bevarande skall göras med diversitet dvs många olika parallella metoder.

    Gilla

    Svara
    1. Niklas

      Att beskatta markägare, för att få fram pengar till naturvård är ju märkligt. Vore det då inte bättre att då beskatta alla medlemmar i SNF, SOF, Skydda skogen, Greenpeace etc, som åtminstone har mer naturvård på sin agenda? Det borde ju närmast vara en hederssak för dessa medlemmar, eller?

      Gilla

      Svara
  4. DagL

    Jag har försökt referera paneldiskussionen vid KSLA seminariet 151125.
    ”Rödlistan överdriver eftersom den följer de kriterier som fastlagts av IUCN. Men objektiva kriterier som möjliggör jämförelse i tid och rum är viktiga.”; ”Det finns biologer som försökt utgående från rimliga förutsättningar och de få exempel som faktiskt finns beräkna utdöenderisker och hamnat på ungefär de sannolikheter som IUCN fastnat för.”
    Rödlistan överdriver riskerna våldsamt, jag har gjort en enkel beräkning att det skulle kunde vara 40 ggr överdrift http://daglindgren.upsc.se/Naturv/RodlisteuppdragProblem.pdf
    Ändå bygger rödlistans riskuppskattningar enligt några forskare på Artdatabanken på vetenskapliga rimliga beräkningar.
    Detta ger anledning att förmoda att andra vetenskapliga beräkningar som bygger på samma typ av resonemang som rödlistans risker också gör mycket stora överskattningar av risker och behov av åtgärder.
    Förmodligen är den typ av risköverskattningar rödliste-ekologer gjort genom svårgenomträngliga resonemang ett viktigt skäl till att Artdatabanken stannat för så mycket som 20% av ursprunget som referensyta. För mig ter sig 5% rimligare. Inte heller finns någon ”sårbarhetsanalys” vad som händer om Sverige inte lever upp till 20%.

    Gilla

    Svara
  5. Ping: Kan miljömålen i skogen nås? | Naturvård med mina ögon

  6. Ping: Ska människan få ta plats i naturen? | Naturvård med mina ögon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s