Tillit och samhällskontrakt

Många menar att Sveriges välfärd i stor utsträckning bygger på tillit. Saltsjöbadsavtalet innebar att man kom överens om att överlåta lönerörelser och arbetslivsfrågor till arbetsmarknadens parter. Det förtroende man gav varandra skulle bidra till en samhällsekonomi i balans och innebar ett ömsesidigt erkännande av ekonomisk tillväxt som basen för ett välfärdssamhälle. Och kanske har just detta haft betydelse för den välfärd vi har idag. Att man litade på varandra utan statliga regleringar.

Den svenska skogsbruksmodellen bygger också på tillit. Skogsägarna har sökt och fått förtroendet att under frihet bruka sin mark på ett ansvarsfullt sätt. Samtidigt har skogsägarna tagit detta ansvar och åtagit sig att i genomsnitt ta större hänsyn än vad lagstiftningen kräver. Modellen har varit mycket framgångsrik. Sedan principen om frihet under ansvar fick ordentligt genomslag för drygt 20 år sedan har vi ökat vår skogsproduktion samtidigt som vi fått alltmer naturvärden i skogarna. Mängden gammal skog och död ved har fördubblats, det blir allt fler grova lövträd i skogarna och skogsägare har frivilligt undantagit mer än en miljon hektar produktiv skogsmark från brukande i form av frivilliga avsättningar. Friheten möjliggör individuella lösningar på hur man kan kombinera miljö och produktion, vilket blir betydligt effektivare än schablonmässiga regleringar.

Skogsägarna har hållit sin del av kontraktet eftersom man litat på att även samhället ska hålla sin del. Med en stark äganderätt vågar man bevara och utveckla naturvärden. Ett exempel på där skogsägare tagit ansvar, men samtidigt förväntade sig motsvarande ansvarstagande från staten, var när man åtog sig ett moratorium som innebar att man inte skulle avverka nyckelbiotoper medan staten fick rådrum att lösa ersättningsfrågan för de skogsägare som drabbades på ett orimligt sätt.

Men de senaste åren har någonting hänt. Idag bedöms betydligt fler områden vara nyckelbiotoper än vad man ursprungligen ansåg skulle vara fallet, samtidigt som skogsägare med stor andel nyckelbiotop ofta får stå utan ersättning. Skogsstyrelsens föreskrifter har blivit alltmer detaljerade, miljöbalkens bestämmelser tillämpas i större utsträckning på skogsbruket och skogsbruksåtgärder riskerar allt oftare att förhindras av artskyddsförordningen. Skogsägarens frihetsgrader har i väsentlig grad begränsats samtidig som ersättningsmöjligheter ofta saknas när staten förhindrar brukandet.

Nu har regeringen tillsatt en skogspolitisk utredare som ska utreda om skogsägaren verkligen bör vara den som är ansvarig för att följa skogsvårdslagen, och huruvida miljörörelsen ska ha större inflytande på skogsbruket genom en tydligare rätt att överklaga beslut enligt skogsvårdslagen. Man fjärmar sig alltmer från ”Frihet under ansvar”. Trots att skogsägarna levt upp till de högt ställda förväntningarna tycks staten inte längre ha tillit till dem. Staten håller inte sin del av samhällskontraktet.

Detta samtidigt som samhället ställer allt högre krav på frivilliga åtaganden från skogsbruket i form av exempelvis målbilder för god hänsyn, grön infrastruktur och nya etappmål för frivilliga avsättningar. Frågan är om denna utveckling kan fortsätta. Vad händer när den ena parten bryter kontraktet? Kan man då lita på att skogsägarna även i fortsättningen ska hålla sin del? Idag är det en ekonomisk risk att låta naturvärden utvecklas i skogen eftersom skogen plötsligt kan förlora sitt ekonomiska värde om den utvecklas till nyckelbiotop eller blir bebodd av någon art som omfattas av artskyddsförordningen. Det går inte längre att lita på att man får behålla förfoganderätten i skogar där man tagit särskild hänsyn. Jag tror därför att alltfler skogsägare börjar förlora sin tillit till staten och de myndigheter som hanterar skogsfrågorna.

Om tilliten går förlorad kommer vi också förlora mycket av det arbete som byggts upp under 20 år. Det måste vi i det längsta undvika – för allas skull. Jag anser därför att skogsägarna bör hålla sin del av kontraktet och fortsatt ta sitt ansvar för skogens miljövärden. Men det förutsätter att samhället inom en ganska snar framtid tydligt och trovärdigt deklarerar att man står upp för skogsägarnas frihet och garanterar ersättning till den som inte längre kan bruka sin skog för att skogen hyser naturvärden.

