Att försöka styra frivillig naturvård genom ordens innebörd

Jag har många gånger lyft behovet att i större grad kombinera naturvård med brukande. Ska vi ha en ambitiös naturvård samtidigt som skogen ska kunna användas till allt annat vi önskar, är det nödvändigt.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har nyligen gått ut med en remiss som går i precis motsatt riktning. Det handlar om en ordlista för naturvårdande skogsskötsel där man önskar en samsyn kring hur olika begrepp ska användas. Det låter ju ganska oskyldigt, men i praktiken innebär det att man vill styra vad som får kallas naturvårdande skötsel och hur den utformas. Det är i nuläget bara en remiss, men är ändå ett tydligt exempel på när myndigheterna inte riktigt förstår värdet av att skogsägare vill göra olika. Denna strävan efter likriktning rimmar dåligt med en skogspolitik med principen ”frihet under ansvar”.

Enligt ordlistan ska begreppet naturvårdande skötsel bara tillämpas på objekt och områden som enbart har naturvårdsmål. Begreppet får inte användas i bestånd med kombinerade mål och inte om åtgärder där det finns ekonomiska incitament. Samtidigt skriver man i ordlistan att naturvårdande skötsel ofta efterliknar tidigare hävd. Hävd som förstås hade ekonomiska incitament. Den markägare som har betande djur på skogen som en del i sitt förtagande, och genom betet gynnar mångfalden, bör alltså inte hävda att hen bedriver naturvårdande skötsel.

Uttag av virke och GROT får normalt inte ske. Eventuellt avverkade träd ska helst lämnas på platsen eller flyttas till annat lämpligt ställe inom området. Åtgärderna ska alltså bara kosta pengar.

Detta är förstås inget som lockar enskilda skogsägare att göra naturvårdande skötselinsatser.

Inte heller ska åtgärder för friluftslivet räknas in i begreppet trots att friluftslivsinsatser traditionellt har setts som en del av naturvården.

Jag menar att skogsägaren själv måste få välja vilka frivilliga naturvårdsinsatser som ska vidtas. Vad som är naturvård ligger ofta i betraktarens öga och är inget som ska definieras av myndigheterna över skogsägarnas huvuden.

Myndigheterna har också åsikter om hur naturvårdsinsatserna ska prioriteras. Först ska man prioritera insatser för att bevara befintliga värden, sen restaurera och sist nyskapa. Även detta är något myndigheterna inte borde lägga sig i när det gäller frivilliga insatser. Man ska vara glad för alla insatser som görs oavsett hur skogsägaren gjort sina prioriteringar.

Sist i ordlistan finns ett antal begrepp som myndigheterna anser att man bör undvika att använda i samband med naturvårdande skogsskötsel. Man ska exempelvis inte prata om avverkning, naturvårdsgallring eller kontinuitetsskogsbruk vid åtgärder med naturvårdande syfte. Allt för att naturvård aldrig ska kunna sammanblandas med skogsbruk.

Jag tycker skogsägaren själv ska få välja vad man kallar sina åtgärder. Och om skogsägaren avverkar gran för att gynna ett lövbestånd är det kanske just en avverkning man gör. Jag tror att kontinuitetsskogsbruk ibland måste ses som naturvårdande skötsel i skogar som blivit alltför täta för de arter man vill bevara, samtidigt som skogens kontinuitet är viktig. Kontinuitetsskogbruk ger lägre produktion och innebär högre kostnader. Samtidigt är det ibland ett bra sätt att kombinera naturvård med brukande. Men ska vi få skogsägare att ta merkostnaden måste man kunna tillgodoräkna sig insatsen som en naturvårdande åtgärd.

Hela ordlistan andas en strävan efter vattentäta skott mellan naturvård och skogsbruk. Med den synen kommer vi få mindre naturvårdande skötsel samtidigt som vi försämrar möjligheten till en kostnadseffektiv naturvård som går hand i hand med andra nyttor.

Annonser

12 thoughts on “Att försöka styra frivillig naturvård genom ordens innebörd

  1. Leif Öster

    Jag delar Gunnars uppfattningen att vi skogsägare själva måste så långt som möjligt få välja vilka frivilliga naturvårdsinsatser som hen vidtar i sin skog. Av det följer att skogsägarna måste själva få värdera hur de ser på ett eventuellt produktionsbortfall av naturvård i brukandet, av frivilliga avsättningar och av arbetet med NO och NS.

    Därför är det både otydligt och märkligt att LRF Skogsägarna på sidan 10 i en ny remiss (se nedan) har en negativ ton till just skogsägarnas ”frivilliga åtgärder” av det slag Gunnar nu föreslår.

    LRF vill sålunda inte ha fler avsättningar utan skriver att ”LRF anser att inga ytterligare arealer behöver avsättas”. Men just den frågan måste väl skogsägarna själv få bestämma över? Det är ju våra fastigheter det handlar om! .

    LRF skriver vidare att staten (!) måste ”bevaka och tydliggöra” detta problem. Men vart tog skogsägaren frihet under ansvar vägen om staten ska bevaka oss?

    https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/om-oss/pagaende-projekt/samverkansprocess-skogsproduktion/remissvar/lrf-yttrande-skogsskotsel-m-nya-mojligheter.pdf

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. Niklas

      Med tanke på att 31% av skogsmarken redan är undantagen skogsbruk, så finns det ju ingen anledning att ansätta ännu mer mark, tycker jag.

