Etikettarkiv: påverkansfaktor

Negativa påverkansfaktorer för rödlistade arter

Gång på gång läser jag debattartiklar där man anger att dagens skogsbruk är huvudskälet till att kring 2000 skogslevande arter är rödlistade, eller att ca 800 arter är hotade av skogsbruk. Uppgifterna bygger på statistik från Artdatabanken där man anger att för 1390 rödlistade arter är avverkning en negativ påverkansfaktor av stor betydelse. För ytterligare 403 arter anges avverkning vara en negativ påverkansfaktor av viss betydelse.

För varje art på rödlistan anges vilka negativa påverkansfaktorer som påverkar arten, om man har kännedom om sådana. Avverkning är näst efter igenväxning den påverkansfaktor som anses påverka flest arter negativt. Räknar man bara de faktorer som har stor påverkan anses avverkning vara den viktigaste påverkansfaktorn.

negativa påverkansfaktorer

Negativa påverkansfaktorer enligt Artdatabanken.

Jag skulle säga att statistiken över påverkansfaktorer har haft stor betydelse i debatten och för hur skogsbrukets påverkan på den biologiska mångfalden beskrivs. Därför är det viktigt att förstå vilken relevans dessa bedömningar har.

Tittar man specifikt på de skogslevande arterna anges avverkning som negativ påverkansfaktor av stor betydelse för nästan tre fjärdedelar av arterna. Men är det verkligen skogsbruket som hotar alla dessa arter? När jag detaljgranskar ett urval av dessa visar det sig att bedömningarna i många fall är högst tveksamma.

Exempelvis anges avverkning som negativ påverkansfaktor för ett stort antal arter som hotas av att trädbärande betesmarker växer igen. Det finns bland annat många rödlistade marksvampar som just lever i sådana miljöer. Det skulle förstås vara negativt om arternas värdträd, till exempel gamla ekar, avverkas. Men hagmarksekar avverkas sällan för skogsbruksändamål. Hotet är ofta snarare brist på avverkning och annan hävd.

Samma sak gäller många lavar, mossor och insekter. Ändå anges avverkning som en negativ påverkansfaktor av stor betydelse för många av just de arter som hotas av att betesmarkerna växer igen.

Jag har tidigare gett exempel på detta kring vedlevande skalbaggar där merparten av de arter som anses påverkas starkt negativt av avverkning (ca 230 av 381) också finns i jordbrukslandskapet. Det handlar ofta om trädbärande betesmarker som i första hand hotas av minskad hävd. I samma blogginlägg tog jag också som exempel 7-8 arter av vedlevande skalbaggar som endast lever på Gotska sandön vilken varit nationalpark i mer än 100 år. Det kan knappast vara avverkning som är det stora hotet mot dessa arter. Ändå anses avverkning vara en negativ påverkansfaktor av stor betydelse för dessa.

Att avverkning anges som negativ påverkansfaktor tycks bara visa att det vore negativt om just det träd där arten lever avverkas. Det har ingenting med de verkliga hoten att göra. Men ibland anges avverkning som negativ påverkansfaktor utan att ens arterna behöver träden.

Denna sommar när många skogsbränder härjat har skogsbruket ibland fått skulden för de många bränderna. Samtidigt finns ett stort antal arter som på olika sätt anses beroende av brand. Även för de brandberoende arterna anges avverkning som en negativ påverkansfaktor av stor betydelse. Det gäller exempelvis brandnäva, svedjenäva, rökdansfluga, grov tallkapuschongbagge och bandad brandsvampbagge, men också många andra arter. Flera av dessa nyttjar inte ens träd. Men Artdatabanken anser att avverkning innebär att substrat som skulle kunna brinna tas bort genom avverkning och att avverkning därigenom missgynnar arterna. Det står stick i stäv med vad naturvårdsdebattörer som kritiserar skogsbruket för bränderna anger. Sanningen är att brukandet har mycket liten betydelse för bränderna när det är riktigt torrt.

