Får man kritisera att allt fler naturreservat bildas?

Förra veckan ifrågasatte LRF Skogsägarnas ordförande Sven Erik Hammar fortsatt reservatsbildning, eftersom han menade att skogen i större omfattning måste användas till att ersätta bland annat olja, stål och betong. Utspelet väckte reaktioner, och ogillades inte minst av flera myndighetsföreträdare. Bland annat Skogsstyrelsens generaldirektör tyckte att utspelet vittnade om en trist inställning. Man ska tydligen, även som företrädare för dem som hindras att bruka sin skog, vara positiv till att alltmer skog undantas från skogsbruk.

Personligen tycker jag att de naturreservat som finns har ett stort värde. Vi kommer också under ännu en tid framöver ha ett behov av formellt skydd för att lösa sådana naturvårdsintrång där skogsägare inte ersätts. Men man måste också få diskutera när det är dags att trappa ner på reservatsbildningstakten. Bland miljömyndigheterna ses det närmast som ett axiom att reservatsbildningen ska fortsätta på samma sätt efter att etappmålet till år 2020 har uppfyllts. Precis som vi har mål för hur mycket skog som undantas från skogsbruk är det kanske lika viktigt att ha mål för hur mycket skog som ska få användas till biobaserad produktion.

Det går inte att förneka att det globala behovet av biobaserade material kommer bli allt större, åtminstone om vi på allvar vill fasa ut fossila och resurskrävande material och energikällor. Risken finns att vi i framtiden, för varje träd vi inte använder, istället kommer att använda något annat, som är sämre. Även den som har miljön i fokus måste därför erkänna att det också finns problem med att skog undantas från skogsbruk.

En ökad skogsproduktion kan vi nå antingen genom att begränsa det vi undantar från skogsbruk eller genom att öka produktionen på den brukade marken. En viktig aspekt vid vägvalet borde vara vad skogsägarna själva vill. Mer än hälften av den svenska skogsproduktionen sker i familjeskogsbruket. Dessa enskilda skogsägare är i många fall inte intresserade av produktionshöjande åtgärder som gödsling, dikning och användning av exotiska trädslag. Man vill kanske ha förädlade plantor och slippa älgskador, men framförallt vill man kunna fortsätta bruka sin skog.

Vi måste också fråga oss om det är en önskvärd utveckling att gå mot ett tudelat landskap där skogen antingen inte brukas alls, eller brukas alltmer intensivt. Själv tror jag att vi ska satsa på ett skogsbruk där de flesta viktiga ekosystemtjänsterna kan tillgodoses även i den brukade skogen. Jag menar att så är fallet redan idag, även om också detta måste utvecklas i vissa avseenden. Samtidigt bör vi oftare använda avtalsformer mellan stat och skogsägare där de viktigaste naturvärdena kan bevaras samtidigt som någon form av skogsbruk kan fortgå.

Carl Folke, forskningschef på Stockholm Resilience Centre och en föregångare kring begreppet ekosystemtjänster konstaterade för några år sedan att ”vi är beroende av en arbetande natur för vår existens”. Han menade att ” Idén att sätta av arter i reservat är jättebra, men det är en lösning som sträcker sig över några decennier. Med en växande världsbefolkning och den ekonomiska utveckling vi ser framför oss, är mänsklighetens enda chans att börja samarbeta om den biologiska mångfalden. Det traditionella naturskyddet blir då inte relevant”. Inga företrädare för myndigheterna ansåg att han hade en ”trist” inställning när han uttalade detta.

Annonser

6 thoughts on “Får man kritisera att allt fler naturreservat bildas?

  1. Leif Öster

    När jag träffar grannar och skogsägare med höga naturvärden, är det förvånansvärt många som är positiva till att delar av deras skog blir reservat och biotopskydd, bara de får vara med i processen och får snabbt och robust betalt.

    I en del fall är det dessutom ekonomiskt intressantare att få intrångsersättning på 25 % över marknadsvärdet och få ett reservat, än att avverka samma skog med dålig ekonomi. Det måste vara upp till den enskilda skogsägaren hur hen vill disponera sin fastighet.

    Enligt tidningen ATL har skogsägarna de senaste åren fått ut 2,34 miljarder kronor som ersättning för biotopskydd och naturvårdsavtal. Betydande del av dessa pengar har naturligtvis återinvesterats i de egna skogsgårdarna.

    Detta framkommer aldrig i debatten, utan det påstås bara att produktionsresurser försvinner.

    De flesta privata skogsägare är dessutom betydligt mer intresserade av den egna skogsgårdens ekonom idag och i framtiden – än vad som möjligen är nationalekonomiskt riktigt i en diffus framtid. Det är klirr i kassan hemma som räknas.