      Å ska vi ha frihet under ansvar, så kräver det ju också att alla former av avverkningsförbud upphävs. För vad finns det för frihet kvar om staten förbjuder markägaren att skörda frukten av 50-150 års arbete och investeringar som gjorts å det avverkningsmogna skiftet?

      Gilla

      Svara
      1. Leif Öster

        Jag svarar inte på anonyma inlägg. Det är för många troll i skogsdebatten. Vågar man inte stå med sitt namn kan man lika bra vara tyst.

        Gilla

      2. Niklas

        Leif! Jag är tyvärr för beroende av inkomsterna från min skog, för att sätta ut mitt efternamn. Risken för angrepp från diverse aktivister – med åtföljande avverkningsförbud – är tyvärr för hög.

        Gilla

    2. gunnarlinden Inläggets författare

      Självklart ska skogsägare avsätta skog frivilligt om man vill det. Det är det tvingande skyddet LRF Skogsägarna ifrågasätter. Om man utgår från att det är nödvändigt att avsätta mer skog motiverar det också mer tvingande skydd, nyckelbiotopsinventeringar mm. Stora skogsresurser behövs ju även för annat. Jag ser det dock som positivt med medel hos Skogsstyrelsen som kan ersätta skogsägare som kommit i kläm pga andra regelverk och ibland andra avsättningar som skogsägaren önskar.

      Gilla

      Svara
      1. Leif Öster

        Tack för klargörande, men i LRFs remis står det inte så. Där görs det ingen skillnad om avsättningarna är tvingande eller frivilliga. Alla avsättningar är fel.

        Inte heller när Sven Erik Hammar tar upp saken i tidningen LAND görs någon skillnad mellan frivilliga och tvingande avsättningar. Alla är lika dåliga; Där säger han att ”- Vi kan inte fortsätta att ställa av mer skog nu…vi kan inte heller fortsätta att öka arealen som tas ur bruk”. Samma sak sas även på LRFs stora stämma 2018. Det återkommande budskapet vi medlemmar får höra hela tiden är för övrigt ”mera skogar måste brukas, inte färre”.

        Åtminstone jag tolkar det ordagrant. Vi måste sluta öka arealen avsättningar av värdefull skog.

        Problemet är att detta är inte vad riksdag och regering beslutat, ej heller är detta i linje med våra åtaganden internationellt eller i våra certifieringssystem.

        Gilla

  2. Dag Lindgren

    Varför skrivs den här artikeln omedelbart efter remisstidens utgång? Det vore väl bra att få de här synpunkterna bättre ventilerade för några veckor sedan, så remissvaren kan bygga på ett bättre diskuterat underlag?

    Gilla

    Svara
      1. Dag Lindgren

        Förståeligt och ursäktligt, men då kan man också förmoda att andra inte läst/fäst vikt vid det inför remissvaren, och då kan myndigheterna inte åberopa samsyn bara för att de fått remiss-svar! Sverige får nog fortsätta att dras med olika innebörd i begreppen/orden och en misstänksamhet mot försåtlig manipulation genom definitioner av innebörd och fortsatt polarisering trots det i och för sig lovvärda samsynsförsöket.

        Gilla

  3. Dag Lindgren

    En av de mest grundläggande begreppen i naturvård är hotade arter. Det åberopas som enda motiv för naturvårdande skötsel (naturtyper nämns, men behövs för de hotade arterna). Ändå definieras inte ”hotad art” i dokumentet. Rödlistan har en definition som kraftigt överdriver hotet att arterna dör ut. Naturvårdsverket anser att en art kan benämnas hotad även om den inte är hotad enligt rödlistan. Eftersom resultatet av ”naturvårdsbehovet” inte bygger på samsyn eller ens en objektiv diskussion av det grundläggande begreppet hotad art, så kommer inte heller resultat eller terminologi att bygga på samsyn. Underligt att skogsnäringen inte framhäver detta det tycks bara vara jag som i ett enskilt remissvar tagit upp frågan.

    Gilla

    Svara
  4. Niklas

    Pennan mäktigare än svärdet, heter det ju och det är väl just vad dessa byråkrater har upptäckt. Genom att dessa byråkrater skapar nya begrepp, och sedan svänger sig med dessa begrepp, så får de också lätt ett kraftigt överläge gentemot markägarna. Tänk bara på begreppet ”skyddsvärd”. Värt att skydda, enligt vem då? Knappast markägaren i alla fall, ty om markägaren finner något i sin skog som denne vill skydda, så lär det nog skyddas ändå, utan klåfingriga byråkraters ”hjälp”..

    I övrigt instämmer jag med Gunnar Lindens analys att markägaren givetvis måste kunna ta ut virke och grot från skogen även vid en naturvårdande gallring. Annars blir det ju svårt att kunna klara den gröna omställningen.

    Gilla

    Svara
  5. Niklas

    Om nu avverkning inte längre ska förekomma ihop med naturvård, borde det väl också innebära att generella naturvårdshänsyn inte längre gäller vid avverkning?

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s