Hur mycket naturskog krävs för att bevara mångfalden?

Ett påstående som ofta förekommer i skogsdebatten är att forskning visar på ett tröskelvärde där minst 20 % av skogen måste skyddas eller utgöras av ursprungliga miljöer för att klara den biologiska mångfalden. Senast dök påståendet upp här. Problemet med påståendet är att de vetenskapliga beläggen för tröskelvärdet är mycket svagt.

När Artdatabanken rapporterar bevarandestatusen för svenska naturtyper till EU sätter man referensnivån för gynnsam bevarandestatus till 20 % av vad som bedöms ha funnits i ett förindustriellt landskap. Det är en nivå vi aldrig kommer nå och den bygger på samma tveksamma antagande om tröskelvärde för ursprunglig areal. Andra länder sätter referensnivån vid vad som fanns då art- och habitatdirektivet började gälla.

De som driver frågan om 20 % skyddad natur menar ofta att skyddet måste vara proportionerligt. Vi ska skydda 20 % av alla naturtyper, gärna nedbrutet på olika skogstyper; lövskog, ädellövskog, tallskog, kalkbarrskog osv. Tjugo procent av den produktiva skogsmarken behöver skyddas liksom 20 % av den lågproduktiva. En skarp biologisk gräns tycks gå vid en bonitet på 1 m3/ha och år.

Borde man inte egentligen även skilja på brukad skog och obrukad skog eftersom de precis som produktiv/improduktiv skog närmast anses ha diametralt olika förutsättningar för mångfalden? Men skulle vi bara skydda 20 % av den obrukade skogen skulle ju inte särskilt många värdekärnor skyddas. Frågan låter kanske raljant, men den har faktiskt relevans.

I många andra länder har man ianspråktagit stora delar av sitt land till jordbruk och annan markanvändning, medan vi i Sverige har ianspråktagit stora delar av vårt land för skogsbruk. Ändå är det 20 % av skogen som ska skyddas, vilket förstås innebär ett betydligt lägre åtagande för avskogade länder. I ett land som till 20 % utgörs av skog skulle det räcka för mångfalden att 4 % av landskapet utgörs av naturliga skogsmiljöer. Skulle skogarnas mångfald bevaras bättre i detta land än i Sverige, trots att de bevarade skogarna är så mycket mer fragmenterade där? Våra brukade skogar ger ju en betydligt bättre ”grön infrastruktur” för skogsarter än åkrar och urbana miljöer.

De studier jag sett som gör antaganden om att 20 % ursprungliga miljöer behövs, bygger sina antaganden på tröskelvärden för enskilda arter eller artgrupper. Dessa arter bedöms behöva 10-30 % lämplig livsmiljö i landskapet för att överleva långsiktigt. Observera att lämplig miljö är något helt annat än ursprunglig eller skyddad. Exempelvis stjärtmesen behöver minst 15 % lövrik skog på landskapsnivå. Skogen behöver dock inte vara skyddad eller ursprunglig.

Stjärtmesen hade kunnat överleva i ett land med bara 20 % skog, om skogen huvudsakligen var lövrik. Om skogen inte var så lövrik skulle det dock knappast hjälpa att 4 % av landskapet (20 % av skogen) utgjordes av ursprunglig eller skyddad skog.

Det kan förstås vara så att skogarter med stora krav på landskapet inte finns kvar i skogfattiga länder. Men om vi nu bortser från det; Tänk er två länder med lika mycket naturlig skog som andel av hela landskapet. Det ena landets naturskogar omges av brukad skog och det andra landets av åkrar och asfaltsytor. I vilket land bevaras skogsarterna bäst? Drar ni samma slutsats som jag är det lika relevant med andel av den obrukade skogen i Sverige som andel av hela skogen i ett huvudsakligen avskogat land.

När man pratar om tröskelvärden för skyddad/ursprunglig natur ser man ofta värdekärnorna som öar i ett i övrigt otjänligt hav. Så ser det inte ut i svenska skogar. De flesta växterna och djuren finns i den brukade skogen. I hela skogslandskapet finns strukturer som är viktiga även för många arter som anses känsliga för skogsbruk. Men ofta glömmer vi bort de arter som trivs bra i den brukade skogen och kanske även gynnas av brukandet. Det gäller inte minst alla störningsgynnade arter som får nya chanser varje gång ett hygge tas upp. De är sällan hotade, men behöver likväl sin del av landskapet.

Tröskelvärdena på 10-30 % lämplig miljö gäller förstås bara vissa arter, ofta arter med mer generella krav. Mycket specialiserade arter skulle aldrig överlevt med sådana krav eftersom landskapet aldrig kunnat erbjuda så mycket livsmiljö. Men en del arter kräver ganska stora arealer och olika arter har helt olika krav på sin miljö. 20 % av landskapet kommer därför aldrig räcka för att tillfredsställa alla arters behov. Jag tror inte heller att det räcker med 100 % när vi räknar in alla arter, inklusive de som tål skogsbruk. En del arter har dykt upp av en slump och har egentligen inte förutsättningar att överleva långsiktigt i Sverige. Hur mycket vi ska avsätta handlar istället om en ambitionsnivå. Det finns inget vetenskapligt svar på frågan.

