Hur får vi störst nytta av skogens ekosystemtjänster?

Ekosystemtjänster är de nyttor människan har av naturen. Exempel på ekosystemtjänster från skogen är virkesproduktion, koldioxidbindning, turism, friluftsliv, bär- och svampplockning, jakt, rent vatten, naturlig skadedjursbekämpning och stormfast skog.

I många fall innebär nyttjandet av en ekosystemtjänst att andra ekosystemtjänster missgynnas. Många av ekosystemtjänsterna är sådana som främst andra än skogsägaren tillgodogör sig. Det innebär att incitamenten att gynna dessa ekosystemtjänster i skogsskötseln ibland är otillräckliga. Många menar att det, ur ett samhällsperspektiv, kan det innebära att virkesproduktion i alltför stor omfattning gynnas i förhållande till andra ekosystemtjänster. Frågan är hur vi bäst ska bruka våra skogar för att maximera den totala nyttan av skogens ekosystemtjänster? Ofta framförs behovet av att värdera ekosystemtjänsterna ekonomiskt för att möjliggöra bra avvägningar.

Jag tror att lösningen i stor utsträckning handlar om att skogsägaren ska kunna ta del av ekosystemtjänsternas värde.

Vad gäller många reglerande ekosystemtjänster som exempelvis naturlig skadedjursbekämpning och stormfasthet är det skogsägaren själv som har nytta av dem. Sådana tjänster kanske är minst problematiska. Här behövs inga regleringar, men skogsägarna behöver ibland förbättra sina kunskaper om vilka åtgärder som är lönsamma i sammanhanget. Ibland kan också ett utvecklat samarbete över fastighetsgränser behövas. Däremot vad gäller de reglerande tjänster som också är kollektiva nyttigheter – tex vattenrening, kan styrmedel behövas. Kolbindning är ett särfall, där klimatnyttan sammanfaller med viljan att producera virke, men där en produktionshöjning utöver skogsägarens ambition ofta skulle stärka ekosystemtjänsten.

Ibland vill samhället nyttja privatägd mark för att tillgodogöra sig en ekosystemtjänst. Man vill exempelvis att tätortsnära skogar ska kunna nyttjas för rekreation. Ofta menar man att värdet av rekreation i de tätortsnära områdena är betydligt större än skogsbruksvärdet. Detta stämmer säkert ofta – men då måste samhället också vara berett att betala för detta värde. Man kan inte med allvar mena att samhällets  värde av rekreation är mycket högt samtidigt som man inte tycker det är värt att betala skogsägaren vad det kostar att anpassa skogsbruket. Friluftsliv behöver inte hindra att skogen brukas, men brukandet måste ibland anpassas. Därför är naturvårdsavtal mellan skogsägare och samhället ett utmärkt instrument för att göra bra avvägningar mellan skogsbruk och friluftsliv.

Många ekosystemtjänster har ett ekonomiskt värde, men skogsägaren kan inte tillgodogöra sig detta värde idag. Det gäller exempelvis bärplockning och turism där vem som helst kan tjäna pengar på att nyttja annans mark. I denna artikel hävdas att bärplockning med rätt skogsskötsel skulle kunna ge större intäkter än skogsbruk. Men vem vill minska sina skogsbruksintäkter för bären om vem som helst kan plocka dem? Hade kommersiell bärplockning varit skogsägarens privilegium hade ett eventuellt mervärde av att bruka skogen för att gynna bären kunnat bli utnyttjat.

Detsamma gäller skogsbruk och naturturism. En skogsägare är ofta inte beredd att minska sina skogsinkomster för att en utomstående turismföretagare ska tjäna mer pengar på hennes mark. Om turismverksamhet istället var markägarens privilegium skulle det finnas starka incitament att anpassa skogsskötseln i områden där naturturismen kan ge intäkter. Skogsägaren skulle bruka skogen på det sätt som sammanlagt ger störst intäkter. Samhället kan inte avgöra vilket brukande som gör störst nytta för turism- och skogsnäringen tillsammans. Skulle myndigheter reglera detta vore risken för undermåliga avvägningar uppenbar.

Den sedvana som allemansrätten sägs bygga på innebar att endast de nyttigheter som inte hade ett ekonomisk värde för markägaren fick nyttjas av allmänheten. Idag är det nya nyttor som har ett ekonomiskt värde. Jag tror det är hög tid att vi uppdaterar allemansrätten utifrån de ursprungliga intentionerna. Det bör kanske kunna bli lagligt att plocka hasselnötter på annans mark men kommersiell bärplockning och turism bör förutsätta avtal med markägaren. Det skulle förbättra förutsättningarna för rätt avvägning mellan ekosystemtjänster.

Annonser

4 thoughts on “Hur får vi störst nytta av skogens ekosystemtjänster?

  1. Leif Öster

    Gunnar – du gör en helt lysande och korrekt analys av frågeställningen!

    När det gäller naturturism så finns det två olika aktörer; skogsägaren själv har ibland de bästa förutsättningarna för att utveckla naturturism – just för att hen har rådighet över egen mark. Den andra gruppen – när någon bedriver kommersiell verksamhet på annans mark – ja då måste det finnas avtal. Så enkelt är det.

    Vi måste hitta ekonomisk incitament för skogsägarna när de levererar efterfrågade ekosystemtjänster och naturvård, som går utöver vad lagen kräver.

    Leif Öster, Skogsägare

    Gilla

    Svara
  2. Niklas

    Kanske dags att införa ett markägarperspektiv på dessa ekosystemtjänster, genom att dela in dem efter hur de betjänar markägarens (ekonomiska) intressen. Eftersom ekonomin i det flesta fall är styrande i skogen, så torde det ju vara enklast att dela in dem efter hur de påverkar markägarens ekonomi. Förslag på indelning:

    Närande/symbiontisk/äkta ekosystemtjänster bidrar huvudsakligen positivt till markägarens ekonomi. Hit torde då t.ex. skogsbruk, jakt, jaktarrenden, äventyrsturism (i egen regi eller genom ett vettigt arrende) på egen mark etc. kunna inräknas. Skulle allemansrätten plötsligt upphöra genom ett trollslag, så skulle ju även utarrendering av bär och svamp plockningsrättigheter kunna räknas hit.

    Tärande/parasiterande/falska ekosystemtjänster blir då sådana ekosystemtjänster som direkt eller indirekt (genom t.ex. myndighetspåbud) bidrar negativt till markägarens ekonomi. Hit hör då alla aktiviteter som sker inom allemansrättens ramar, turistverksamhet i andras regi utan ett arrendeavtal, kommersiell bärplockning, tiggarläger etc. Även all påtvingad naturvård som t.ex. reservat, biotopskydd, nyckelbiotoper, kulturlämning och fornlämningar med tillhörande hänsynsytor får ju då räknas hit.

    Sedan finns ju säkert några neutrala ekosystemtjänster som hamnar mitt emellan ovanstående grupper.

    Gilla

    Svara
  3. Ping: Vem ska sätta värde på ekosystemtjänsterna? | Naturvård med mina ögon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s