Får antalet individer inte minska av någon art?

När skogsbrukets påverkan på naturen utvärderas sker det oftast utifrån de arter som minskar. Vilka arter som ökar hör vi sällan något om. Rödlistans viktigaste funktion är att visa på vilka arter som minskar. Att övriga hotade arter är på rödlistan indikerar mest något positivt vilket jag skrivit om här. Men vi saknar en lista över ökande arter, vilket kanske vore minst lika intressant. De kanske är fler än de som minskar? Minskande arter kan förstås visa på en trend. Men måste trenden visa på en negativ utveckling i miljön?

För att miljömålet Levande Skogar ska nås krävs att ”Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till skogslandskapet har gynnsam bevarandestatus”. Målet anses gälla alla arter, och arter som minskar anses sällan ha gynnsam bevarandestatus. Men är detta ett realistiskt eller ens eftersträvansvärt mål? Eller kan det vara acceptabelt eller rent av önskvärt att vissa arter minskar?

Vad gäller fåglar har vi god kunskap om utvecklingen för de flesta svenska skogsarter. De som ökar är betydligt fler än de som minskar. Av de arter som minskat tydligt de senaste 15 åren är det egentligen bara spillkråka som anses särskilt känslig för skogsbruk. Också de miljöer som anses viktiga för skogens fåglar förbättras generellt. Ändå framställs det ofta som att skogsbruket håller på att utarma fågelfaunan, ofta utifrån trenden för enstaka arter. Exempel på detta i denna artikel där man också helt felaktigt hävdar att tjädern minskar. Om vi bedömer skogsbruket utifrån att några fågelarter minskar kommer skogsbruket aldrig kunna ta tillräcklig miljöhänsyn. För några arter kommer alltid att minska.

Artskyddsförordningen gäller egentligen alla fåglar. Oberoende av art får fåglarna inte störas och deras livsmiljöer får inte skadas. Men Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har tagit fram listor på fågelarter som särskilt ska beaktas i tillämpningen av bestämmelserna, där arter som minskat kraftigt de senaste 35 åren får stor betydelse. När minskade arter dyker upp i skogen ska skogsbruket begränsas för att gynna dessa arter.

Men är det egentligen rimligt att inga arter får minska? I myndigheternas tolkning ska skogsbruket begränsas även i många fall där vi inte vet om skogsbruket är orsaken till en minskning. Det finns många tänkbara anledningar till att arter minskar. När nya arter tillkommer och många arter ökar kommer per automatik andra arter att minska. Det kan bero på att man konkurrerar om samma resurs eller att den nya /ökande arten lever av andra arter. Hur ofta är detta förklaringar till minskningar i skogen?

I vissa fall blir förbättringar i miljön ett hot mot arterna. Det är inte bara i skogen det sker miljöförbättringar. Ejdern har minskat kraftigt och är klassad som sårbar på rödlistan till följd av sin minskning. Den hade tidigare mycket starka populationer p.g.a. hög näringsbelastning vid kusterna, vilket gav mycket musslor som ejdrarna åt. Nu har tillförseln av näringsämnen från land minskat vilket missgynnat ejdern. En annan faktor som kan ha missgynnat ejdern är de relativt stora havsörnsstammarna. Kanske är inte minskningen av ejderstammen något negativt. Det kanske är en indikation på miljöförbättringar?

När vi utvecklar skogsbruket för att ta allt bättre hänsyn till miljön kommer vissa arter att öka. Andra kommer att minska just på grund av de förbättringar som gjorts, och några av dessa kommer att rödlistas. Över detta ska vi inte sörja. Själv ser jag fram emot den dag då älgstammen officiellt minskats med 15 % och älgen därmed förs upp på rödlistan.

Annonser

3 thoughts on “Får antalet individer inte minska av någon art?

  1. DagL

    Ett av problemen med rödlistan och artdatabanken är att det saknas analyser hur utvecklingen är långsiktigt, på samma sätt som det görs för fåglar. Rödlistor har gjorts under lång tid men det är först år 2000 insamlingsmetoder och kategorisering utvecklats tillräckligt och det finns en fullständig rödlista med ett system som möjliggör jämförelser över mer än tio år. Tyvärr har artdatabanken ännu inte gjort sådana jämförelser men jag har gjort det på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Rodlistekategori2000.html Mer än hälften av alla akut hotade arter år 2000 och hälften av alla starkt hotade arter har fått hotbilden reducerad år 2015. Att hälften av de mest hotade arterna har fått hotbilden reducerad de sista 15 är förstås goda nyheter för de som värnar om arterna. Jag tror att den huvudsakliga anledningen är att arternas antalsminskning har bromsats ner eller upphört. Dels är det mätvärdet som man tycker lättast kan ändras snabbt och dels är det den i särklass vanligaste orsaken till rödlistning. Rödlistningen kan alltså bero på övergående orsakar eller kanske tämligen triviala variationer i antal som delvis bara är mätfel som ligger i antalsbestämningen för en sällsynt art. Efter sådana här hopp är vanliga är det mycket oklokt att skogs och länsstyrelser förbjuder avverkning för att lavskrikan var en nära hotad art i rödlistan 2010 och sedan blev en livskraftig art i rödlistan 2015. Nära hotade arter är inte tillräckligt hotade för att motivera sådana beslut om Skogsstyrelsen nu nödvändigtvis vill dra in domstolar i avverkningsproceduren. Vad som behövs är att det någonstans i systemet koppas in sunt förnuft.
    Det är bra att ha en rödlista som bygger på samma grunder får jämförelser över tiden (som jag tycks vara den första som utnyttjat rödlistan för i ett meningsfullt tidsperspektiv) och för jämförelse mellan länder (så man t ex kan konstatera att skogsarterna ser ut att klarat sig bra i Norge http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Norsk_redlist2015.pdf även om de klarar sig bra i Sverige också http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Redlistedforestspecies.htm). Jag tycker inte det är något problem att älgarna rödlistas och det tänds en varningsflagga bara det finns sunt förnuft någonstans som reagerar och snabbt tar bort rödflaggan. Rödlistekategorierna behövs för att göra objektiva jämförelser men de borde kompletteras med en uppgift om det reella hotet på en något subjektivare nationell rödlista.
    Det är viktigt för jämförande statistik över åren att de arter som en gång rödlistats finns kvar i Artdatabanken för evigt under kategorin livskraftig (dvs icke rödlistad för närvarande) och att tidigare rödlistningsskäl bör anges så det blir lätt att göra statistik på när det är antalsändringar som är det väsentliga skälet.
    För mig ter det sig sannolikt att skogsbrukets kalhyggen leder till påtagliga antalsminskningar för ett antal arter (hundra??) innan Sverige så att säga mättats med hyggen med minst naturhänsynen för några decennier sedan. Eftersom 16% av den produktiva skogsmarken är skyddad mot skogsbruk (enligt SKA15) så är det inte förvånansvärt om kalhyggesskogsbruket skulle minska ett antal arter säg till 30% av nivån 1950 (lite livsutrymme räknar jag då med i gamla skogar där det en gång i tiden var kalhygge och i andra livsmiljöer). Ur rödlistesynpunkt blir arten livskraftig när denna nya jämvikt nås för flertalet av de arter som nu minskar på grund av den ökande arealen som utsatts för kalhyggesskogsbruk sedan 1950.

    Gilla

    Svara
  2. Ping: Kan miljömålen i skogen nås? | Naturvård med mina ögon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s