Nyckelbiotopsproblematiken kan lösas!

Skogsstyrelsen vill gärna lyfta objektivitet, transparens och förutsägbarhet som de viktigaste sakerna att åtgärda kring nyckelbiotoperna. Men det stora problemet är att enskilda skogsägare kan drabbas av en orimligt stor andel nyckelbiotop och att man, trots avsaknad av ersättning inte själv kan välja om skogen ska brukas.

Nyckelbiotoperna gör många skogsområden till ofrivilliga avsättningar som varken skogsägarna, staten eller någon annan tycker det är värt pengarna att avsätta. Ur ett skogsägarperspektiv kommer det aldrig accepteras att enskilda skogsägare ska kunna tvingas avstå stora delar av sin skog utan ersättning om man inte valt det själv.

Men jag tror att de allra flesta nyckelbiotoper kan bevaras och utvecklas genom frivilliga avsättningar. De flesta skogsägare är beredda att frivilligt avsätta 5 % av sina fastigheter, och många är beredda att lämna mer än så. Lösningen är egentligen så enkel att staten måste ta ansvar för den minoritet av nyckelbiotoperna som inte ryms inom frivilliga avsättningar.

Men med dagens certifieringsbestämmelser innebär det att man måste anpassa ribban för vad som är nyckelbiotop, så att man har råd att ersätta de skogsägare som inte är beredda att avsätta skogen frivilligt. Detta borde egentligen vara oproblematiskt. Vad som är skogar med mycket stor betydelse för flora och fauna, dvs nyckelbiotoper, är ju en subjektiv gränsdragning på en glidande skala där Skogsstyrelsen är fri att välja var ribban ska ligga. Och även om man skulle höja ribban från dagens nivå skulle de flesta skogsområden som inte längre ryms inom definitionen utgöras av frivilliga avsättningar. Man har alltså väldigt lite att förlora.

Jag tror att en sådan nivåhöjning är nödvändig i dagens situation för att skogsägare ska acceptera nyckelbiotopshanteringen och för att nyckelbiotopsinventeringen inte ska få negativa effekter på skogsägares vilja att bevara naturvärden. Om vi inte redan är där tror jag vi är nära en situation där nyckelbiotopsbegreppet gör större skada än nytta för naturvården. Begreppet skapar en rädsla för att låta skogar bli gamla och för att låta naturvärden utvecklas. Om detta har jag skrivit mer här.

Men om alla parter vore beredda att förändra certifieringsreglerna skulle man kunna lösa problematiken utan att höja ribban. Att hitta lösningar inom FSC-certifieringen tycks dock vara svårt. Miljörörelsen har i praktiken veto där och med deras synsätt ska nyckelbiotoper bevaras även om det innebär att skogsägare tvingas gå från hus och hem.

Men lösningar finns. Det handlar om att få statens pengar till avsättningar att räcka längre. I några fall kanske man tvingas acceptera att nyckelbiotoper avverkas, men framförallt behöver vi i större utsträckning kombinera naturvård med brukande. Då skulle skogsägare kanske acceptera att jobba med naturvård på större arealer samtidigt som den statliga naturvården skulle omfatta större areal per investerad krona. Jag menar att sådana kombinerade mål inte nödvändigtvis är negativt för naturvärdena ur ett längre perspektiv. Men idag är detta antingen oförenligt med certifieringsbestämmelser eller så uteblir åtgärderna till följd osäkerhet kring bestämmelserna eller till följd av den byråkrati samrådskravet kring nyckelbiotoper innebär.

Det finns många naturvärden som kan brukas med en positiv utveckling för naturvärden. Problemet är att andra typer av naturvärden då kan gå förlorade. Vi måste helt enkelt våga välja vilket naturvärde vi vill ha.

I många talldominerade nyckelbiotoper består naturvärdena främst av rester från tidigare dimensionsavverkningar. Det kan handla om enstaka mycket gamla träd, lumpade stockar och silverstubbar. Den speciella döda veden kommer på sikt brytas ner och inte återskapas på lång tid om aktiva åtgärder uteblir. Men genom att tillåta att huvuddelen av träden tas ut kan markägaren ha incitament att påskynda återskapandet av substraten genom att aktivt skada och döda träd som blir kvar samtidigt som befintliga naturvärdessubstrat lämnas. Selektiva bränningar kan också vara en åtgärd. Dessa åtgärder blir sällan av om de bara innebär en kostnad och en byråkrati.

319.JPG

Talldominerad nyckelbiotop där nybildning av naturvärdesstrukturer skulle kunna påskyndas genom aktiva åtgärder.

Ett annat exempel är gamla lövsuccessioner där lövandelen ännu är hög, men där granen och ibland granens naturvärden börjar ta över allt mer. Genom att hugga ut granen kan man förlänga lövträdens livslängd och kanske skapa förutsättningar för en ny lövträdsföryngring. Lämnar vi skogen orörd blir den på sikt en gran-nyckelbiotop, även om lövträden en gång kanske etablerats till följd av en kraftig brand. Genom att här välja lövträdens värden kan man ha råd med mer naturvård.

För markägare med stor andel nyckelbiotop skulle staten kunna bekosta den här typen av åtgärder till en betydligt lägre kostnad än dagens reservat och biotopskydd. Men jag tror också att många skogsägare skulle kunna tänka sig att göra detta utan ersättning med en annan syn på frivilliga avsättningar. Det skulle kunna handla om att du avsätter 10 % istället för 5 % om ett visst brukande kan accepteras. Men det förutsätter förändringar i certifieringen.