Vad gäller nävorna anger Artdatabanken samtidigt att hyggen och markberedningsfläckar utgör livsmiljöer i brist på brand. Ändå anges avverkning som den enda negativa påverkansfaktorn, och arterna kommer därmed med i statistiken över de arter som hotas av skogsbruk.

Listan kan göras lång. Gulsparv och ortolansparv är två fågelarter som minskat kraftigt till följd av förändringar i jordbrukslandskapet. För båda dessa arter har dock hyggen blivit en viktig livsmiljö. Ändå anges avverkning som negativ påverkansfaktor, i dessa fall dock endast med viss negativ effekt. Likväl kommer de med i statistiken.

Exemplen antyder att man för många arter nästan schablonmässigt angett avverkning som en negativ påverkansfaktor. Det är ett skäl till att skogsbruket ges en alltför stor skuld till hoten mot den biologiska mångfalden. Jag misstänker att den som granskar rödlistan på djupet skulle hitta väldigt många tveksamma exempel på bedömningar av vad som påverkar arterna. Samtidigt ska vi inte förneka att det finns ett stort antal arter som missgynnas av skogsbruk. Många är rödlistade. Huvuddelen av dessa kommer att klara sig bra tack vare de avsättningar som görs och den hänsyn som tas.

Annonser

Hoten mot skogens vedlevande skalbaggar

Nyligen fick en artikel i the Guardian om vedskalbaggar uppmärksamhet i svenska medier. Den handlade om att en stor den av Europas vedlevande skalbaggar riskerar att dö ut, och att hotet främst består i bristen på gamla och döda träd. Situationen bedöms vara densamma i Sverige vilket tagits upp i flera media. Man anger att träden alltmer sällan får ligga kvar och multna i skogen. Att vi får allt färre gamla och döda träd i våra skogar. Direkt eller Indirekt säger man att skogsbruket är problemet.

När man läser detta blir man lite nyfiken eftersom vi ju får fler gamla träd i skogarna och eftersom den döda veden har ökat under hela det senaste seklet. Det stämmer ju inte att träden alltmer sällan får ligga kvar och multna i skogen. Därför frågar jag mig om det också kan finnas andra förklaringar till rödlistningen än det moderna skogsbruket.

På rödlistan finns 390 vedlevande skalbaggsarter som lever i skog. Avverkning anses vara en negativ påverkansfaktor för 386 av dessa. För 381 stycken en påverkansfaktor av stor betydelse. Man får lätt intrycket att avverkningar är det stora problemet, och man framställer det ofta som att skogsbruket är hotet när avverkning är en påverkansfaktor. Men så är det inte nödvändigtvis. Det innebär mest att det är negativt om trädet där de lever avverkas. Jag har skrivit mer om detta här. I det följande blir det tydligt att det inte är så att alla dessa arter utom 4 hotas av skogsbruk.

Av de 390 arterna finns majoriteten, 233 stycken, också i jordbrukslandskapet. Det kan förstås finnas olika förklaringar till detta, vilket jag inte undersökt närmare. En förklaring kan vara att insekterna värdväxlar mellan skogsträd och växter i odlingslandskapet. Men då är det sällan rena urskogsarter. Min gissning är att många missgynnas av att trädbärande betesmarker inte längre hävdas. Det handlar ofta om gamla grova ädellövträd i öppna lägen, en miljö som minskar allt mer. Men hotet för dessa är oftast inte i första hand skogsbruk utan att det inte längre finns en lönsamhet i hagmarksbete. De gamla hagarna växer igen och nyrekryteringen är i stort sett obefintlig.

Jag valde att titta vidare lite på de arter som inte finns i jordbrukslandskapet men begränsade mig till de 75 helt skogslevande arterna som är hotade, dvs finns i någon av rödlistekategorierna CR, EN och VU. De flesta av dessa lever på döda eller döende träd av olika trädslag. Flertalet borde ha gynnats av de positiva trenderna med mer död ved och gamla träd i skogarna. En faktor som kan vara missgynnsam är förstås att skogarna ofta blir tätare, vilket är negativt för de arter som vill ha soliga lägen. För många arter anges att det saknas kunskap.