Annonser

5 thoughts on “Tillit och samhällskontrakt

  1. Niklas

    Gunnar är helt rätt ute, när det gäller att skogsägarnas tillit till staten minskar i takt med tilltagande konfiskationer av den lagfarna markägarens förfoganderätt över sin egendom. Hur bör samhället agera för att återställa skogsägarnas förtroende?

    För det första bör markägaren ges vetorätt mot allehanda ”skydd” och avverkningsförbud. Ett slopande av anmälningsplikt vid slutavverkning, samt nedsläckning av integritetskränkande webb-tjänster som visar avverkningsanmälningar etc, borde ju vara självskrivna.

    För det andra så måste samhället satsa mycket mer på Komet-programmet och liknande frivilliga överenskommelser. Villiga markägare borde vara bra mycket billigare naturvårdare än med hot om konfiskationer etc. påtvingade markägare.

    Gilla

    Svara
  2. DagL

    Sverige har blivit ett bra land http://goodcountry.org/index/overall-rankings Detta gäller särskilt skog, skogsforskning: http://daglindgren.upsc.se/Energi/Skogsforskningshuvudstad.pdf och återbeskogning http://www.wri.org/sites/default/files/WRI_Restoration_Diagnostic_Case_Example_SouthernSweden.pdf .
    En viktig historisk förklaring är ett bra samspel mellan intressenterna (jämfört med omvärlden).

    Jag oroas också av en del tendenser idag, men tror oron hos många företrädare för skogsbruket är överdriven. Trenden är att uttaget ur skogen uthålligt ökar samtidigt som de flesta miljöfaktorer förbättras http://downto.dagli.se/?p=173 , Då kan det inte vara verkligt dåligt med styrningen. Motiven till skärpta restriktioner och ytterligare krångel från samhället är förhållandevis små. Jag har inte övertygats om att den nuvarande kvantitativa effekten av restriktioner skogsbruket inte tycks finna acceptabla verkar bli stor (t ex ökande areal nyckelbiotoper, stora areella krav på naturtyper).
    Det är faktiskt motiverat att samhället ibland markerar när enstaka skogsbrukare går över en gräns, även om det är svårt att göra detta så det inte blir fyrkantigt och kontroversiellt. Jag har just uppmärksammat de små filialbibliotekens brist på böcker om skogsbruk och ännu större brist på balans i de få skogsbruksböcker de har http://daglindgren.upsc.se/BibliotekSkog.pdf . Det fanns en bok jag undrade vad den stod för ”Ett brott i skogen?” så jag lånade den och har den bredvid mig nu. En markägare åtalas för att lämnat för att lämnat ett för glest bestånd efter uttag (NaturKultur). Argument för detta har framförts av flera skogsprofessorskollegor jag har aktiv kontakt med och har respekt för deras kreativitet, framförande av goda argument och stora kunnande. Även om jag ibland tvivlat på deras förmåga att göra tillräckligt balanserade överväganden och självsäkerhet. Men dessa egenskaper delar de med många professorer som håller sig till åsikter närmare huvudfåran.
    Grundläggande för skogsbruk bör vara att det inte får vara rovdrift utan uthålligt. Det är uppenbart att markägaren har starka ekonomiska incitament för stora uttag nu och låga eller inga föryngringskostnader. Sverige har under sekel formulerat ett regelverk som motverkar sådan utarmning av skogen med stöd av en stor majoritet av skogsbruket. Trots att en stor majoritet av skogsbruket också tycker att det är god skogsägarmoral att inte utarma skogen utan bedriva ett uthålligt skogsbruk. Sedan är det en annan sak att man kan diskutera hur regelverket skall se ut och tillämpas och att frånvaro av ett regelverk eller ett mer avspänt regelverk kanske inte skulle vara så katastrofalt som många tror.
    Med detta sagt att jag är övertygad om att någon typ av regelverk för miljövård behövs om den biologiska mångfalden inte skall drabbas oacceptabelt mycket. Bland annat för att staten skall avsätta tillräckligt med pengar för att ersätta markägarna för restriktioner eller övertagande av mark. Markägarna får acceptera att det inte blir tillräckligt bra om det enbart bygger på markägarnas entusiasm för den goda saken och certifiering av varje innehav. Men detta bör ändå genomföras i en samarbetsanda, som Sverige relativt andra har varit bra på under mycket lång tid, och så att markägarna är rimligt entusiastiska. Markägarnas representanter får liksom andra vara försiktiga med att polarisera för hårt, så att samarbetet blir onödigt kantigt, polariserat, partsinriktat och stelbent. Hittills har det alltså i backspegeln gått ganska bra även om det ofta inte känts så just när det skedde.

    Gilla

    Svara
  3. DagL

    Mycket om ”kontraktet” är ju att parternas turer inte skall vara allt för krokiga och uppriktiga. Jag tittade på bombmurklorna och trodde jag förstod ungefär, men i slutet av den här långa kommentaren kommer jag in på något jag inte tycker känns bra, kanske eftersom jag inte fattat det förrän nyss och kanske för att det finns en acceptabel förklaring som jag inte känner till.

