Oroväckande utveckling kring nyckelbiotoper

Jag träffade förra veckan flera personer som är verksamma i skogen i Jämtland. Vi diskuterade nyckelbiotoper. I Jämtland är drygt 3 % av de produktiva skogarna registrerade nyckelbiotoper, men mörkertalet är stort och sannolikt är den verkliga mängden nyckelbiotop minst dubbelt så stor. Och förmodligen ännu mer i västra Jämtland. En stor del av den slutavverkningsbara skogen berörs. Men dessa nyckelbiotoper ger sig inte tillkänna förrän det är dags att avverka skogen. De jag pratade med sade sig se en ny tendens kring nyckelbiotoperna sedan i somras. Att allt trivialare skogar klassas som nyckelbiotop i samband med avverkningsanmälan.

Nyckelbiotoper definieras som områden med stor betydelse för flora och fauna, där det finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter. Eftersom samma strukturer anses motivera en biotopklassning oavsett var i landet man är, kan de flesta äldre skogarna i västra Jämtland klassas som nyckelbiotop av den som vill. Det kan nämligen förväntas finnas rödlistade arter i nästan alla äldre skogar eftersom många av arterna är vanliga där. Man tar ingen hänsyn till att den enskilda skogen, med tanke på omgivande skogars karaktär, knappast kan sägas ha stor betydelse för flora och fauna. Det är mycket enkelt att klassa en skog som nyckelbiotop, men det är närmast omöjligt att bevisa att skogen inte är nyckelbiotop. Som markägare blir man därför rättslös.

Jag har själv skog i nordöstra Jämtland. Skogarna där är generellt hårt brukade sedan gammalt. Min mormors farfar sålde år 1851 rätten att under 50 år ta ut all tall över 11 tum vid stubben till sågverksbolagen vid kusten. Vid sekelskiftet 1900 fanns ingen grov tall kvar. Även därefter har förstås skogarna brukats. Hur avtalen för granen reglerades vet jag inte, men även granen höggs till stor del ut. Skogarna är nu oftast likåldriga inom bestånden. Men det kan mycket väl vara så att stora delar av skogen aldrig stått helt kal. Det gör att den äldre skogen ofta kan anses ha naturvärden av den som värderar kontinuitet högt. Precis som överallt annars i Norrlands inland. På mina marker hittar jag rödlistade arter som lunglav, garnlav och knärot i nästan alla äldre bestånd, och ofta även i skog som har varit kal. Spår av tretåig hackspett hittas lätt, och ofta hör man den sårbara kungsfågeln sjunga från någon gran. För den artkunnige är det förstås lätt att även hitta andra rödlistade arter. Moränen är kalkrik. Den som vill göra stora delar av min skog till nyckelbiotop har goda förutsättningar att lyckas.

Dessa skogar bedömdes dock inte som nyckelbiotop i samband med nyckelbiotopsinventeringen och de naturvärden som sticker ut har jag redan avsatt frivilligt. Men jag hör nu andra säga att den här typen av skogar ibland klassas som nyckelbiotop i samband med avverkningsanmälan. Vem som drabbas är dock ganska slumpmässigt beroende på vem som gör inventeringen. Men många menar att Skogsstyrelsens bedömningar förskjutits med tiden.

Den som ska köpa skog till marknadspris i västra Jämtland idag måste förvissa sig om att skogen inte är nyckelbiotop. Annars riskerar man som skogsägare att gå i personlig konkurs. Men på grund av subjektiviteten i bedömningen kan bara Skogsstyrelsen ge en sådan garanti. Och Skogsstyrelsen vill inte göra en sån inventering annat än som uppdragsverksamhet mot betalning. Den som ska sälja skogen vill förstås inte att någon inventering blir gjord. Då riskerar ju stora delar av försäljningsvärdet att försvinna.

Vad Skogsstyrelsen nu gör genom nyckelbiotopsinventeringen är att dränera Norrlands inland på ekonomiska värden. Det finns knappast längre några sågverk kvar i inlandet eftersom inte tillräckligt många vill och kan leverera skog. Men fortfarande är skogen viktig för många människors försörjning oavsett om man är yrkesverksam i skogen eller inte. Många på landsbygden lever inte bara av lönearbete utan behöver flera olika inkomstkällor, där skogsbruk kan vara en viktig del som gör att man kan försörja sig och bo kvar. Jag har tidigare skrivit om att skogsbruket behövs för ett småskaligt jordbruk. I landsdelar där det idag inte är värt att bygga nya hus, möjliggör skogsbruket ofta att man i alla fall har råd att renovera sitt hus. Det bidrar till att byarna hålls vid liv. Med sämre möjligheter att avverka sin skog kommer färre människor ha förutsättningar att bo kvar och fler hus kommer att börja förfalla.

Myndigheterna föreslår nu att nyckelbiotopsrika fastigheter tydligare ska prioriteras i samband med naturvårdsavsättningar. Det är bra. Men det är helt otillräckligt i landets nordvästra delar. Här måste nyckelbiotopshanteringen ses över i grunden.

Annonser

4 thoughts on “Oroväckande utveckling kring nyckelbiotoper

  1. Leif Öster

    Det största problemet för skogsägarnas ekonomi i Jämtland och resten av Sverige är nog den allt sämre lönsamheten i skogsbruket.
    Men frågan om nyckelbiotoper är naturligtvis mycket viktig och måste lösas. För egen del tror jag inte att Skogsstyrelsen sänkt ribban, utan att det har kommit massor av ny forskning de senaste 10 åren, som ändrat uppfattningen för vad som är av stor betydelse för flora och fauna och inte.
    Kanske borde Sverige därför göra en större rikstäckande inventering och bestämma oss en gång för alla vad som ska skyddas och vad som får brukas? Så här kan vi ju inte fortsätta.
    Man borde väl i sammanhanget också fundera på om de där 5 % av våra skogar som vi certifierade skogsägare undantagit skogsbruk utan ersättning – är optimalt utlagda. Jag trodde för egen del att vi skulle få mer betalt för virket från certifierad skog – men det ser vi inget av.

    Gilla

    Svara
  2. Dag Lindgren

    Vad samhället inte fattar är att hotbilden för rödlistade arter med dagens kunskap ter sig lägre än den gjorde för 25 år sedan, men ambitionerna anpassas inte till den reducerade hotbilden, eller förvandlas till lokala ambioner för varje litet område istället för nationella eller i stora svepande zoner typ boreal.

    Gilla

    Svara
  3. Niklas

    Allt fler konfiskationer av avverkningsmogen skog talar sitt tydliga språk! Som markägare gör man dessvärre klokt i att röja och gallra bort allt som kan tänkas utvecklas till en nyckelbiotop, samt ser i övrigt till att avverka sin produktionsskog i tid. Åtminstone om man vill behålla rådigheten på sin mark.

    Den dagen som samhället verkligen visar respekt för markägaren och dennes mark, den dagen vågar man också satsa på naturvård i skogen. Första steget är att skippa kravet på avverkningsanmälningar. Andra steget är att förbjuda myndigheter och domstolar att neka markägaren att slutavverka sin skog.

    Gilla

    Svara
  4. Ping: En miljöskandal utan dess like? | Naturvård med mina ögon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s