Är kontinuitetsskogsbruk lösningen för skogens många värden?

Hyggesfritt skogsbruk eller kontinuitetsskogsbruk kan definieras på många olika sätt. Det jag kommer att skriva om här är blädningsliknande metoder, dvs ett skogsbruk med träd i olika åldersklasser och storlekar i samma bestånd, där främst de större träden tas ut. Jag kommer alltså inte syfta på exempelvis luck- och kanthuggningar eller skärm- och fröträdsställningar, vilka ibland också räknas som hyggesfria metoder. Och innan ni slutat läsa – ja, jag tror att kontinuitetsskogsbruk kan vara en del av lösningen för vissa av skogens värden.

Ofta framställs kontinuitetsskogsbruk som en metod som skulle gynna de flesta av skogens värden, inte minst biologisk mångfald, rekreation och klimat. Samtidigt vill förespråkarna gärna hävda att det är minst lika lönsamt för skogsägarna. Trots detta är det väldigt liten andel av skogen som brukas med kontinuitetsmetoder, vilket sannolikt tyder på att skogsägarna inte alls delar bedömningen om lönsamhet. Studier pekar snarare på att ca 40 % av skogens nuvärde i genomsnitt skulle gå förlorad med dagens skogar vid en övergång från trakthyggesbruk till kontinuitetsskogsbruk.

Många har nog en förskönad bild av hur kontinuitetsskogsbruk ser ut. Jag tror väldigt många saknar insikten att alternativet till ett trakthyggesbruk är ett produktionsinriktat kontinuitetsskogsbruk. Åtminstone om vi också ska få del av den miljönytta förnybara produkter från skogen kan bidra med. Alternativet är inte bibehållandet av någon form av idealskog som jag tror många föreställer sig. I en produktionsinriktad kontinuitetsskog domineras aldrig skogen av gamla träd. Den produktionsinriktade kontinuitetsskogen är ofta inte särskilt attraktiv för friluftslivet, skogsbruket orsakar inte färre körskador och skapar inte fler av de strukturer som  är viktiga för biologisk mångfald. Snarare är det svårare att bibehålla död ved, hänsynsträd och hänsynsytor över längre tidsperioder. Och de övriga äldre träden ska ju avverkas.

Men vissa svårspridda arter som är beroende av ett kontinuerligt trädskikt gynnas. Det gäller främst arter som inte specifikt är beroende av gamla och döda träd. Vissa mykorrhizasvampar kan gynnas om de är knutna till gran och bok och ibland även till andra ädellövträd. Även hänglavar på gran anses vara gynnade. Beroende på hur kontinuitetsskogsbruket bedrivs och lyckas kan skogarna bli ganska glesa och luckiga vilket också kan vara en fördel för vissa arter. För några fågelarter är även den skiktning kontinuitetsskogsbruket kan bidra till värdefullt.

Men sanningen är att den art som gynnas mest är gran. Detta samtidigt som så mycket annat gynnar granen och de naturvärden som är knutna till granen. Huvuddelen av våra reservat och biotopskydd lämnas för fri utveckling vilket gynnar granen och dess följearter. Särskilt i södra Sverige planteras alltför lite tall eftersom det ofta är ogörligt med dagens älgstam. Det innebär att gran ofta planteras på tallmarker vilket är mycket olyckligt både för biologisk mångfald och produktion. Vad vi behöver på sikt är nog inte i första hand mer granskog.

Granen är tillsammans med boken vårt enda utpräglade sekundärträdslag, vilket innebär att den har en god förmåga att växa upp i sluten skog. Även några av de andra ädellövträden kan växa upp i sluten skog men kräver då ljusare luckor i skogen. Tall, ek och våra nordliga lövträd är pionjärträd och kräver stora öppna områden för att kunna etablera sig. De har förr gynnats av storskaliga naturliga störningar som bränder, och är nu i brist på dessa mer eller mindre beroende av hyggen för att kunna föryngra sig i större skala.

Det innebär att trakthyggesbruket på lång sikt även är att föredra för alla de arter som direkt eller indirekt är beroende av pionjärlövträden. Lunglav och vitryggig hackspett må vara beroende av äldre träd, men i brist på bränder är de också beroende av hyggen för att deras livsmiljöer ska nyskapas. Ett produktionsinriktat kontinuitetsskogsbruk i hela landskapet skulle succesivt minska förutsättningarna för dem att överleva. Att med miljöargument hävda att vi helt ska sluta med trakthyggesbruket är därför inte trovärdigt. Huvuddelen av Sveriges skogsmark har nämligen präglats av storskaliga störningar, vilket också speglar vår flora och fauna.

