Förändrad syn på nordvästra Sveriges naturvärden?

Nordvästra Sverige har fått en ny innebörd i skogliga naturvårdssammanhang. Det är det område där Skogsstyrelsen gjorde en paus i nyckelbiotopsinventeringen och där en ny metod nu ska börja användas från årsskiftet. I grova drag omfattar det området väster om väg E45 från Torsby kommun i Värmland och norrut. I Norr- och Västerbotten hela kommunerna med fjäll.

Tidigare har man mest pratat om fjällnära skog. Där är redan hälften av skogen formellt skyddad och en stor del av återstoden omfattas av frivilliga avsättningar. Det har gjort att området inte alls prioriterats för ytterligare formellt skydd. Ytterligare skydd där har varit så lågt prioriterat att avsättningar där inte ens ska räknas in i uppfyllandet av etappmålet om skydd av skog.

Nordvästra Sverige är en light-version av fjällnära. Det är de skogar som är nära fjällnära. Även i detta område finns stora arealer skog som inte varit helt kala, och i många fall är de arter man vill bevara desamma som de som finns i fjällnära skog. Även här är en relativt stor del av skogen undantagen från skogsbruk. Detta område nedan fjällnära har dock ingått i etappmålet om skydd av skog och en inte oväsentlig del av anslagen till formellt skydd har gått till detta område. Men bedömningen har hittills aldrig varit att skogarna i nordväst ska ges särskild prioritet.

En viktig källa för vägledning kring hur skyddet ska fördelas har tidigare varit de bristanalyser som togs fram av bl.a. Per Angelstam. I dessa bedömer man skyddsbehovet till 9-16 % av skogen, 9 % i norra Sverige (boreala skogar) och 16 % i sydligaste Sverige (nemorala skogar). Utifrån detta vore ett rimligt antagande att marginalnyttan med ytterligare avsättningar i nordvästra Sverige torde vara begränsad. Det borde vara en ganska hög tröskel för de skogar som inte redan undantagits innan de anses ha särskild betydelse för flora och fauna.

avsatt skog NV

Skog undantagen från skogsbruk. I statistiken saknas enskilda skogsägares frivilliga avsättningar. Bild från Skogsstyrelsen.

Man kan tycka att vi borde prioritera de statliga pengarna för naturskydd till de områden som har störst betydelse för biologisk mångfald, eller åtminstone områden som har mycket stor betydelse för flora och fauna.

Skogar som har mycket stor betydelse för flora och fauna är nyckelbiotoper och det finns inte någon storleksbegränsning på nyckelbiotoperna enligt Skogsstyrelsens definition. Det enda som egentligen krävs utöver detta för att ett område ska klassas som nyckelbiotop är att där kan förväntas finnas rödlistade arter, vilket knappast torde utesluta några områden som har mycket stor betydelse för flora och fauna. Förutom naturskydd med annat syfte än att bevara biologisk mångfald låter det som en uppenbar felprioritering att skydda annat än nyckelbiotoper.

Nu tror jag att det är minst lika viktigt att tillvarata skogsägares drivkrafter vid det formella skyddet som att utgå från naturvårdsbiologisk teori. Men i många fall sammanfaller detta med att satsa på nyckelbiotoper. Om vi ändå skulle utgå från naturvårdsbiologisk teori tror jag ingen skulle hävda att det är fel att satsa på de områden som har störst betydelse för flora och fauna.

Som jag tidigare nämnt indikerar stickprov på bland annat Holmens mark att en mycket stor andel av den slutavverkningsmogna skogen i nordvästra Sverige riskerar att bli nyckelbiotop. Sannolikt ligger en betydande del av de skogsområden som Skogsstyrelsen kommer bedöma ha mycket stor betydelse för flora och fauna i nordvästra Sverige.

På ett möte nyligen bekräftade Naturvårdsverket att man ser skogarna som särskilt skyddsvärda. Deras representant lyfte att det är unikt i Västeuropa med så stora sammanhängande arealer med relativt orörd skog. Han menade att vi har ett europeiskt ansvar för detta område och att det därför bör betraktas som det kanske mest skyddsvärda vi har. Uppenbarligen tyckte man det var rätt att stora arealer ska anses vara nyckelbiotop här. Men borde då inte dessa områden prioriteras särskilt i naturskyddet?

Så sent som för ett år sedan tog Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fram en ny strategi för skydd av skog. I denna fördelas inte resurserna i proportion till hur man nu tycks värdera skogen i nordvästra Sverige. Efter den heta debatt kring nyckelbiotoperna som uppstått under 2017 tycks staten ha gjort en helomsvängning kring vilka skogar som är mest värdefulla för naturvården. I annat fall måste man se till så att mina farhågor om en stor andel nyckelbiotoper i nordväst inte besannas.

Har det skett en omsvängning? Eller kommer tröskeln för vad som är nyckelbiotop höjas i nordväst? Eller är det bara så att nyckelbiotoperna, trots definitionen, inte nödvändigtvis är områden som har mycket stor betydelse för flora och fauna?

