Att offentliggöra avverkningsanmälningar på karta

Skogsstyrelsen valde för en tid sedan att ta fram en karttjänst där man mycket enkelt kan se alla enskilda avverkningsanmälningar och hur de är placerade i förhållande till olika naturvärden och förekomster av olika arter. Beslutet att lägga ut karttjänsten säger sig nu Skogsstyrelsen vara villig att se över efter kritik från bland andra skogsägarföreningarna Södra och Norrskog. Syftet med karttjänsten är uppenbarligen att möjliggöra för exempelvis miljöorganisationer att granska avverkningsanmälningar, och att allmänheten ska kunna hjälpa till att exempelvis hitta nyckelbiotoper inför en avverkning. Skogsstyrelsen var tidigare tydlig med att de ansåg att ideella inventeringar på enskildas mark är någonting bra och önskvärt. De ideella föreningarna skulle hjälpa de enskilda att ta sitt sektorsansvar.

Men syftet med inventeringarna är ju oftast inte att förbättra hänsynen utan att helt stoppa avverkningarna. Sektorsansvaret, som innebär att skogssektorn som helhet tar ett ansvar utöver vad lagen kräver, kan inte utkrävas av den enskilde. Skogsstyrelsen bör inte med hjälp av ideella organisationer styra var friviliga avsättningar ska placeras. Och när ett område med hjälp av miljörörelsen klassas som nyckelbiotop blir inte avsättningen frivillig. Den blir högst ofrivillig och kan kosta skogsägaren hundratusentals kronor. Att underlätta privata inventeringar på enskild mark har således ingenting med sektorsansvaret att göra utan tycks snarare ge ett bidrag till Skogsstyrelsens myndighetsutövning. Frågan är om vi vill ha denna privatjustis?

Skogsstyrelsens intentioner om att genom karttjänsten förbättra sektorsansvaret, tror jag visar på att man alltför ofta utgår från storskogsbruket i myndighetsarbetet. Man saknar förståelse för psykologi och drivkrafter hos enskilda skogsägare. Risken är nog stor att karttjänsten får precis motsatt effekt. Enskilda skogsägare vill själva kunna bestämma hur man sköter sitt skogsbruk och uppskattar inte att det kommer pekpinar från organisationer som inte borde ha något att säga till om i frågan.

Miljörörelsen kan genomföra sina inventeringar med stöd av allemansrätten, vilken innebär en rätt att besöka naturen och att för husbehov ta vissa naturprodukter oavsett vem som äger marken. Men allemansrätten innebär inte någon rätt att vara med och bestämma hur marken ska brukas. Den som besöker skogen måste finna sig i att den inte ser ut på samma sätt vid nästa besök. Om detta kontrakt bryts från den ena parten minskar viljan att bjuda ut allmänheten till skogen, hålla vägar öppna mm.

Att Skogsstyrelsen nu offentliggör avverkningsanmälningar med koppling till artuppgifter förtydligar behovet av att se över nyckelbiotopsbegreppet. Sannolikheten att ett område ska klassas som nyckelbiotop ökar dramatiskt om inventeringen syftar till att få skogen till nyckelbiotop jämfört med en inventering som syftar till att hitta de bästa värdekärnorna. Och när Skogsstyrelsens tjänstemän ställs inför en redan färdig bedömning måste man ha starka argument för att inte göra nyckelbiotop av skogen. Blotta misstanken att Skogsstyrelsetjänstemän kan ha en personlig relation till dem som genomför inventeringar och vill stoppa avverkningar kräver ett förutsägbart och rättsäkert nyckelbiotopsbegrepp.

Det har under en längre tid funnits önskemål om att enskildas frivilliga avsättningar ska offentliggöras på en karttjänst. Skogsägarföreningarna har tidigare undersökt möjligheterna att bidra med detta. Men hur skulle man nu, med fortsatt förtroende från skogsägarna, kunna göra detta utan att uppgifterna riskerar att användas mot skogsägarna själva? De enorma insatser skogsägare gör frivilligt har av miljörörelsen snarare kritiserats än hyllats. Alla frivilliga avsättningar har naturligt nog inte höga naturvärden idag. Tillsammans med Skogsstyrelsens nya karttjänst skulle ett offentliggörande medföra ifrågasättanden av vilka avsättningar som gjorts, och om de då byts ut får man kritik för detta. Det lockar inte till att offentligt redovisa dem. Kanske har Skogsstyrelsen med sin karttjänst för lång framtid spolierat möjligheten att få frivilliga avsättningar utlagda på karta.

