Etikettarkiv: klimat

Vad gör Sverige till ett föregångsland i klimatarbetet?

Nyligen publicerade Skogforsk en rapport om skogsbrukets klimatpåverkan. Den visar tydligt att skogen gör störst klimatnytta när den brukas och när skogsprodukter ersätter produkter och bränslen som i stor utsträckning påverkar klimatet. Det står helt klart att de produkter som tas från skogen tagit upp lika mycket koldioxid som frigörs när de bryts ner eller förbränns. Detta samtidigt som skogens kolförråd inte minskar. Ändå menar fortfarande delar av miljörörelsen att skogen gör mest klimatnytta när den lämnas orörd.

Allt som växer i skogen kommer förr eller senare brytas ner eller förbrännas. Det innebär koldioxidutsläpp. Utsläppen kan ske antingen i skogen eller från skogsprodukter som tagits ut från skogen. För skogens nettoutsläpp spelar det därför på lång sikt ingen roll om produkterna tas ut ur skogen eller inte. Däremot har det betydelse om vi använder fossila produkter som skogsråvaran kan ersätta. Markens kolförråd ökar visserligen hela tiden, men tillväxten i markens kollager är bara ca en promille av tillväxten i träden. Det avgörande är därför hur träden används och hur fort träden växer.

De som hävdar att obrukad skog binder lika mycket kol som brukad skog har inte förstått utvecklingen för svenska skogar det senaste seklet. Kolförrådet ovan mark har fördubblats under denna period samtidigt som markens kollager sannolikt också ökat. Och ändå har merparten av skogarna slutavverkats minst en gång under perioden.

Samma naturvårdare som hävdar att de planterade skogarna blivit för täta för den biologiska mångfalden hävdar att naturskogar binder lika mycket kol som de som brukas. Någonstans stämmer det inte.

Skälet till att skogsägare planterat och vårdat sina skogar så att de blivit virkesrika och växtliga, är att man sett det som en investering. Hade man inte räknat med att kommande generationer en gång skulle få avverka skogen hade man aldrig gjort investeringen.

Det borde egentligen vara uppenbart att skog binder mest koldioxid när den brukas. Då blir miljörörelsens kvarstående klimatargument för att lämna skogarna orörda, att det är fel att räkna med substitution. Det finns ett synsätt där det helt enkelt inte är okey att konsumtion ersätts med annan konsumtion. Att koldioxid är koldioxid oavsett om den kommer från olja eller trä. Att mycket av träet blir toapapper, bindor och andra kortlivade produkter där det inte finns något oljebaserat alternativ.

Men substitutionen är relevant. Ungefär 80 % av vår skogsråvara går på export. Vi har en växande världsbefolkning med en ökande välfärd. Det är därför inte mycket som talar för att världens konsumtion kommer att minska. Kommer man inte använda skogsprodukter kommer man i de flesta fall använda något som är sämre för klimatet.

Frågan är hur Sverige bäst kan bidra till att begränsa de globala klimatförändringarna? Sverige är ett litet land med koldioxidutsläpp som ligger under världsgenomsnittet. Alla insatser är förstås viktiga, men det får begränsad effekt globalt om vi minskar våra utsläpp. Ändå kan Sverige ha en viktig roll i klimatarbetet –som ett föregångsland. Men vill vi att andra länder ska följa våra exempel måste vi visa att det är attraktivt. Minskningen av utsläppen måste ske med en bibehållen välfärd och en god ekonomi. Innebär våra åtgärder att Sverige halkar efter i välfärdsligan kommer man inte se oss som föregångsland. Kan vi inte behålla en stark ekonomi kommer vi inte ha råd med de satsningar på forskning, utveckling och innovation som behövs för att ligga kvar i toppen.

För att människor runt om i världen ska acceptera klimatbegränsande åtgärder tror jag framförallt att det måste finnas alternativ till det som belastar klimatet. För de flesta människorna i världen är inte minskad konsumtion något som väcker lusten till ett klimatsmart liv. Det är här substitutionen blir så viktig. Ska vi få fler i andra länder att engagera sig för klimatet är det knappast heller framgångsrikt med budskapet att vi ska sluta använda toapapper och bindor. Vi måste visa att man kan leva ganska gott med liten klimatpåverkan. Skogens kanske viktigaste betydelse för klimatet är kanske just att visa att detta är möjligt.

I Sverige kan vi utan större uppoffringar minska delar av vår konsumtion. Vi kan flyga mindre och oftare ta cykeln till jobbet. Det är angelägna åtgärder. Men det är knappast där vi kommer ses som ett föregångsland. Föregångsland blir vi när klimatarbetet kan ske utan försämrad välfärd – eller ännu bättre – med stärkt välfärd. Och när vi kan visa att det finns klimatsmarta alternativ. Då är skogen vår största tillgång.

Annonser

Finns det en motsättning mellan klimat och biologisk mångfald i skogen?

De flesta är nog överens om att en skog binder mer koldioxid ju snabbare den växer. Men alla delar inte synen att brukande av skogen bidrar till något positivt för klimatet. Många anför som argument för att låta skogarna stå att skogen aldrig slutar växa. Det är en sanning med modifikation. Givetvis kommer nya träd att växa i den gamla skogen. Men gamla träd dör med tiden och det kommer alltid en tidpunkt då volymen levande träd slutar öka. En förutsättning för att skogen därefter ska vara kolsänka är att den koldioxid skogen binder blir kvar på eller i marken, vilket borde innebära att förnalagret (markens mer eller mindre nedbrutna rester av växtdelar) byggs upp. För allt som bryts ner blir koldioxid igen. Och det är egentligen detta, hur skogsbruket påverkar kolet i marken, som forskarna är oense om.