Men vissa arter sticker ut. Ett tiotal bedöms vara specifikt brandgynnade och har sannolikt gått tillbaka till följd av att skogarna sällan brinner idag.

Nästan lika många arter finns bara eller i stort sett bara på Gotska sandön. De flesta av dessa har heller aldrig tidigare funnits i Sverige utanför sandön, såvitt man känner till. Även för dessa anses avverkning vara en stor negativ påverkansfaktor. Men som jag ser det är det helt irrelevant att hävda att skogsbruket är problemet för arter som aldrig funnits utanför en ö som sedan mer än 100 år tillbaka är nationalpark.

Några arter har främst hittats på död ved på hyggen eller i vedavfall vid sågverk. Ytterligare några finns, trots att de bara ses som skogslevande, främst i alléer, parker, trädgårdar och odlingslandskap eller växer på trädslag som poppel och pil.

Vi ska inte förneka att skogsbruket är orsak till många arters nedgång även bland vedskalbaggarna. De allt tätare skogarna är en aspekt som ibland är missgynnsam. I andra fall finns en utdöendeskuld i den bemärkelsen att många substrat inte nyskapas i tillräcklig omfattning till följd av det skogsbruk som bedrevs för kanske 100 år sedan. Det gäller tex död ved från riktigt gamla tallar. Dessa tallar höggs oftast bort för länge sedan och det kommer ta lång tid innan dagens tallar blir så gamla att sådan död ved nyskapas.

Det jag vill få sagt är att det kan finnas många olika skäl till att vedlevande skalbaggar rödlistats och att det inte självklart behöver hänga samman med skogsbruket. Det gäller även de arter där avverkning angetts som negativ påverkansfaktor av betydelse.

Välkända artgrupper hotas inte av skogsbruk

Avverkning anses generellt vara ett av de viktigaste hoten mot de rödlistade arterna. Det kanske beror på att avverkning anges som en negativ påverkansfaktor för många arter i rödlistan. Men att avverkning anges som negativ påverkansfaktor betyder inte att det är ett viktigt hot. Ofta innebär det bara att en avverkning av just de träd som är viktiga för artens individer skulle vara skadligt, vilket inte behöver betyda att det finns något hot om att just de träden ska avverkas. I många fall, t.ex. vad gäller arter knutna till trädbärande betesmarker, anges avverkning som negativ påverkansfaktor, samtidigt som det stora hotet är upphörd hävd, och kanske brist på avverkning. Vanligen anges flera negativa påverkansfaktorer för varje art.

Givetvis är det många arter som klassats som hotade där skogsbruket försvårar bevarandet. Det gäller särskilt mossor, lavar, svampar och insekter. För dessa arter är avsättningar och naturvårdshänsyn ofta avgörande. Men när vi pratar om högre fauna och flora och de artgrupper som de flesta människor känner igen är bilden en helt annan. Det gäller däggdjur, fåglar och kärlväxter. Jag har valt att titta lite närmare på dessa grupper.

Av de 15 skogslevande fågelarter som är hotade enligt den senaste rödlistan är det endast en,  – vitryggig hackspett, som entydigt kan sägas vara hotad av skogsbruket. Inte heller vitryggen skulle dock överleva om dess miljöer lämnades för fri utveckling. Utan storskaliga bränder och oreglerade älvar i landskapet skulle granen successivt ta över huvuddelen av vitryggens skogar. Och jag tror inte att vi är beredda att helt släppa bränderna fria. Fyra av de hotade fågelarterna (brun glada, brandkronad kungsfågel, gulhämpling och taigablåstjärt) har nyligen tillkommit till den svenska faunan och är hotade för att de fortfarande har små populationer. Någonting har dock gjort att de i sen tid funnit nya livsmiljöer i den svenska skogen. Av de övriga är det åtminstone två, gulsparv och ortolansparv, som gynnas av avverkningar. Dessa hotas främst av förändringar i jordbrukslandskapet.

