En miljöskandal utan dess like?

Förra veckan meddelade Skogsstyrelsen att man gör en paus i nyckelbiotopsinventeringen i nordvästra Sverige. Pausen görs för att nyckelbiotopsbegreppet inte är anpassat för dessa delar av Sverige. Jag har tidigare skrivit om problematiken i nordvästra Sverige och pekat på behovet att i grunden se över hanteringen av nyckelbiotoper där. Det är mycket bra att detta nu görs.

312

Skog i nordvästra Dalarna som kanske skulle bedömts som nyckelbiotop

Miljörörelsens reaktioner lät inte vänta på sig. Orden är stora men blir närmast patetiska för den som är insatt i frågan och tänker på ordens innebörd. Naturskyddsföreningen skrev att det är ett av de största sveken mot naturvården vi sett i Sverige. Man kallar det för kunskapsförbud. Detta trots att man är väl medveten om att Skogsstyrelsen inte kommer att upphöra med någon kunskapsinhämtning utan bara slutar använda ett begrepp som inte fungerar i regionen, och som får konsekvenser som inte var avsedda. I själva verket pågick ingen nyckelbiotopsinventering före beslutet heller. Vad som skedde var att nyckelbiotoper registrerades i samband med avverkningsanmälningar. Inget talar för att färre avverkningsanmälningar kommer att fältbesökas i regionen. Och utifrån fältbesöken kommer myndigheterna ha precis samma förutsättningar till rådgivning eller beslut om formellt skydd.

Greenpeace skriver att det är en miljöskandal utan dess like. I vilken värld lever Greenpeace? Vilka ord använder de om stora oljeutsläpp, gifttunnor på havsbotten eller miljöskandaler som Teckomatorp och Hallandstunneln? Den stora skandalen (?) nu består i att man slutar använda ett begrepp i en del av landet.

Men grundfrågan är egentligen om beslutet är problematiskt för miljön. Jag menar att det tvärtom vore mer problematiskt för miljön att fortsätta att på samma sätt registrera nyckelbiotoper i nordvästra Sverige.

Svenska politiker och miljömyndigheter har tydligt tagit ställning för att inte prioritera ytterligare skydd av skog i nordvästra Sverige, åtminstone inte i fjällnära skog. Detta eftersom marginalnyttan med att göra ytterligare avsättningar där är låg. Miljömålen om skydd av skog gäller bara nedan gränsen för fjällnära skog. Hälften av den fjällnära skogen har nämligen redan ett formellt skydd och en stor del av återstoden är på andra sätt undantagen från skogsbruk.

Naturskyddsföreningen och andra miljöorganisationer väljer till och med ofta att exkludera de fjällnära skogarna från det man redovisar som skyddad skog. Siffran blir nämligen betydligt lägre då, men den officiella förklaringen är att det är nedan fjällnära behovet av att skydda ytterligare skog är störst.

Nyckelbiotoperna blir mycket styrande för var olika avsättningar görs, både formella och frivilliga. Nyckelbiotopsinventeringen har trots samhällets prioriteringar tvingat fram en förskjutning av avsättningarna mot nordväst på bekostnad av avsättningar i andra delar av landet. Idag dräneras myndigheternas naturvårdsbudget av ersättningar för fjällnära nyckelbiotoper som inte får avverkas enligt 18 § skogsvårdslagen.

Skogsbolagen som har innehav i olika delar av landet prioriterar förstås sina frivilliga avsättningar till nyckelbiotoperna efter de ändå måste avsättas enligt certifieringen. Eftersom man inte avser att avsätta betydligt mer än 5 % och eftersom flest nyckelbiotoper finns i nordväst förskjuts de frivilliga avsättningarna till fjällkanten. Detta trots att avsättningarna skulle göra betydligt större nytta längre ner i landet eller närmare kusten.