    Gilla

    Svara
  2. Britt Marie Nordquist

    Dessutom borde det finnas en övre gräns för hur mycket produktiv skog som kan tas från både den enskilde skogsägaren och sammanlagt över ytan av tex en kommun.

    Liked by 1 person

    Svara
  3. Dag Lindgren

    ”Skogsstyrelsen genom biotopskydd och naturvårdsavtal skyddat totalt 2757 hektar skogsmark 2016*. Citatet från Hermans bloggartikel. Drygt en promille av den produktiva skogsmarken skyddades 2016. Med den takten ökar det inte mer än 1.5% till 2025 vilket jag tycker skogsbruket skulle kunna svälja. Detta är huvudsakligen vad samhället funnit värt att i huvudsak betala acceptabelt för marken och dessutom en hel del för övrigt utöver markkostnaden. Jag känner ingen anledning att med kraft ifrågasätta denna avvägning mellan kostnad och nytta som någon i samhället gjort inom en budget Riksdagen beslutat.
    ”Skyddad skog” kommer nog ändå att ge ett ”uttag”, jämfört med inget skydd, Virkesuttaget kanske bara halveras om hundra år?, inte blir noll för all framtid som ofta antas. Beslut är aldrig för evigt och kan hävas om förutsättningarna ändras radikalt. Blev det verkligt kärvt med stort behov att skogsråvara om hundra år kommer arealen skyddad skog att minska och en del av det uppbyggda virkesförrådet att frigöras. En del av funktionen hos skog att vara en försäkringspremie inför en möjligen katastrofalt dålig framtid kvarstår även om den blir skyddad. Idag är marknaden en kvantitativt viktigare restriktion på skogsuttaget än skydd.
    Dessutom tycker jag att ny skyddad skog kan ersätta gammal. Det kommer alltid att finnas ett behov av att skydda nu oskyddad skog och hur det skall göras blir en allt viktigare fråga eftersom man på en del mindre områden närmar sig toleransgränsen för mängd skyddad skog.
    På mycket lång sikt verkar det inte vettigt att större delen av skogsmarken skall vara skyddad och kanske också samhällsägd, så nog bör samhället snart klargöra när ökningstakten av skydd kan trappas ned för en del skyddstyper.
    När det gäller skog som samhället skyddar nästan utan synlig kostnad för samhället och till stort men för andra behövs långt restriktivare regler än som verkar idag. Av typ att inte mer än 6% av en skogsfastighet får vara belagd med ”skydd” av typ nyckelbiotop eller avverkningsförbjudet lavskrikerevir, utan att samhället på något sätt betalar för inskränkningen.

    Gilla

    Svara
  4. Niklas

    Självfallet ska man kunna ifrågasätta så väl naturreservat som alla andra former av ”skyddad” skog. Det är ju elementärt.

    Dessutom är det ju viktigt att markägarna får styra och ställa i sin egen skog, för det är ju faktiskt deras egendom och sparkapital vi snackar om här. Det är absolut inget fel om markägaren VILL idka naturvård på sin mark. Däremot är det helt fel att med hot, böter och/eller andra sanktioner TVINGA markägaren till naturvård. Och ja, det är rimligt att de som skriker efter mer naturvård också betalar konkurrenskraftiga ersättningar ur egen ficka till de som faktiskt producerar denna naturvård.

    Gilla

    Svara
  5. Erik Evestam

    Lika intressant är att fundera över hur reservaten sköts. frågar man länsstyrelserna blir bilden entydigt: Skötselplanerna är inaktuella, skötseln underfinansierad och uppföljningen av värdena som reservaten skapades för, är nästintill obefintlig. Samma besked ges kring översynen av Natura2000 områdena, samt bevarandeplanerna för de känsliga arterna. Staten har ensidigt fokus på volym och inte kvalitet och det borde fler än bara markägare oroa sig över.

    Gilla

    Svara
  6. Dag Lindgren

    Notera https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/centrum-for-biologisk-mangfald-cbm/verksamhet/mangfaldskonferens/mk17/ med tema Skogslandskapet klipper ur planerna
    ”På mångfaldskonferensen 2017 ställer vi oss frågan om vi behöver nya styrmedel för att klara målen. Hur kan dessa styrmedel i så fall utformas, och hur kan ett landskapsperspektiv implementeras i förvaltningen av skog?”
    Behovet av nya styrmedel låter väl intressant för skogsbruket? Vet skogsbruket mer hur konferensen kommer att läggas upp?
    Vem kommer att presentera att det nu förloras mycket lite biologisk mångfald i skogen, om det nu finns någon mer än jag som tror på det?

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s