Att kombinera naturvård med produktion

Som ett paraply över miljömålen ligger generationsmålet. Det innebär att de stora miljöproblemen ska vara lösta utan att orsaka ökade miljöproblem utanför Sveriges gränser. För att klara detta är ett aktivt skogsbruk med export av miljövänliga produkter vårt kanske viktigaste redskap. Ska det dessutom göras med höga naturvårdsambitioner måste naturvården bli effektivare för att inte mer mark ska tas ur produktion. Alternativet att istället intensifiera produktionen riskerar att leda till ett tudelat landskap där produktionsskogarna inte ger oss alla de ekosystemtjänster de ger idag.

Jag har i olika sammanhang pekat på att naturvården oftare borde kombineras med produktion för att naturvårdsskogarna samtidigt ska kunna göra miljönytta genom att ersätta miljöskadliga produkter.

I veckan besökte jag ett skogsområde i Hälsingland som var ett bra exempel på hur naturvården ibland kan kombineras med produktion. Ägaren till skogen hade avverkningsanmält detta äldre skogsområde eftersom en ganska stor del av volymen föll i samband med stormen Ivar, och risken för barkborreangrepp var stor. När Skogsstyrelsen granskade avverkningsanmälan registrerade de skogen som nyckelbiotop och ansåg att den skulle lämnas för fri utveckling. Genom certifieringsbestämmelserna skulle brukande i praktiken omöjliggöras.

Skogen var grandominerad men naturvärdena var framförallt knutna till en rik förekomst av grov asp och björk. Man hade dock även hittat den rödlistade rosentickan på en granlåga. Om skogen skulle lämnas för fri utveckling skulle med tiden lövträden dö ut och förlora sitt värde samtidigt som värdena knutna till granskog successivt skulle bli högre. I praktiken skulle man på sikt bevara skogen för ett annat naturvärde än det som gjort skogen till en nyckelbiotop. Tyvärr är det vanliga i denna typ av skogar att man låter skogen stå orörd trots att värdena uppstått till följd av en storskalig störning. Svensk naturvård i boreala skogar premierar framförallt granskogens värden.

Men skogsägaren stod på sig med stöd av sin virkesköpare. Man menade att värdena knutna till löv bäst skulle bevaras om granen togs ut. Därigenom skulle lövträden få en längre livstid samtidigt som det möjliggjorde en ny lövföryngring. Kanske tack vare risken för barkborrar gav Skogsstyrelsen till sist med sig. Man godkände avverkningen som en naturvårdande avverkning vilket möjliggjorde att virket kunde säljas. Man till och med gav skogsägaren NOKÅS-bidrag för åtgärden, och tecknade ett naturvårdsavtal för att bibehålla lövträden och undvika plantering av barrträd.

Härigenom kunde markägaren genomföra en lönsam avverkning där ca 70 % av virket togs ut. Virket kan göra klimatnytta och en fantastisk miljö för bland annat många insekter och fåglar skapades. Tyvärr förbises den här typen av synergier mellan produktion och naturvård alltför ofta. Men Skogsstyrelsen visade här att man kan omvärdera sina ställningstaganden. Det hedrar dem.

Lövavverkning.jpg

Annonser

One thought on “Att kombinera naturvård med produktion

  1. Niklas

    Märkligt att den skogliga kompetensen på skogsstyrelsen har sjunkit så lågt, att de inte ens vet skillnaden mellan primärträd och sekundärträd.

    På egen skog ska all NO i skogsbruksplanen ersättas av NS. Då är det mycket enklare att styra naturvården dit man vill.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s