I ett längre perspektiv kommer i stort sätt all koldioxid som skogen binder återgå till luften genom nedbrytning eller förbränning. Möjligen med undantag för (dikade) torvmarker släpper skogen på lång sikt ut lika mycket koldioxid oavsett om träden bryts ner i skogen eller om vi använder skogsprodukterna. Men om skogsprodukter ersätter fossila produkter kommer det fossila kolet inte ut i atmosfären i samma omfattning.

Att markens kolförråd inte byggs upp oavbrutet tydliggörs i förnalagren som alltid har begränsad tjocklek på fastmark. Det är bara i våtmarker vi får lager med flera meter organiskt material. Förutom att allt organiskt material som får syre till sist kommer brytas ner, beror detta på att skogen alltid utsatts för återkommande skogsbränder. Samma bränder som präglat artsammansättningen i de svenska skogarna och som vi effektivt hållit undan de senaste 150 åren när skogsbruket fått ökad betydelse.

Ett kalhygge kan förstås aldrig ersätta alla de förutsättningar för växt- och djurlivet som branden skapade, men till följd av de återkommande bränderna är det en stor del av våra arter som mer eller mindre är beroende av storskaliga störningar. Att varken ha bränder eller hyggen eller andra storskaliga störningar skulle få mycket negativa konsekvenser får mångfalden. Och ur klimatperspektiv är det ingen tvekan om att det är bättre att ta vara på skogsprodukterna än att låta dem brinna upp i skogen.

De senaste 100 åren har vi tack vare skogsbruket fördubblat kolförrådet i den stående skogen, och sannolikt har vi även ökat förrådet i förnalagren. Att skogsbruket bidragit till att allt detta kol bundits tror jag inga forskare ifrågasätter. Men i ett kortare perspektiv kan förstås skogsbrukets störningar innebära att nedbrytningen går fortare och att även brukad skog därför tillfälligt läcker kol. De som anser att klimatfrågan inte är ett långsiktigt problem utan främst ett kortsiktigt, argumenterar därför ofta för att skogarna ska lämnas orörda. De närmaste decennierna kan det kanske ge positiva effekter förutsatt att skogen under just denna tid inte drabbas av naturliga storskaliga störningar.

Jag vet inte i vilken omfattning forskning kring skogens kolbalans tar hänsyn till andra storskaliga störningar än avverkningar. Men tittar man bara på balansen under försöksperioden missar man sannolikt vad som hade hänt med kolet på längre sikt.

Greenpeace för nu en kampanj för bevarandet av det norra skogsbältet, där man lyfter bränder och avverkningar som stora problem. I svenska skogar råder det nog ingen tvekan om att avsaknaden av bränder är ett större problem för den biologiska mångfalden än förekomsten av dem. Greenpeace anger att 60 % av det man kallar ”bruttoförlust av skogsmark” i norra skogsbältet försvinner på grund av skogsbränder, och att 40 % försvinner på grund av avverkning, insektsangrepp och sjukdomar som leder till träddöd. Ur ett klimatperspektiv är det givetvis bättre att skogsprodukterna används till att ersätta fossila material än att de brinner upp eller äts upp av insekter. Att svenskt skogsbruk är bättre för klimatet än exempelvis det kanadensiska eller ryska är nog därför givet, men det kanske också innebär en kostnad för den biologiska mångfalden ifall vi eftersträvar naturskogens arter.

Vi som företräder skogsbruket lyfter ofta att vi har mer skog än någonsin, vilket ifrågasätts av dem som främst ser skogen som en livsmiljö för växter och djur. Och jag tror de har en poäng. Det är inte enbart positivt för mångfalden att skogarna rymmer allt större volymer träd. När vi får allt mer gammal skog, död ved och grova lövträd blir ett av de största hoten mot skogens biologiska mångfald att skogarna är för täta och mörka. I naturskogen var det ovanligt att skogarna var så virkesrika som dagens gamla granskogar eller reservat. Branden tog ofta död på granarna innan skogen fått denna slutenhet. Skogarna har tidigare också hållits glesa av skogsbete och plockhuggning vilket sällan sker i dagens äldre skogar. Är det mångfalden vi ska prioritera borde nog många skogar, särskilt i reservat, göras betydligt glesare.

Ur ett klimatperspektiv är det ingen tvekan om att uppbyggandet av virkesrika skogar tjänat oss väl. Men det står förstås i konflikt med målet om livskraftiga populationer för vissa arter. På samma sätt finns en konflikt kring långsiktiga avsättningar som förhindrar att tillväxten används till att ersätta fossila material, liksom kring skogsbränder som hade varit önskvärda för många arter.

Vi kan inte förneka att dessa konflikter finns eller att skogsbruket också bidrar till välstånd och en levande landsbygd. Därför måste vi göra avvägningar. Vi måste acceptera att skogens potential för klimatet inte alltid nyttjas maximalt samtidigt som vi inte kan förvänta oss att den biologiska mångfalden ska vara opåverkad av människan. Men den skogsbruksmodell vi har bidrar till välstånd och är ett av våra viktigaste verktyg i klimatarbetet. Detta samtidigt som det i de flesta avseenden går bra för skogens mångfald.