Etikettarkiv: hotade arter

Välkända artgrupper hotas inte av skogsbruk

Avverkning anses generellt vara ett av de viktigaste hoten mot de rödlistade arterna. Det kanske beror på att avverkning anges som en negativ påverkansfaktor för många arter i rödlistan. Men att avverkning anges som negativ påverkansfaktor betyder inte att det är ett viktigt hot. Ofta innebär det bara att en avverkning av just de träd som är viktiga för artens individer skulle vara skadligt, vilket inte behöver betyda att det finns något hot om att just de träden ska avverkas. I många fall, t.ex. vad gäller arter knutna till trädbärande betesmarker, anges avverkning som negativ påverkansfaktor, samtidigt som det stora hotet är upphörd hävd, och kanske brist på avverkning. Vanligen anges flera negativa påverkansfaktorer för varje art.

Givetvis är det många arter som klassats som hotade där skogsbruket försvårar bevarandet. Det gäller särskilt mossor, lavar, svampar och insekter. För dessa arter är avsättningar och naturvårdshänsyn ofta avgörande. Men när vi pratar om högre fauna och flora och de artgrupper som de flesta människor känner igen är bilden en helt annan. Det gäller däggdjur, fåglar och kärlväxter. Jag har valt att titta lite närmare på dessa grupper.

Av de 15 skogslevande fågelarter som är hotade enligt den senaste rödlistan är det endast en,  – vitryggig hackspett, som entydigt kan sägas vara hotad av skogsbruket. Inte heller vitryggen skulle dock överleva om dess miljöer lämnades för fri utveckling. Utan storskaliga bränder och oreglerade älvar i landskapet skulle granen successivt ta över huvuddelen av vitryggens skogar. Och jag tror inte att vi är beredda att helt släppa bränderna fria. Fyra av de hotade fågelarterna (brun glada, brandkronad kungsfågel, gulhämpling och taigablåstjärt) har nyligen tillkommit till den svenska faunan och är hotade för att de fortfarande har små populationer. Någonting har dock gjort att de i sen tid funnit nya livsmiljöer i den svenska skogen. Av de övriga är det åtminstone två, gulsparv och ortolansparv, som gynnas av avverkningar. Dessa hotas främst av förändringar i jordbrukslandskapet.

Av de 12 hotade skogslevande däggdjursarterna kan ingen entydigt sägas vara hotad av skogsbruket. För några av fladdermusarterna anses visserligen avverkning av boträd vara ett av flera hot, men det gäller främst avverkning i parker, hagmarker och gårdsmiljöer vilket inte i första hand handlar om skogsbruk.  Även avverkning av strandnära lövskog kan utgöra ett av flera hot för någon fladdermusart, men generellt blir det nog mer av denna miljö. Det största hotet är sannolikt slumpmässiga utdöenden eftersom dessa fladdermöss i Sverige är fåtaliga och ofta finns på gränsen av sitt utbredningsområde. För varg, järv och lo är jakt det största hotet.

Totalt finns 270 hotade kärlväxtarter i Sverige. Av de 29 av dessa som lever i skogen torde skogsbruk vara ett hot för 5-10 st. Några av de som anses missgynnade av skogsbruk kan samtidigt gynnas av skogsbruksåtgärder. Flera av de skogslevande hotade kärlväxterna är brandgynnade. Det gäller exempelvis brandnäva, cypresslummer och mellanlummer. För dessa anges avverkning som en stor negativ påverkansfaktor i rödlistan, vilket sannolikt beror på att de anses missgynnade av de täta ungskogar som kan komma upp efter en avverkning, precis som efter en brand. Samtidigt torde avverkning och markberedning kunna gynna arterna i brist på brand.

Den svenska skogen är sannolikt tämligen världsunik genom att den arealmässigt dominerande markanvändningen idag inte utgör något större hot mot de mest välkända artgrupperna. Detta i sig är ett tecken på att den svenska skogsbruksmodellen med dess avsättningar och hänsyn, inte utgör något större hot mot ekosystemens funktion.

Många av de andra artgrupperna är i andra länder så okända att det inte varit möjligt att rödlista arterna i dem. Sverige torde vara ett av de länder som har bäst koll på sin flora och fauna. Vi vet att många mossor, svampar, lavar och insekter missgynnas av skogsbruket, men även här saknas mycket kunskap. Att det helt saknas statistik över arternas faktiska utveckling har jag skrivit om här. När vi lär oss mer om dessa förhållandevis okända arter tror jag att man kommer att upptäcka att det ibland är helt andra faktorer än skogsbruket som gör att de är sällsynta eller minskande och att de ibland kanske inte alls bör ses som hotade.  Men framförallt tror jag att vi kommer att lära oss mer kring hur vi bäst kan bevara dem i skogslandskapet. Hur framgångsrika vi än blir på detta område kommer flertalet arter även i framtiden vara sällsynta, precis som de ska vara. Vissa kommer öka och andra kommer att minska. Och genom att arter är sällsynta eller minskande kommer de också vara rödlistade. Precis som de ska vara.

Annonser

En ökad biologisk mångfald ger längre rödlista

I naturen är det vanligast att vara ovanlig. De allra flesta arterna är tämligen sällsynta, medan det endast är en liten andel av arterna som dominerar vårt landskap. Detta är helt naturligt.

I svenska skogar blir det hela tiden fler kända arter. Särskilt kryptogamer kan spridas mycket långt och drar nytta av att vi får allt mer död ved, gammal skog och äldre lövträd i våra skogar. Både naturlig invandring och spridning med hjälp av människan bidrar till ökad artrikedom. Men ökningen beror också på att vi upptäcker nya arter som redan tidigare funnits i svenska skogar. De flesta nya arter som tillkommer är sällsynta.

En stor del av arterna på rödlistan finns på rödlistan just för att de är ovanliga – ofta naturligt ovanliga. Det är en följd av att ovanliga arter är känsligare för utrotning. Sällsynta arter kommer alltid att vara hotade oavsett hur vi brukar naturen. Det innebär att ju fler arter vi får – desto fler arter kommer att hamna på rödlistan. En rik biologisk mångfald innebär alltså också en lång rödlista.

Det är oftast ett dåligt tecken att en art minskar i antal, vilket många av arterna på rödlistan gör. Men många gånger används det stora totala antalet arter på rödlistan som ett bevis för att skogens mångfald utarmas. Sådan argumentation är vilseledande. Vi bör istället glädja oss över att vi har många ovanliga arter.