Blir det fler nyckelbiotoper i skogarna?

Skogsstyrelsen skickade nyligen ut en enkät om nyckelbiotoper för att få en bild av olika aktörers syn på, och användning av, begreppet. En fråga handlade om hur man ser på möjligheten att det över tid nyskapas nyckelbiotoper i skogarna. De flesta instanserna såg det som självklart att nyckelbiotoper nyskapas. Detta ansågs förstås vara något i grunden bra, samtidigt som många ansåg att begreppets effekter innebär att detta också kan utgöra ett hot.

Men det anmärkningsvärda var att några instanser inte ansåg att det nyskapas nyckelbiotoper i nämnvärd omfattning. Naturskyddsföreningen anger exempelvis att det inte finns något underlag som pekar på att så är fallet i någon större utsträckning. Tvärtom menar de att det finns det underlag som visar att vi förlorar nyckelbiotoper i landskapet, utan att dessa ersätts. Även Artdatabanken uttrycker lite inlindat att det är osäkert i vilken utsträckning skogsmiljöer med lämpliga kvaliteter utvecklas och koloniseras.

För att ett område ska vara nyckelbiotop ska det dels anses ha stor betydelse för flora och fauna, och dels ska där finnas eller förväntas finnas rödlistade arter. Genom frivilliga avsättningar och hänsynsytor får vi hela tiden mer av skogens värdefulla miljöer. Riksskogstaxeringens data visar tydligt att vi får mer gammal skog, död ved, grova lövträd, ädellövskog och äldre lövrik skog med död ved, dvs just sådana miljöer och strukturer som anses ha stor betydelse för flora och fauna. Alla med kunskap i frågan är nog överens om att många av dessa nyskapade områden nu eller i framtiden kommer ha tillräckliga strukturer för att utgöra nyckelbiotop. Frågan som kvarstår då är huruvida det i samma skogar kommer finnas eller kunna förväntas finnas rödistade arter.

Artdatabanken tycks göra bedömningen att rödlistade arter i flertalet fall har svårt att kolonisera nya områden, vilket jag tidigare skrivit om här. Men det är vanligare med rödlistade arter än man tror, och många rödlistade arter dyker upp där rätt förutsättningar skapas. Det gäller inte minst rödlistade insekter som förbisetts i nyckelbiotopsinventeringen och ofta dyker upp i produktionsskogen. I delar av landet, t.ex. i Jämtland där jag själv har skog, kan man med fog hävda att det kan förväntas finnas rödlistade arter i nästan all äldre skog.

När det nu skapas en massa nya nischer i skogen är det inte troligt att dessa nischer kommer att lämnas outnyttjade av skogens växter och djur. Det är inte heller troligt att bara vanliga arter koloniserar dem. Det vanliga i naturen är ju att vara ovanlig. Studier av nyckelbiotopers historik har också visat på att endast en mycket liten del av biotoperna är jungfruliga miljöer. Även om de nyskapade miljöerna inte kan tillgodose alla arter är det nog egentligen inget tvivel om att det ofta kommer att kunna förväntas finnas rödlistade arter i dem. Det gör att man undrar varför kunniga organisationer inte medger att nya nyckelbiotoper bildas.

Skogsstyrelsens kontrollinventeringar pekar på att 2,8-4,4 % av den formellt oskyddade skogen utgör nyckelbiotop. Detta kan jämföras med de 1-2 % av skogsmarken som bedömdes vara nyckelbiotop för 20 år sedan. Ökningen beror delvis på ny kunskap om brister i inventeringen och även på att det har skett en förskjutning av nyckelbiotopsbegreppet som innebär att fler skogar uppfyller kriterierna. Men jag tror också att många skogar som inte var nyckelbiotop för 20 år sedan faktiskt är det idag.

Många av de skogsområden som hade naturvärden för 20 år sedan men då inte bedömdes ha nyckelbiotopskvaliteter skulle nog Skogsstyrelsen klassa som nyckelbiotoper idag. Det vore intressant att veta om de organisationer som anser att nyckelbiotoper knappast nyskapas, i konsekvensens namn skulle göra en annan bedömning. Det skulle innebära att deras ribba för vad som klassas som nyckelbiotop är högre än Skogsstyrelsens. Det är nog denna högre ribba många skogsägare efterfrågar. Tyvärr tror jag inte organisationerna står fast vid sitt synsätt när man kommer ut i skogen.

 

Annonser

6 thoughts on “Blir det fler nyckelbiotoper i skogarna?