Möjligheter finns, men om inte certifieringens parter kan komma överens om pragmatiska förändringar måste Skogsstyrelsen ompröva sin ribba för vad som är nyckelbiotop. Annars kommer nyckelbiotoperna fortsätta uppfattas som ett ekonomiskt hot för skogsägare. Det vore inte bra för svensk naturvård.

Annonser

7 tankar om “Nyckelbiotopsproblematiken kan lösas!

  1. Niklas

    För det första så är det ingalunda säkert att markägarens frivilliga avsättningar hamnar där naturvårdsfolket vill ha dem och vice versa. Troligare är att markägarens frivilliga naturvårdsavsättningar hamnar där de gör minst ekonomisk skada för markägaren, typ tekniska impediment eller andra svåråtkomliga objekt eller områden med dålig tillväxt, även om de fortfarande kan klassas som produktiv skogsmark. Detta beror ju helt enkelt på att markägaren inte får ett endaste öre i direkt ersättning för dessa frivilligt avsatta områden. Alltså måste de hamna där de gör minst ekonomiskt skada.

    För det andra så är ju inte problemet där markägarens frivilliga avsättningar sammanfaller med nyckelbiotoperna, utan snarare där dessa områden INTE sammanfaller, som t.ex. nyfunna nyckelbiotoper på redan avverkningsanmälda objekt… Å då är det ju rimligt att äganderätten sätts först, anser jag. Ty utan äganderätt finns ju inget incitament att satsa långsiktigt på skogen, vare sig det gäller aktiv naturvård eller på skogsbruk. Å vill samhället ha naturvård, så torde KOMET-programmet vara det bästa alternativet.

    Slutligen kan man ju fundera över vad ordet frivillig betyder i sammanhanget. I min värld innebär det att ingen annan än markägaren slutgiltigt kan bestämma över vad dessa avsättningar ska hamna. I annat fall är det snarare kommandoskogsbruk och kommandonaturvård vi snackar om – och något sådant vill jag inte veta av i min skog! Å den uppfattningen tror jag att jag delar med väldigt många andra privata skogsägare.

    Men så länge jag själv får styra i min skog, kan jag acceptera lite naturvård i form av NS, naturvård skötsel. (NO, naturvård orörd, undviker jag av princip, då jag alltid vill ha den framtida möjligheten att kunna peta i det vid behov). Men ska andra lägga sig i min naturvård, så är det bara att röja och gallra bort så mycket potentiell naturvård som möjligt. Trist men sant.

    Gilla

    Svara
  2. Leif Öster

    85 % av landets skogsägare har inga nyckelbiotoper och 95 % av landets skogar innehåller inga höga oskyddade naturvärden. Så debatten bör väl kanske mera handla om hur vi bättre ska bruka våra produktionsskogar utan höga naturvärden.

    Problemet här är snarast att vi ännu inte vet var vi har de där 5 % som förmodligen inte ska avverkas. Enligt Miljöbalkens kunskapskrav ska vi skogsägare nämligen ha kunskap om var vi eventuellt har skogar med höga naturvärden. Vill vi göra åtgärder där ska samråd ske.

    Men jag själv och tiotusentals andra skogsägare har inte den kunskapen, så det är väl utmärkt att staten nu genomför och bekostar en inventering av nyckelbiotoperna.

    När kunskap finns blir det lättare att både prioritera och ha en bra dialog med oss skogsägare, så att vi får just långsiktighet i vår egen planering. Och då är det bästa formella skyddet baserad på frivillighet. Sedan måste staten självfallet avsätta budgetmedel för sina formella skydd. Staten får inte avsätta en för liten budget och låta oss skogsägare komma i kläm.

    Gilla

    Svara
  3. Dag Lindgren

    De 85% som inte har nyckelbiotoper än är säkert en majoritet ”små” skogsägare för vilka det ekonomiska utbytet av skogen inte är viktigt. Tredubblas arealen nyckelbiotoper, så blir långt färre skogsägare utan.
    Det är bra att samhället bistår med utpekande av speciellt värdefulla områden eftersom skogsägare knappast har kompetens för detta. Dock bör avgränsning ske i samråd med markägaren och med beaktande av de fördelar ur mångfaldssynpunkt som vinnes vid flexibla kriterier och vissa kompromisser mellan skogsbruksvärde och naturvärde.
    Skogsägarna är av förståelig skäl oroliga för var det hamnar och hur flexibel samhället kommer att vara i nästa fas. Därför borde spelreglerna för nästa fas göras klarare redan nu.
    Tycker Gunnars förslag (eller något liknande) är bra. Lova en ”ribba” utgående från vad samhället tycker det är värt och är villigt betala för.
    Vid beräkning av kostnaden för ”ribban” kan beaktas 5% TOTALT som varje enskild skogsfastighetsägare enligt mitt förmenande bör tåla utan ersättning, som en komponent av deras aktiva skogsbruk. Dock bör eftersträvas att allokeringen av dessa fem procent sker i samråd och dialog, sällan som formellt tvång.
    Jag anser att det visat sig att hotet mot ”den biologiska mångfalden” i skogen (utrotningsrisken bl a) nu ter sig lägre än säg 1990 när ”naturvårdsvänligt” skogsbruk infördes. Det finns alltså anledning att vara mindre fundamentalistisk i avvägningarna och åberopa ”säkerhetsprincipen” sällan.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s