    Jag tittade på Naturvårdsverkets yttrande till miljööverdomstolen (MÖD) http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Rattsinformation/Rattsfall/Artskydd/Nationell-fridlysning-och-areella-naringar/. Det står ” …Mark- och miljööverdomstolen gjort bedömningen att det krävs en risk för påverkan på den fridlysta artens bevarandestatus i området för att utlösa förbuden i 8 § artskyddsförordningen. Naturvårdsverket anser mot bakgrund av bestämmelsens syfte att detta är en rimlig utgångspunkt. Om en prövningsmyndighet finner att en verksamhet står i strid med förbudet på denna grund saknas förutsättningar att meddela dispens enligt 15 § artskyddsförordningen, och det är då enligt Naturvårdsverkets
    uppfattning inte relevant att pröva frågan om andra lämpliga lösningar.”
    Här tycks man alltså införa begreppet artens bevarandestatus i området vilket MÖD och Naturvårdsverket verkar tycka är bra. Vad område syftar på framgår dock inte. Däremot tycks Naturvårdsverket inte tycka det är relevant med ”andra lämpliga lösningar” som tydligen länsstyrelsen åberopade.

    ”Naturvårdsverket gör sammantaget bedömningen att förbuden i 8 §
    artskyddsförordningen ska anses vara tillämpliga även om pågående
    markanvändning riskerar att avsevärt försvåras, om sådan verksamhet innebär en
    risk för påverkan på en fridlyst arts bevarandestatus.”

    ” Sju av de åtta växtplatser som registrerats för arten i det berörda området berörs, enligt vad länsstyrelsen uppgivit i sitt beslut, av den planerade avverkningen. Mot bakgrund av detta
    bedömer Naturvårdsverket att det finns en påtaglig risk att en traditionell
    föryngringsavverkning i enlighet med ansökan skulle medföra att den lokala
    populationen av bombmurkla slås ut”

    Det borde gå att kompromissa. Görs ett reservat av den för bombmurklor mest lämpliga halvan av det planerade hygget borde rimligen över 2/3 av bombmurklorna klara det och risken för den lokala förekomsten inte längre vara påtaglig och hälften av avverkningen kan genomföras.

    ”Mot bakgrund av den begränsade populationsstorleken och den fortgående
    förlusten av lokaler kan arten enligt Naturvårdsverkets bedömning inte anses ha
    gynnsam bevarandestatus på nationell nivå” ” Bombmurklans förekomster i
    Värmland ligger dessutom i utkanten av artens svenska utbredningsområde,
    vilket sannolikt gör den regionala bevarandestatusen extra känslig för förluster
    eller försvagningar av lokala populationer.”
    Artdatabladet visar fyndlokaler. Bombmurklan har svenska lokaler i alla väderstreck från det aktuella så knappast i utkanten. I Värmland finns fynd på tolv lokaler så knappast överhängande risk ens ”lokalt” (=Värmland)

    Artdatabankens faktablad http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/1445 Fakta bladet: ”Sällsynt kan bombmurklor påträffas i unga och till synes triviala granskogsbestånd, men dessa ligger då som regel i direkt anslutning äldre skog där det förekommer bombmurkla.” Detta stöder att bombmurklan kommer att sprida sig till det nya beståndet om en del av det gamla bevaras och om gran ingår eller finns omedelbart intill.

    ”Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (3000-12000).” Tycker det verkar tillräckligt för gynnsam bevarandestatus. ”Bombmurklan är idag sällsynt men har förmodligen alltid varit relativt ovanlig.” ”Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta”. ”Den totala population i landet historiskt ha minskat kraftigt p.g.a. avverkning av äldre ängsgranskog, och att denna minskning fortgår men i mindre takt som följd av att alla kända lokaler i dagsläget är uppmärksammade som nyckelbiotoper, har biotopskydd eller är reservat” Minskningstakten är inte högre trots de förändringar i skogsbruk mm som skett 50 år bakåt, vilket kanske inte är så oroande, men rent personligen har jag förståelse för behovet av att bevara en del av det avverkningsplanerade beståndet tills minskningen av arten upphört, men det borde ske i andra och mindre drastiska former än obetalt och konfliktskapande beslut. Varför kan man inte fortsätta linjen med nyckelbiotoper, biotopskydd och reservat som man gjort med andra lokaler?

    ”Bombmurklas fortlevnadsmöjligheter kommer förhoppningsvis starkt att förbättrats genom Naturvårdsverkets satsning på ett åtgärdsprogram för bombmurkla under 2010-2014.”. Naturvårdsverket har knappast kommenterat detta. Den nya utvecklingen borde förbättrat utrymmet för att medge avverkning.