De flesta enskilda skogsägarna avsätter frivilligt minst 5 % av sin skog. Men i nordvästra Sverige riskerar skogsägare att mycket stora delar av deras avverkningsbara skog klassas som nyckelbiotop samtidigt som samhället inte är beredda att prioritera dessa för formellt skydd. Då blir det en ekonomisk risk att bevara och utveckla naturvärden, tex genom att låta skogen bli gammal innan den avverkas. Ett system som bestraffar den som har höga naturvärden är definitivt inte bra för miljön på längre sikt. Det borde miljöorganisationerna förstå. Deras högljudda klagan förefaller därför i mina öron endast vara plakatpolitik och visar på fullständig avsaknad av pragmatism.

 

Annonser

4 thoughts on “En miljöskandal utan dess like?

  1. Niklas

    Miljörörelsen tycks leva i sin egen lilla värld, skild från samhället i övrigt. De klagar högljutt på skogsbruket och dess ”skövling”, samtidigt som de tillämpar samma skjötselmetoder på sina egna fastigheter som t.ex. Stubbhult.

    Tycker det är bra att Skogsstyrelsen slutar registrera nyckelbiotoper i nordvästra Sverige, men det bästa vore ju om Skogsstyrelsen över huvud taget slutade att stoppa avverkningar, anser jag. För då finns det heller inget incitament för sök och plock när det gäller ”värdefull” naturvård i sin egna skog.

    Gilla

    Svara
  2. Privat äganderätt är grunden för välståndet

    Bådar inte gott inför framtiden när olika särintressen inom miljö extremisterna rörelserna står tvärsemot skogsägarnas ägande och brukanderätt, inte vill miljöaktivister lyssna på, ta hänsyn till och respektera erfarna skogsägarens synpunkter.

    Gilla

    Svara
  3. Privat äganderätt är grunden för välståndet

    Varför finns det inga mål uppsatta för virkesproduktionen när produktionsmålet skall vara jämställt med miljö målens alla orimligheter???

    Det måste finnas en mätsticka för att virkesproduktionen också måste uppfyllas och att produktionsmålet kan kontrolleras av allmänheten

    Något märkligt har myndigheten ett mål för miljön, vilket inte är lätt. Resultatet blir också därefter. Tjänstemän som smyger runt i skogen och gör hemliga inventeringar och ger bedömningar efter handläggarens politiska röd färg.
    När smyger tjänstemännen runt för att kontrollera virkes produktionen.

    När kommer skogsvårdsstyrelsen lägga ut produktionsmålen på nätet så att allmänheten och skogsägare föreningarna kan åka runt och kontrollera att virkesproduktionsmålen och därmed våra skatteinkomster för skattebetalarna är under produktion för att garantera ekonomisk tillväxt arbetstillfällen och en levande landsbyggd??

    Ett jätteproblem med miljömålet är att det handlar mer om gissa och tro än vetande, mer om att räkna hektar än fakta som bygger på erfarenhet vetenskap och kunskap.

    Produktionsmålet är lättare att få till. Finland har haft det länge och Norge har nyligen infört det. Norrmännen slog svenskarna med hästlängder i att få till ett nationellt skogsprogram. I det anges tydligt hur mycket avverkningarna bör öka, liksom omsättningen i Skogsindustrin.

    Nu flaggar Skogsstyrelsen för att något liknande är på gång i Sverige. Vad det blir återstår att se. Här måste skogsägarna få inblick och syna konceptet innan det fastställs slutgiltigt. Allt annat blir ännu en präktig skandal

    När det kommer utspel om att fyrdubbla skyddet av skog, som aktivister från Greenpeace nyligen krävde i ett debattinlägg (SvD 28 feb) måste skogsstyrelsen balansera syna konsekvenserna mot produktionsmålet. Det är orimligt att bara ha en mätsticka för miljömålet och låta produktionen bli ingenting.

    Gilla

    Svara
  4. Ping: Likvärdig eller egenvärdig – Marianne Eriksson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s