Av de 12 hotade skogslevande däggdjursarterna kan ingen entydigt sägas vara hotad av skogsbruket. För några av fladdermusarterna anses visserligen avverkning av boträd vara ett av flera hot, men det gäller främst avverkning i parker, hagmarker och gårdsmiljöer vilket inte i första hand handlar om skogsbruk.  Även avverkning av strandnära lövskog kan utgöra ett av flera hot för någon fladdermusart, men generellt blir det nog mer av denna miljö. Det största hotet är sannolikt slumpmässiga utdöenden eftersom dessa fladdermöss i Sverige är fåtaliga och ofta finns på gränsen av sitt utbredningsområde. För varg, järv och lo är jakt det största hotet.

Totalt finns 270 hotade kärlväxtarter i Sverige. Av de 29 av dessa som lever i skogen torde skogsbruk vara ett hot för 5-10 st. Några av de som anses missgynnade av skogsbruk kan samtidigt gynnas av skogsbruksåtgärder. Flera av de skogslevande hotade kärlväxterna är brandgynnade. Det gäller exempelvis brandnäva, cypresslummer och mellanlummer. För dessa anges avverkning som en stor negativ påverkansfaktor i rödlistan, vilket sannolikt beror på att de anses missgynnade av de täta ungskogar som kan komma upp efter en avverkning, precis som efter en brand. Samtidigt torde avverkning och markberedning kunna gynna arterna i brist på brand.

Den svenska skogen är sannolikt tämligen världsunik genom att den arealmässigt dominerande markanvändningen idag inte utgör något större hot mot de mest välkända artgrupperna. Detta i sig är ett tecken på att den svenska skogsbruksmodellen med dess avsättningar och hänsyn, inte utgör något större hot mot ekosystemens funktion.

Många av de andra artgrupperna är i andra länder så okända att det inte varit möjligt att rödlista arterna i dem. Sverige torde vara ett av de länder som har bäst koll på sin flora och fauna. Vi vet att många mossor, svampar, lavar och insekter missgynnas av skogsbruket, men även här saknas mycket kunskap. Att det helt saknas statistik över arternas faktiska utveckling har jag skrivit om här. När vi lär oss mer om dessa förhållandevis okända arter tror jag att man kommer att upptäcka att det ibland är helt andra faktorer än skogsbruket som gör att de är sällsynta eller minskande och att de ibland kanske inte alls bör ses som hotade.  Men framförallt tror jag att vi kommer att lära oss mer kring hur vi bäst kan bevara dem i skogslandskapet. Hur framgångsrika vi än blir på detta område kommer flertalet arter även i framtiden vara sällsynta, precis som de ska vara. Vissa kommer öka och andra kommer att minska. Och genom att arter är sällsynta eller minskande kommer de också vara rödlistade. Precis som de ska vara.

En rödlista utifrån de verkliga hoten

Ofta används uppgiften att ungefär 1800 skogslevande arter är rödlistade, som ett argument mot skogsbruket. Detta tolkas ofta som att 1800 arter hotas av skogsbruk, och det är nog också det debattörerna vill få oss att tro. Jag har tidigare skrivit om att en lång rödlista snarast är ett tecken på en rik biologisk mångfald. Men man måste också ha klart för sig att skogsbruk inte behöver utgöra det största hotet bara för att en art lever i skogen. Hoten kan utgöras av klimatförändringar, avsaknad av skogsbränder, jakt, upphört skogsbete och mycket annat. Väldigt många rödlistade arter klassas som skogslevande, men trivs egentligen bäst i trädbärande betesmarker och liknande miljöer. De hotas främst av igenväxning och minskad hävd.