    Naturvårdsverket: ”Arten gynnas visserligen i många fall av en viss grad av störning och utglesning av trädskiktet exempelvis genom skogsbete eller försiktig gallring. Det får dock
    enligt Naturvårdsverkets uppfattning anses vara klarlagt att en traditionell slutavverkning i ett område med förekomst av bombmurkla innebär en stor risk för att en lokal population slås ut eller försvagas.” Dvs Naturvårdsverket öppnar för en gallring av beståndet istället för slutavverkning.

    MEN. Det aktuella beståndet ligger i eller i omedelbar närhet till ett befintligt Naturreservat, Klämmeshöjden http://www.lansstyrelsen.se/varmland/sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/kristinehamn/klammeshojden/Pages/default.aspx
    där bombmurkla nämns, (inte klart om det är i eller alldeles bredvid reservatet). Reservatet är nybildat, det hade tydligen varit möjligt att få med bombmurklorna i diskussionen om reservatet för minst fem år sedan. Är det något som gått snett i där?
    Länsstyrelsens yttrande http://skogsforum.se/download/file.php?id=31946 , där nämns inte Naturreservatet. Det naturliga vore väl att få bombmurklorna till en del av reservatet? Då löser sig både förbud och ersättning utan att blanda in artskyddsförordningen. Eller finns bombmurkla både i reservatet och det aktuella beståndet bredvid? Då försvinner inte förekomsten vid avverkning. Driver Naturvårdsverket detta för att få ett prejudikat som sedan kan utnyttjas, trots att det finns möjligheter att helt komma ifrån problemet att förbjuda avverkning utan att ge ersättning?

    Gunnar kanske kan förklara detta?

    Gilla

    Svara
    1. Bertil Lundahl

      Du skriver att artfaktabladet skriver att bombmurklan finns i unga triviala bestånd det vill säga granplantering eller självföryngrad barrskog efter slutavverkning. Och artdatabankens slutsats är att den yngre skogen ligger i direkt anslutning till gammal skog sprider sig därifrån. Troligen har inte artdatabanken kollat detta för liknande beskrivningar har jag sett på flera rödlistesvampar där man hävdar att de kräver lång skoglig kontinuitet bla på öar i Östersjön i landhöjningsområden som varit uppe ur havet bara 100-200 år även på konstgjorda öar förekommer rödlistarter som anges att de behöver skoglig kontinuitet och i de fallen kan inte artdatabankens beskrivning fungera utan den är direkt felaktig. I ett tidigare inlägg hade Gunnar med en länk till norsk forskning där det bla fanns en jämförelse av marksvampsförekomsten mellan gammal granskog och planterad yngre granskog. Resultatet visar på små skillnader och det fans rödlistearter (Sverige) i både den yngre planterade granskogen och i den äldre granskogen. Det jag menar är att ska man ta reda på hur bombmurklan sprider sig till yngre bestånd får man göra betydligt bättre undersökningar i likhet med de norska forskarna som visat på att det finns rödlistearter i planterad yngre granskog som anges att de kräver lång skoglig kontinuitet när de i verkligheten inte kräver det enligt de norska resultaten. Med stor sannolikhet gäller samma sak för bombmurklan.

      Liked by 1 person

      Svara
      1. DagL

        Artdatabanken övervärderar säkert generellt skoglig kontinuitet och detta leder till förstoring av arternas problem med ”hyggesskogsbruk”.
        Jag gör ett citat från Artfaktabladet ”Bombmurklas fortlevnadsmöjligheter kommer förhoppningsvis starkt att förbättrats genom Naturvårdsverkets satsning på ett åtgärdsprogram för bombmurkla under 2010-2014.” Detta borde bla resulterat i någon typ av dokumenterad rapport som du borde kunna begära ut.
        Vad jag vill få fram här är att det verkar som naturskyddet här driver avverkningsförbud hellre än att öppna för andra lösningar och därigenom prioriterar att få ett billigare redskap framför den sänkning av entusiasmen för naturskyddsåtgärder hos skogsbruket detta orsakar.
        Vi kan ha specifika synpunkter på bombmurkla men det är svårt att hävda att vi vet bättre än experterna (även om det nog ibland är så). Därför får samhället göra vägningen om det beslutade skyddet är värt uppoffringen (kostnaden). Men detta val blir skevt om samhället inte betalar kostnaden utan markägaren gör det.
        Dessutom blir det rättsosäkert och godtyckligt när en del markägare får intrångsersättning (i samband med bildandet av naturreservatet) medan deras grannar inte får det för att skydda bombmurklan. Och värdet av ytterligare skydd borde minska när bombmurklan ändå skyddas lokalt av naturreservatet. Även om bombmurklan förtjänar skyddsåtgärder behöver de inte sättas in just där den lokala förekomsten är tryggad.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s