Annonser

7 thoughts on “Att offentliggöra avverkningsanmälningar på karta

  1. Andreas

    Hej Gunnar.

    Du skriver att när ett område klassas som nyckelbiotop så är avsättningen inte frivillig. Avser du då skogsstandarden i PEFC (5.1.3) där det står att nyckelbiotoperna ska prioriteras först bland de frivilliga avsättningarna? Och i så fall varför ändrar ni inte den prioritetsordningen nu när skogsstandarden revideras?

    http://pefc.se/standardrevision-2014-2015-td-iv/

    Gilla

    Svara
    1. gunnarlinden Inläggets författare

      Det är givetvis frivilligt att certifiera sig. Men det betyder inte att man själv valt områden andra pekat ut, eller att man delar uppfattningen att det utgör nyckelbiotop. Sedan måste man ha i åtanke att långtifrån alla är certifierade men drabbas på samma sätt av nyckelbiotoperna. Även PEFC-certifierade skogsägare med mer än 5 % nyckelbiotop drabbas trots att man inte skrivit under på att bevara dessa biotoper. Att kalla områden man personligen inte vill avsätta för frivilliga avsättningar är därför fullständigt missvisande.
      Vad gäller frågan om att ändra standarden är det inte så att en organisation ensam kan gå in och göra detta. Det krävs ett stöd från betydligt fler organisationer.

      Gilla

      Svara
  2. Niklas

    F.ö. strider dessa ”ideella” inventeringar mot allemansrättens grundtes: ”Inte störa och inte förstöra”. När dessa inventeringar leder till ett avverkningsförbud eller till att virket inte går att sälja, så förlorar markägaren stora pengar. Således är dessa inventeringar att jämföra med t.ex. spikning av träd, som leder till s.k. metallvrak..

    Gilla

    Svara
    1. Uno

      Intressant kommentar! Att dokumentera vilka arter som lever i skogen och förmedla denna kunskap är alltså att likställa med att förstöra skogen? Har skogen enbart ett värde som råvarukälla?

      Gilla

      Svara
  3. Martin Stoltze

    Jag är själv en sådan som rapporterar in mycket från skog och mark på artportalen. Rör mig i Skåne. Det är sällan på bakgrund av en avverkningsanmälan, men ofta letar jag upp miljöer som ser intressanta ut på flygbilden, där man t.ex ser stora trädkronor och blandat struktur. Jag gör inte detta i något organiserad sammanhang utan av eget intresse. Jag förstår dock inte varför det skulle vara annorlunda om jag också var aktiv i en naturförening.

    Det är mycket möjligt att några av mina rapporter har påverkat för markägaren på några ställen. Jag hoppas faktisk det. Jag vet markägare som har blivit glada och tyckt det var roligt att ha sällsynta arter på sin mark. Kanske är det andra som inte blivit glada, men det har jag i så fall inte märkt.

    Som ideell inventerare bestämmer man inte över marken. Det är et helt orimligt påstående. Markägaren bestämmer vilka anmälningar han vill lämna in och skogsstyrelsen bedömer dem. Naturligtvis ska skogsstyrelsen grunda sin bedömning på de data som finns och där kan rapporter från ideella vara en hjälp. Ansvaret för bedömningen är dock helt och hållet myndighetens. De bör vara medvetna om att ideella rapporter kommer in av olika skäl, att de fördelar sig högst ojämnt och att de inte nödvändigtvis speglar de bästa värdekärnorna. Om skogsstyrelsen inte gör en professionell bedömning är det dit ni som skogsägare ska rikta kritiken, inte mot människor som tycker om er skog.

    Problemet är inte, att skogsstyrelsen har för mycket artdata. Problemet är att de har för lite! Jag känner många ställen som nog borde vara nyckelbiotoper men som klassade som så. Ofta finns det inte en enda rapport från lokalen. Söker man på något slumpartad skogsområde är det i allmänhet väldigt lite man får upp.

    Om skogsägarna vill hantera frågan om ideella inventeringar mer positivt, så gå i dialog i stället. Varför inte bjuda in föreningarna redan innan ni planerar avverkningar och be dem om att titta på skogen som helhet?

    Gilla

    Svara
  4. Martin Stoltze

    ”Jag känner många ställen som nog borde vara nyckelbiotoper, men som INTE är klassade som så” var det meningen att det skulle stå.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s