Annonser

5 thoughts on “Hur mycket naturskog krävs för att bevara mångfalden?

  1. Dag Lindgren

    Instämmer i att det inte går att säga hur mycket ”naturskog” som skall avsättas för att ”bevara” den ”biologiska mångfalden i skogen”. En orsak är att jag tycker att ”den biologiska mångfalden i skogen” nu bevaras ganska bra och att det inte är bevisat att den minskar, Inte ”överlag”. Inte heller anser jag det finns någon ”ursprunglig natur” i Sverige i strikt betydelse. Allt är mer eller mindre människopåverkat direkt eller indirekt. Vi var nedisade nyligen och vår ”natur” är nyligen invandrad och nyligen förändrad. I vissa specifika avseenden ”minskar mångfalden” och då bör mer specifika åtgärder diskuteras. Det finns skäl att ”bevara” som är mer historiska, etiska, sociala och kulturella än biologiska behövliga för vår överlevnad. Vi bör se ”bevarandet” som en kompromiss och det viktigaste är då resurserna som det skall kompromissas omkring. 20% av allt känns helt fel för skog som det finns så mycket av och som inte förändrats så mycket. Men 20% av ytan som en kompromiss känns acceptabelt, där det är mindre där andra värden är stora. Men mer där andra världen är mindre (t ex ekonomiska och biologiska impediment) eller där naturvärdena lokalt ges höga värden (5% vid certifiering, frivilliga avsättningar). Sedan kan naturvårdarna räkna på hur stora effekter förändringar i ena eller andra riktningen skulle ge, så att man kan se var naturvårdsambitionerna kan ökas eller minskas.)

    Gillad av 1 person

    Svara
  2. Dag Lindgren

    Detta enastående roliga (men något för djupgående) aprilskämt på twitter gjorde min dag. Så jag förevigar det här:
    @GretaThunberg
    After talking to so many of our leaders I have now realised that they have the climate crisis under control, they understand the emergency and are ready to act.
    So I’ve now decided to stop striking and go back to school for good. I will no longer school strike on Fridays.
    8:39 AM – 1 Apr 2019

    Gilla

    Svara
  3. Dag Lindgren

    Ofta funkar IT inte som det borde senast när jag skrev en reaktion på meddelandet om att artdatabanken får en kraftigt reducerad budget och måste reducera med tio-tals tjänser http://www.mynewsdesk.com/se/sveriges_lantbruksuniversitet__slu/pressreleases/artdatabankens-tvingas-till-nedskaerningar-slaar-haart-mot-den-biologiska-maangfalden-2856694
    Men av någon anledning tas inte min kommentar så jag skriver den här istället
    Det går upp och ned här i världen på ett ofta oförutsebart sätt, 2004 fick artdatabanken 45 miljoner mer från staten i budgeten: https://www.slu.se/ew-nyheter/nyhetsarkiv/2004/9/45-miljoner-till-artdatabanken/ Nu stora nedskärningar, som blir permanenta trots att de beror på budgetnedskärningar som jag trodde till en del bara var tillfälliga. Men man tar tydligen chansen att göra nedskärningarna permanenta och tycker artdatabanken varit överdimensionerad. En orsak kan vara att samhället anser artskyddet förbättrats de sista decennierna (rödlistan försämras inte) så att lika mycket resurser inte längre behöver satsas. Eller artdatabanken kanske inte lyckats övertyga tillräckligt om behovet. Ropar man vargen kommer tillräckligt länge så minskar trovärdigheten och lyhördheten.
    Själv tycker jag att behovet av miljörestriktioner i skogen något överdrivits och till det bidrar att jag tycker artdatabanken våldsamt överdriver utdöenderisken för arter https://www.landskogsbruk.se/debatt/rodlistan-overdriver-hotet-mot-arterna/
    Men artdatabanken vägrar lyssna till uppmaningen att försöka räkna ut den ”verkliga” utdöenderisken utan håller fast vid de riskuppskattningsalgoritmer som gjordes av tänkarna förra seklet. Det är inte enda fallet jag tycker artdatabanken överdrivit artskyddet. Det är inte otroligt denna bristande vilja till vetenskaplig omprövning av tidigare ställningstaganden och en öppnare attityd bidragit till budgetnedskärningarna.
    Mitt råd till SLU är att byta ut ledningen för artdatabanken. Däremot tycker jag inte SLUs budget för verksamheten behöver reduceras, den ger en bra grund för många beslut. Det är mer de ideologiskt subjektivt betingade överdrifterna som behöver reduceras.

    Gilla

    Svara
  4. Ping: Det finns inget areellt tröskelvärde för bevarande av den biologiska mångfalden | Naturvård med mina ögon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s