Annonser

5 thoughts on “Förändrad syn på nordvästra Sveriges naturvärden?

  1. Dag Lindgren

    Visst är överprioriteringen av NV Sverige heltokig ur Naturvårdssynpunkt. Naturvården är för populistiskt driven av organisationer som ”Rädda skogen” och ”Greenpeace” och för faktaresistent. Därför är det bra om nyckelbiotoper inte blir ett permanent begrepp utan något relativt, som kan omklassificeras när åtstramningarna som klimatbeslutet medför blir mer märkbara. Det är också nödvändigt att det genom någon mekanism kostar avsevärda summor för statskassan.
    Men det kan göra det lugnare för skogsbruket i övrigt om NGO och miljöpolitiker och populister har fokus på NV Sverige med dåliga avsättningslägen, besvärlig avverkning och svag tillväxt när mycket av debatten är arealfixerad och större arealer kan avsättas till lägre kostnad och mindre nackdel för industrin i NV Sverige.
    Det finns ett etappmål till 2020 på 200000 ha frivilligt avsatt och nyckelbiotopökningar kan göra det lättare att nå detta om det inte går på annat sätt.

    Liked by 1 person

    Svara
  2. Mikael Gudrunsson

    Gunnar, motsättningen mellan den nationella strategin för formellt skydd av skog och skyddsbehovet i bristanalysen du verkar göra får du gärna utveckla. Och hur menar du konkret att staten har gjort en helomsvängning kring vilka skogar som är mest värdefulla för naturvården?

    Den nationella strategin för formellt skydd av skog inriktar sig framförallt på det kortsiktiga skyddsbehovet av befintliga värdekärnor. Detta utifrån miljömålsarbetets etappmål om skydd av landområden som gäller skogsmark med höga naturvärden nedanför den fjällnära gränsen. För det formella skyddet rör det sig om hur skydd av 150000 ha skog mellan 2012 till 2020 ska fördelas. I strategin står att dess huvudinriktning på kort sikt är att prioritera bevarandeåtgärder för befintliga skogsbiologiska värdekärnor framför utvecklingsmark, samt att strategin framförallt riktar sig mot produktiv skogsmark. I fördelningen av de länsvisa arealmålen har de 5 länen som ingår i avgränsningen för nordvästra Sverige tillsammans tilldelats drygt 50 % av etappmålets areal. Till följd av att de värdekärnor som prioriteras för skydd bör ha så höga naturvärden på beståndsnivå och så god långsiktig funktionalitet som möjligt hamnar en stor del av skyddet inom dessa län troligtvis i nordvästra Sverige.

    I bristanalysen av Angelstam m.fl. görs bedömningen av skyddsbehovet utifrån ett långsiktigt arealmål och det står att ”Dessa värden ska ses som miniminivåer utifrån ett optimalt scenario där alla områden har hög grad av funktionalitet. Förändringen av skogslandskapet och dess storskaliga fragmentering gör det dock svårt att uppnå denna optimalitet i praktiken.” Arealmålet kommenteras även med att ”Oavsett på vilken exakt nivå det långsiktiga målet sätts kommer en kombination av dels rumslig planering, naturvårdande skötsel, och återskapande av skogsmiljöer att behövas för att skapa funktionella nätverk av olika skogsmiljöer. Befintliga arealer av skogar med höga naturvärden är för små i relation till skogs- och miljöpolitikens ambitioner. Detta innebär ett behov av att identifiera vilka skogsmiljöer som är lämpliga för restaureringsåtgärder, en verksamhet som behöver belysas i både pågående forskning och inkluderas i den operativa landskapsplaneringen.”

    Gilla

    Svara
  3. Dag Lindgren

    Bristanalysen utgår mycket från uppskattade risker för svenskt artutdöende. Analys av uppskattade risker enligt rödlistan och faktiskt utdöende visar att risken för utdöende överskattas med en faktor 10 sedan 1970 och inte ökar utan nog minskar för den svenska skogen. Det finns därför skäl att revidera nedåt de kvantitativa artskyddsbehov som skattats för den svenska skogen. Det finns dock fortfarande skäl att tro att skyddet bör något styrkas även för att nå lägre ambitioner, så jag ifrågasätter inte t ex de ökningar av formellt och frivilligt skydd som beslutats i etappmålet till år 2020, men därefter bör ambitionen sänkas och en konkret realistisk diskussion med balanserade inlägg även utanför LRF-anknutna bör initieras. För närvarande anser jag denna blogg och kanske några andra LRF-kopplade aktiviteter har den mest verklighetsanknutna mer kontinuerliga diskussionen.

    Gilla

    Svara
  4. Skogsägare med förstånd & massor av fåglar& träd

    Nyckelbiotoper är ingen myt. Det är verklighet. En verklighet utan rättssäkerhet där markägare ställs inför fullbordat faktum utan att kunna överklaga.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s