En lång rödlista indikerar en rik biologisk mångfald

Det naturliga är att de flesta arterna är sällsynta. Ett relativt fåtal arter dominerar ekosystemen, medan ett mycket stort antal arter finns i mycket små populationer. Om detta råder det nog stor vetenskaplig enighet.

Kriterierna för rödlistning beskrivs här. Ett viktigt skäl till att arter rödlistas är att de är sällsynta. Ungefär en fjärdedel av de rödlistade arterna är rödlistade bara på grund av att de har en mycket liten population (D-kriteriet). Detta är alltså inte arter som minskar. För denna grupp är läget självklart: Om det finns många arter med en mycket liten population blir det fler rödlistade arter enligt D-kriteriet. Att de flesta arterna är naturligt sällsynta får till följd att fler arter totalt också ger fler mycket sällsynta arter. En stor artrikedom ger därför utan tvekan fler arter som rödlistas enligt D-kriteriet.

Men – invänder någon då – flertalet arter finns ju på rödlistan för att de minskar. Så är det, men bara en mindre del (ca 15 %) finns där för att de har en kraftig minskning (A-kriteriet). Resten rödlistas för att de minskar samtidigt som populationen eller utbredningen är liten (B- och C-kriteriet). Jag har tidigare skrivit om att vissa arter kommer att minska oavsett vad vi gör, men beroende på hur vi agerar kommer olika arter att minska. Hur många arter som minskar i absoluta tal är förstås beroende av hur många arter vi har. Har vi många arter får vi sannolikt fler som minskar. Detta blir särskilt uppenbart om minskningen inte är så dramatisk, vilket ofta är fallet för de arter som klassas enligt B- och C-kriterierna.

Andelen rödlistade arter tycks vara ungefär likartad för olika landskapstyper. Bilden nedan är lånad från Artdatabanken och visar rödlisteindex för olika landskapstyper.

rodlisteindex-landskapstyper

Jordbrukslandskap och marin miljö avviker något, men för alla landskapstyper ligger indexet på mellan 0,86 och 0,94. Dvs andelen rödlistade arter är ungefär likartad.

I bilden nedan syns antalet rödlistade arter i absoluta tal för de olika landskapstyperna:

antal-rodlistade-arter-olika-landskap

Här är avvikelserna betydligt större. Hur många arter som är rödlistade i varje landskapstyp avgörs i mycket större omfattning av hur många arter som finns totalt i landskapstypen än av hoten mot landskapstypen. Många arter ger många rödlistade arter.

Ett annat exempel på att en rik mångfald ger en längre rödlista är att antalet rödlistade arter skiljer sig mycket inom landet. I Skåne finns det nästan dubbelt så många rödlistade arter som det finns i Jönköpings län. Anledningen till detta är förstås att det finns så många fler arter i Skåne. Där finns de nemorala arterna som inte finns på småländska höglandet.

För mig är det uppenbart att en lång rödlista indikerar en i grunden stor artrikedom. Men jag tar gärna emot synpunkter som visar på motsatsen. När jag i bloggar lyfter olika frågeställningar kan jag inte alltid hänvisa till forskningsrapporter. Jag bygger det ibland på ett, i mitt tycke, logiskt resonemang. Syftet är att väcka frågor och ibland att ifrågasätta rådande naturvårdsdogmer. Att sådana frågor väcks ser jag som nödvändigt för att vi ska komma vidare i naturvårdsdiskussionen.

Annonser

4 thoughts on “En lång rödlista indikerar en rik biologisk mångfald

  1. Dag Lindgren

    Eftersom det har viss relevans vem personen var och det är bara känt av de som följer twitter så avslöjar jag att det var Mikael Karlsson som på twitter beskriver sig som ”President European Environmental Bureau”.
    I anknytning till samma debatt tyckte jag att jag avfärdades, dock i rimligt hövliga ordalag, av SOF talesman för skogsfåglar.
    http://www.altinget.se/artikel/en-nationell-skogspolitik-maaste-rymmas-inom-naturens-granser
    Jag påpekade att ” minskade 54 % över 30 år mot 42 % för gruppen skogsfåglar som helhet. 34% procent fortsatte att minska även under de senaste tio åren (1997-2006) mot 17 % för gruppen som helhet. (Ottvall m.fl. Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige. Rapport 5813 • maj 2008) ” byggde på mätserier som slutade för tio år sedan och använde inventeringar med mycket dålig representation av skogslandet
    ”Vi refererar till vetenskapliga rapporter från bl.a. svensk fågeltaxering i Lund http://www.fageltaxering.lu.se/ och har inga kommentarer kring dina egna efterforskningar kring upp- och nedgångar för olika arter. Jag föreslår att du kontaktar svensk fågeltaxering om din fråga.” Här godkänner SOF inte http://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/arsrapportfor2015kf.pdf som redogör för utvecklingen till och med 2015 som en vetenskaplig rapport utan godkänner bara föråldrat material som vetenskapligt.
    SOF ville inte tolka varför fågelantalet sjunkit till 1998 och då slutade att sjunka utan hänvisade till dataproducenten.att förklara. Det är inte bra att ornitologer inte vill ange möjliga förklaringar till att skogsfåglarna som sägs missgynnas av skogsbruket inte minskar som de borde.
    Nog tycker jag många aktörer som företräder tunga organisationer skulle sträva efter ett bättre debattklimat och en mindre avfärdande ton mot ”expertsynpunkter”..

    Gilla

    Svara
  2. Niklas

    Hm, det skulle kanske behövas en Donald Trump eller Margaret Thatcher för att få naturvårdsmaffian att hålla sig på mattan. Så du kan nog ta det tillmälet som en komplimang, Gunnar.

    Sedan är ju frågan om få fler (rödlistade) arter verkligen är ett relevant mål i skogsbruket. Det är ju bara ett relativ fåtal arter som dominerar respektive biotop och som således har en betydande påverkan på virkesproduktionen.

    Gilla

    Svara
  3. Dag Lindgren

    Jo kanske man kan uppfatta Gunnars påstående som trivialt – det finns förstås fler rödlistade arter i ett större område, fler i Europa än i Sverige. Men det är mycket bra att spåna lite ibland, det inspirerar till att föra diskussionen framåt och det gör artikeln på ett bra sätt.
    Själv inspirerades jag av den utveckling jag beskriver i första kommentaren till att skriva en insändare i en webbtidning http://www.helahalsingland.se/opinion/insandare/missledande-av-lansstyrelsen-om-lavskrikan-i-arbra

    Gilla

    Svara
  4. Ping: Att se en riktning för utvecklingen i miljön | Naturvård med mina ögon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s