Andra arter finns på rödlistan för att de har mycket små populationer. De minskar inte, och det kanske inte finns något hot man kan förutse. Men arter med mycket små populationer löper större risk att dö ut, och därför rödlistas de. Det viktigaste hotet för dem är slumpen och oförutsedda händelser.

Vill man med hjälp av rödlistan påvisa skogsbrukets inverkan, och kanske också veta vilka anpassningar som bäst kan göras i skogsbruket, borde man redovisa rödlistan utifrån vilka hot som är störst för de olika arterna, inte utifrån i vilken landskapstyp de förekommer. På så sätt skulle rödlistan kunna bli mer operativ.

I nätversionen av dagens rödlista kan man visserligen söka arter utifrån negativa påverkansfaktorer, men det är något helt annat än de viktigaste hoten. För en stor andel av de skogslevande arterna anses avverkning vara en viktig negativ påverkansfaktor, vilket kan innebära att arten skulle påverkas negativt av att just det träd där den lever avverkas. Exempelvis anges avverkning som negativ påverkansfaktor för de arter som hotas av almsjukan. Likaså är avverkning en negativ påverkansfaktor för många av de arter som hotas av att trädbärande betesmarker växer igen, eftersom det vore negativt om t.ex. just den gamla ek där arten finns avverkas. Det kan faktiskt vara så att avverkning anses vara en negativ påverkansfaktor men hotet är brist på avverkning. Påverkasfaktorerna säger alltså nästan ingenting om hoten.

Nedan har jag listat några hotfaktorer som inte har med skogsbruk att göra, och gett exempel på rödlistade arter som bör höra hemma under respektive hotfaktor. Här finns också andra exempel på skäl till att hotet inte i första hand är skogsbruk.

Hotfaktorer Exempel på arter
Slumpvisa lokala utdöenden (Är naturligt sällsynta) gotlandsknagglav
Jakt varg
Åtgärder i andra länder bivråk
Utebliven skogsbrand svart barkskinnbagge
Klimatförändringar ryssnarv (minskad landhöjning)
Kvävenedfall, miljögifter mm pilgrimsfalk, skugglosta
Habitatförändringar i andra naturtyper ortolansparv
Exploateringar skuggkejsarfoting
Ökad konkurrens, predation mm från andra arter springkornrotvecklare (hotas av vildsvin)
Upphörd hävd (t.ex. bete, slåtter, hamling) djävulssopp, matt pricklav
Ändrad markanvändning  (främst nerlagd jordbruksmark) mnemosynefjäril
Almsjuka eller andra trädsjukdomar almbarkvecklare
Insamling alpnycklar, fjällbrud
Annat där hotet inte kan antas vara skogsbruk
Klassas i kategorin DD (kunskapsbrist) späd trasselmossa
Klassas i kategorin RE (utdöd) jordviva (utdöd pga uppgrävning)
Finns i skog men där naturtypen inte är viktig för arten brun gräsfjäril
Har stor del av sin förekomst i impediment eller fjällbjörkskog glanstagel, nordsångare,
Lever främst i alléer, parker, hagmarker, trädgårdar apeltagging
Är gynnade av fristående träd och/eller stark solexponering större flatbagge
Är beroende av specifika miljöer t.ex. vattenfall, silikatklippor älvängslöpare, forspåskrislav
Är på gränsen av sitt utbredningsområde pipistrell,
Finns främst i områden med mkt stor andel skyddad skog mörk blåslav, nordlig mulmblomfluga

Givetvis finns det många arter som påverkas negativt av skogsbruk. Men idag presenteras rödlistan på ett sätt som gör att den används som ett slagträ i debatten på ett osakligt eller missvisande sätt. En nyanserad bild av hoten mot skogens arter skulle inte bara göra rödlistan mer användbar för skogsbruket. Det skulle också öka förståelsen för att många arter minskar eller är fåtaliga av helt andra skäl än vi tror.