När beaktas den enskildes intresse vid utökat strandskydd?

Strandskyddet gäller normalt inom 100 m från vattnet, men om det är behövs för att säkerställa strandskyddsets syften får det i enskilda fall utvidgas till 300 m. För fastighetsägare som lever av sin mark och har mycket mark nära vatten påverkar utvidgat strandskydd förstås markanvändningen på ett mycket ingripande sätt. Det gäller även jord- och skogsbruk trots att de delvis är undantagna från strandskyddet. Undantaget gäller nämligen bara den som har betydande inkomst från näringarna och inte byggnader och anläggningar som hade kunnat placeras utanför strandskyddsområdet. Om förbudsområdet är 300 m brett innebär det förstås en avsevärd begränsning i möjligheten att nyttja fastigheten optimalt.

Många av de beslut om utvidgat strandskydd som togs av länsstyrelserna för något år sedan överklagades till Regeringen. Regeringen börjar nu meddela beslut i överklagningsärendena och flera beslut har ändrats, bl.a. för att länsstyrelserna inte kungjort besluten i rätt tidningar. Men vad man inte berört är att markägare inte blivit delgivna besluten eller erbjudits möjlighet att yttra sig annat än just genom en annons i tidning.

Länsstyrelsen är skyldiga att höra markägaren innan beslut om utvidgat strandskydd. Det får enligt delgivningslagen ske genom kungörelse i tidning om det inte är rimligt att delgivning sker med var och en av dem. I förarbetena till denna lag anges att ” Så kan vara fallet när den sak som målet eller ärendet gäller kan antas vara av begränsad betydelse för dem som delgivningen avser”. För den som lever av sin mark är förstås inte ett förbud mot byggnader och många andra anläggningar och åtgärder av begränsad betydelse.

Vid beslut i strandskyddsärenden ska myndigheterna enligt lag alltid göra en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. Denna proportionalitetsprincip finns inte bara i svensk lag utan även i EU-rätten. Frågan är hur myndigheterna kan göra denna avvägning utan att ta reda på hur markägaren påverkas?

Men markägaren kan väl söka dispens och då kan väl intresseavvägningen göras i dispensprövningen? Nej, sedan de nya strandskyddsbestämmelserna infördes 2010 finns egentligen ingen möjlighet att göra någon avvägning mot enskilda intressen i dispensprövningen. Åtminstone inte om man saknar de sex särskilda skäl som anges i lagen. Ett exempel på detta är den markägare i Halland som ville bygga ett hus 75 m från en mindre bäck. Ärendet gick upp till Mark- och miljödomstolen som konstaterade att platsen var mycket väl lämpad för bebyggelse och att egentliga bevarandeintressen saknades. Samtidigt ansåg domstolen att markägaren hade starka personliga skäl att bygga där. Det fanns egentligen ingenting som talade emot bygget. Förutom lagen. För domstolen konstaterade att markägaren inte hade något av de i lagen uppräknade skälen, och han fick således inte dispens. Någon avvägning mellan intressena kunde således inte göras. Domen överklagades, men Mark- och miljööverdomstolen meddelade inte prövningstillstånd.

Man får alltså ingen andra chans. Den som vill få sina intressen prövade mot bevarandeintressena måste lita till att länsstyrelsen beaktar dem i samband med att strandskyddet utvidgas.

Utan att känna till de enskilda intressena konstaterar länsstyrelserna kort i besluten om utvidgat strandskydd att ”Vid en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen i enlighet med 7 kap. 25 § MB finner Länsstyrelsen att förordnandena inte går längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses”. Tycker man verkligen att man beaktat den enskildes intresse här?