  1. DagL

    En nyckelbiotop värd att bevara borde vara något dynamiskt och utgångspunkten borde snarare vara vad samhället har råd att bevara.
    Det borde nu te sig troligt för många aktörer att nuvarande resursnivån är tillräcklig för att förhindra oacceptabelt artutdöende. Detta innebär en ändring mot uppfattningen för några decennier sedan när man hade sämre kvantitativt grepp om artförändringar och utdöenden. Se t ex http://www.skogsaktuellt.se/artikel/49989/debatt-det-svenska-artutdoendet-overdrivs.html . ”Naturvårdarnas” åsikter är ofta att det behövs mycket mer, men det är inte väl vetenskapligt underbyggt och nivåerna torde ändå vara orealistiska att uppnå i den förutsebara framtiden. Bättre att utgå från nuvarande intensitet, men försöka ändra disponeringen av den.
    Det aktuella läget för biotopskydd har förtjänstfullt dokumenterats av Skogsstyrelsen på ett bättre sätt än förut http://www.skogsstyrelsen.se/Global/myndigheten/Statistik/Statistiska%20meddelanden/2015/2016/SM_BSNVA_20160215.pdf
    Biotopskydd är ett lagstadgat sätt att skydda mindre områden som har särskilt stor betydelse för växt- och djurarter eller som av andra skäl är särskilt skyddsvärda. Statistiken från Skogsstyrelsen omfattar enbart de biotopskydd och naturvårdsavtal som beslutats respektive tecknats av Skogsstyrelsen. Beslut om biotopskydd gäller för all framtid. För biotopskydd får markägaren ersättning med ett belopp som motsvarar fastighetens minskade marknadsvärde med ett tillägg på 25 %. Det finns alltså ekonomiska begränsningar vilket gör det mycket svårt att avsevärt öka biotopskyddet.
    Enligt Figur A stiger arealen med biotopskydd med ungefär 1300 hektar per år med ungefär konstant takt sedan sekelskiftet. Det är långt kvar till att nå flera procent av skogsmarken. Och det medför väl mindre än en procent minskning av avverkningarna.

    Syftet ur artskyddssynpunkt är väl att skapa ett nät av habitat med rimlig spatial fördelning där arter kan bevaras eller som de kan sprida sig till. Det är då viktigt att täcka de spatiala behov (undvika stora tomma luckor av lämpliga habitat) som inte andra mer svårreglerade skyddsformer ger. Verkar förnuftigt tycker jag. Och innebär att det inte behövs biotopskydd bara för att habitatet är lämpligt, det skall ligga bra till också.

    Så vad jag tycker är att ”man” skall ”höja ribban” för ”nyckelhabitat” så att det kan klaras inom ekonomiska ramar, förmodligen ca 1300 per år, oberoende av de önskemål och material diverse bevarandebiologer presenterar. Det är meningsfullare att diskutera hur givna resurser bäst används än en ideal värld utan resursbegränsningar. Fast eventuellt kan Skogsstyrelsen söka ökat anslag för ändamålet först så man får svart på vitt att statsmakterna inte har råd.

    Gilla

    Svara
  2. Niklas

    Grejen är att idag finns det inget incitament för skogsägaren att försöka få fram fler nyckelbiotoper, då dessa nyckelbiotoper sätter äganderätten ur spel.

    Gilla

    Svara
    1. DagL

      Nyckelbiotyper uppkommer väl även i frånvaro av ”incitament”. Utveckling i frivilliga avsättningar, naturvårdsavtal, passivitet, oavverkade småplättar, misstag, förbiseenden, ointresse, hänsynsytor, slumpen, reservat. Eller ”skapas” genom andra inventerare och andra tolkningar av begrepp. Jag tror antalet nyckelbiotoper räcker utan ytterligare ”incitament”.

      Gilla

      Svara
      1. Niklas

        Jo, men med rätt incitament för markägaren skulle det kunna skapas betydligt fler nyckelbiotoper än idag. Och idag saknas i princip sådana incitament.

        Gilla

  3. Företagarn

    Problemet är som markägare kan du inte bli av med nyckelbiotopen om den naturligt har försvunnit eller dött ut.
    Dessutom är nyckelbiotop inget beslut utan bara ett luddigt arbetskoncept som inte kan överklagas men får stora negativa konsekvenser.

    Gilla

    Svara
  4. DagL

    Gunnar lade en hänvisande kommentar till den här sidan på Naturskyddsföreningens skogsblogg och jag ställde också frågan där, men någon redovisning varför man inte tror att det kommer nya nyckelbiotoper ges inte.
    På sikt är det ett problem om skydd är permanenta ”för all evighet”. Orsaken till skyddet kan ändras biologiskt eller administrativt. Nybildade biotoper kan vara viktigare att skydda en gamla. Fel upptäcks. Behovet av skydd minskar när bättre data visar att behovet initialt överdrevs, och ”försiktighetsprincipen” säger väl att ju mer vi vet ju mindre marginaler behövs.
    Jag tycker det skulle fattas ett beslut 2025 (principbeslut nu) att den skyddade arealen inte skall växa efter 2025, då uppbyggnadsperioden är slut. Hur mycket som skall tillkomma till 2025 beror på vad statsmakterna anslår medel till. En del skydd skall avvecklas med början 2025 och nya skyddsbehov skall fyllas av de avvecklade inom samma totala areal. Arbetet med att utpeka arealer där skyddet kan avvecklas kan börja 2020.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s