Däremot vore det värdefullt med ett kontinuitetsskogsbruk på vissa platser med rätt förutsättningar – där det finns särskilt kontinuitetsgynnade arter, på vissa platser med starka rennäringsintressen och i vissa områden med betydelse för friluftslivet. Det måste ske där skogsägaren har intresset och där rätt förutsättningar i övrigt finns. Samhället bör även överväga att mot ersättning skriva avtal med markägare om ett kontinuerligt skogstäcke i vissa miljöer. Kontinuitetsskogsbruket kan ibland vara ett sätt att kombinera naturvård med brukande, vilket jag ser som eftersträvansvärt. Men för att bäst tjäna miljön bör det kombineras med naturvårdsavsättningar och naturvårdande skötsel samt ett trakthyggesbruk som omfattar större delen av skogsmarken.

Annonser

10 thoughts on “Är kontinuitetsskogsbruk lösningen för skogens många värden?

  1. Leif Öster

    Ja Gunnar, du har helt rätt i att det finns massor av aspekter på det här med kontinuitetsskogsbruk. Det mest märkliga är väl att det finns några hundra tusen hektar svenska granmarker där där alla forskare verkar vara ense om att kontinuitetsskogsbruk även ekonomiskt än det trakthyggesbruk som idag bedrivs där. Frågan är varför vi åtminstone där byter metod direkt?

    Sanningen är väl att nästan all svensk forskning, metodutveckling och rådgivning varit inriktad på en enda metod – trakthyggesbruket? Verkar inte så smart, med tanke på klimatförändringar och fallande virkespriser.

    Vi har själva ett eget försök i vår skog och intresset är mycket stort från alla håll och kanter. Men inte en enda skogsägare som varit där har någonsin fått erbjudandet av virkesköparna om att åtminstone prova kontinuitetsskogsbruk. Märkligt eftersom det värsta som kan hända är väl att det inte fungerar och då får man väl ta upp ett hygge?

    Gilla

    Svara
  2. Niklas

    Kontinuitetsskogsbruk är väl i princip olika varianter på höggallring och det har ju Skogforsk nu visat varit olönsamt, jämfört med låggallring http://www.atl.nu/skog/hoggallring-olonsamt/ och http://skogsforum.se/viewtopic.php?f=2&t=27235

    Vad som är särskilt intressant i studien är ju att flera försöksplatser i försöksserien har fått strykas, på grund av omfattande vindfällen och snöbrott i de höggallrade leden. Dessutom är det visat sig vara väldigt lätt att skada kvarvarande lägre träd i själva gallringsmomentet. Vad säger att t.ex. blädning och dimensionshuggning inte skulle kunna ge samma negativa skador på det kvarvarande beståndet?

    Dessutom så finns det ju en god anledning varför kontinuitetsskogsbruket övergavs och kallades för den gröna lögnen. Kan vi fortfarande inte lära oss något av historien?

    Gilla

    Svara
    1. Leif Öster

      Jo, vi skogsägare kan lära oss massor av historien. Man kan t.ex studera hur avverkningsnettot blivit allt sämre i trakthyggesbruket – något som hållit på i 30 år. Ifjol steg avverkningskostnaderna med tre procent! Skogsvårdskostnaderna ännu mer.Virkespriset går åt andra hållet.

      Vi behöver därför våga diskutera och studera nya metoder och finna teknikgenombrott. Om inte blir skogsägandet en sorts hobbyverksamhet och ett dyrt lyxboende på landsbygden.

      Kontinuitetsskogsbruk behöver inte alls vara lika det skogsbruk som skapade de ”gröna lögnerna”. I vårt försök har vi huggit bort all gammal gran, men sparat all grov tall. Ingen underröjning gjordes, istället släpper vi upp ett skiktat underbestånd av gran, björk och tall. Den gamla tallen stortrivs. Framförallt slipper vi de allt dyrare etableringskostnaderna av den nya skogen som ju är omöjligt att räkna hem för oss skogsägare.

      Som sagt, det finns massor och outforskade alternativa skogsbruksmetoder. Som skogsägare har man all anledning att fundera på om det finns bättre metoder än de vi använder idag. Med största sannolikhet är det så.

      Gilla

      Svara
      1. Niklas

        En absolut grundsten är ju att ta fram metoder som GARANTERAR att markägaren slipper få sin avverkningsmogna skog konfiskerad av miljömuppar, utan istället kan slutavverka beståndet. För vad tjänar du på att röja och gallra försiktigt om du sedan inte får slutavverka skogen p.g.a bombmurkla, lavskrika etc.

        Gilla

  3. Anders Rydén

    Intressant att kontinuitetsskogsbruk gynnar gran, jag har haft en aning att det är så, men nu vet jag.
    Hur många hyggesfriförespråkare har förstått det?
    Finns det några studier som bekräftar det?

    Gilla

    Svara
  4. Ping: Vinklat skogsreportage i SVT | Naturvård med mina ögon

  5. Ping: Rödlistan osynliggör de positiva trenderna | Naturvård med mina ögon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s