Skogsbruksdilemman i tätortsnära skog

Utanför huset där jag bor finns en skogsdunge som är några få hektar stor. Det är en fin skog med bland annat stort inslag av äldre grov tall, och skogen har stora rekreationsvärden. För oss och våra grannar är det förstås värdefullt att ha skogens djur och fåglar direkt utanför knuten och det är ett stort värde i att barnen i tidig ålder kunnat gå själva till skogen för att leka. Många människor tar vägen genom skogen när de går till tåget. Även om det finns större sammanhängande skogsområden bara några hundra meter bort får det här lilla skogsområdet stor betydelse.

Kommunen som äger skogen förstår detta, och även om man tillåtit att skogen naggats i kanten av några avstyckade tomter, är man mån om skogen och sköter den för att gynna rekreationsvärdena. För några veckor sedan gick man in och gallrade i skogen, sannolikt för att man tyckte den var för tät. Trots det stora inslaget av grov tall och även ett betydande inslag av lövträd, uppfattades skogen nog som grandominerad. Granarna var i allmänhet betydligt yngre och klenare än tallen men började successivt ta över.

Det kommunen nu gjorde var att framförallt gallra bort de klenare och mellangrova granarna. Skogen gick från att vara olikåldrig till att bli ganska enskiktad med få träd i mellanstorlek. Det var sannolikt helt rätt eftersom de flesta människor uppskattar äldre skog med god sikt. Tallarna kommer kunna leva under mycket lång tid framöver. Och i den här typen av tätortsnära skog är det ingen tvekan om att de sociala värdena är större än virkesvärdena.

Hemmaskog före och efter

Skogsdungen före och efter avverkning

Men ur ett skogshushållningsperspektiv är inte det här ett hållbart kontinuitetsskogsbruk. Förutom de kvarvarande grova träden kommer det nästan inte finnas något grövre virke att ta ut under mycket lång tid.

Ofta lyfts kontinuitetsskogsbruk som ett sätt att kombinera skogsproduktion med rekreationsvärden. Det här visar att det inte är så lätt. Ett produktionsinriktat kontinuitetsskogsbruk förutsätter att man tar ut huvuddelen av de grova träden och att små och halvstora träd som skymmer sikten lämnas kvar. Bland de självföryngrade småträden som finns i det här området finns nästan ingen tall. Hade man här velat fortsätta med ett hållbart virkesuttag med bibehållet trädskikt hade man tvingats acceptera att skogen blir alltmer grandominerad. Men nu efter avverkningen är skogen bitvis så gles att nya lövträd och kanske tall i viss kommer kunna etablera sig.

I tätortsnära skogar som ägs av kommuner finns det nog ofta skäl att låta skogsproduktionen stå tillbaka. Men när skogen ägs privat måste det finnas en större acceptans för skogsbruket om samhället inte är beredda att avtala med skogsägaren om annat.

En stor del av den tätortsnära skogen ägs av enskilda. De flesta av dessa småskogsägare kan sannolikt tänka sig att göra vissa anpassningar i skogsbruket för att gynna rekreationsvärden. Men den som har en stor del av sitt skogsinnehav i skogar som används flitigt av närboende kan inte förväntas bruka skogen på ett sätt som är väldigt kostsamt. I många fall har nog människor en acceptans och ibland till och med en preferens för den hänsynsfullt brukade skogen med bestånd i olika åldrar. När så inte är fallet måste man vara beredd att avtala med skogsägaren om andra brukningsmetoder. När samhället inte är beredd att betala merkostnaden för alternativa skogsbruksmetoder signalerar man samtidigt tydligt att man inte tycker det vara värt priset.

Annonser

4 thoughts on “Skogsbruksdilemman i tätortsnära skog

  1. Niklas

    Kontinuitetsskogsbruk är väl i princip en höggallring där de största träden tas bort. Då ökar ju också risken för stormfällningar snöbrott etc på det kvarvarande beståndet de första åren efter åtgärd. I värsta fall tvingas man sedan börja om från början och vad blir då vinsten med kontinuitetsskogsbruk? Det var väl f.ö. något långliggande höggallringsförsök som nyligen avslutades, där 3 av 4 försöksplatser fick strykas p.g.a. alltför stora skogsskador. Värt att betänka när det diskuteras kontinuitetsskogsbruk.

    Sedan instämmer jag med förgraningen. Granen är ju (tillsammans med boken) de enda sekundära trädslagen i den svenska skogen. Problematiken med förgraningen är ju extra aktuellt, då tallen nu börjar bli sällsynt i åtminstone södra Sverige.

    Gilla

    Svara
  2. Leif Öster

    Skogsnäringen har aldrig själv förmått sig avveckla korkade metoder, utan det har alltid skett efter krav från kunderna, allmänhet och media. Hormoslyr, DDT och hyggesplöjning är tre bra exempel där jag själv stått på barriärerna och försvarat. Klorblekning är ytterligare att exempel.

    Utanför skogsnäringens bubbla, bland just allmänhet och kunder, finns nu ett växande krav på mer skonsamma slutavverkningsmetoder. Det är väl ingen dramatisk gissning att dagens hyggen kommer att förbjudas på sikt, så det är nog dags att mer seriöst börja titta på nya metoder.

    Den som inte vill se nya metoder provas ut, är sålunda skogsbrukets verkliga fiende.

    För skogen kommer behöva brukas i framtiden och förhoppningsvis kommer vi skogsägare att få bättre betalt för det vi levererar. Men det lär vara produkter från ett skogsbruk slutkunderna gillar.

    För egen del tycker att Sveaskogs omedelbart skulle få uppdrag att lägga ut en stor serie försök på sina marker, kring nya alternativa metoder. Det borde ha gjorts för länge sedan.

    Gilla

    Svara
  3. Erik Andersson

    Exemplet ovan är väl en kombo av tätortsnära skogsskötsel och naturvårdsskötsel (N.S) i syfte att ljusa upp skogen lite. Stadsbon vill väl i regel ha ljusa, halvöppna pelarsalar att vandra i. Tät, mörk granskog skrämmer vandraren … 😉
    Har för mig att man idag kan få ersättning för skogar med sociala värden, eller är det på gång med det nytänkandet?
    Tror för min del att markberedningen ligger pyrt till med den markpåverkan dagens markberedning utförs med. Tänker då främst på harvningen!
    Hyggena däremot tror jag kommer att finnas i framtiden också, men även att de alternativa skötselmetoderna kommer att öka.

    Liked by 2 people

    Svara
  4. Leif Öster

    Hyggen kommer säkert finnas kvar i framtiden men i en annan och mer accetabel form. I Tyskland räknas hyggen upp till ett par hektar som ”gläntor” i skogen och är OK som hyggesfritt skogsbruk.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s