Nya strandskyddet blev ännu sämre för glesbygden

Idag är strandskyddet i Sveriges mest glesbefolkade delar ofta lika starkt som i de mest attraktiva lägena. Lagstiftningen medger nästan aldrig att dispens meddelas från strandskyddet ens vid mycket små bäckar i landets glesbygdsområden. Det var inte meningen att det skulle bli så.

År 2010 förändrade man strandskyddsbestämmelserna. Syfte var att göra det lättare att bebygga strandnära områden i glesbygd och skärpa strandskyddet där trycket är stort. Man tyckte helt enkelt att strandskyddet hindrade utvecklingen i glesbygden där exploateringar inte heller utgjorde något hot mot tillgången till stränder, samtidigt som alltför många stränder exploaterades i de attraktivaste lägena. Intentionerna var nog goda men resultatet blev precis tvärt om.

Det sägs att antalet strandskyddsdispenser ökat i de expansiva kommunerna efter att de nya bestämmelserna infördes. Det stämmer säkert. De angivna särskilda skälen medger ofta dispenser i exploaterade områden och den kommunala beslutsrätten har sannolikt bidragit till fler dispenser. Men i glesbygden har det blivit tuffare.

Det man gjorde för att skapa lättnader i glesbygd var att man införde begreppet LIS, Landsbygdsutveckling I Strandnära lägen. LIS kan enligt lagen vara ett skäl för dispens från strandskyddet, men det bygger på att kommunen pekat ut LIS-områden i översiktsplanen. LIS-områden får bara pekas ut i ”begränsad omfattning” vilket länsstyrelserna ofta tillser. Det gör att LIS nästan bara pekas ut i områden där kommunen vill ha en utveckling, inte där den enskilde vill bygga eller genomföra en åtgärd. LIS blir kanske en möjlighet i den kommunala planeringen men ingen lättnad för den enskilde om hon inte råkar ha sin mark just där kommunen vill utveckla. De enda egentliga lättnader som gjorts omfattar således bara en bråkdel av stränderna i glesbygden.

Man ville som sagt även skärpa lagen i områden där trycket är stort. Skärpningen bestod främst i att man i lagen angav de enda kriterier som kunde ses som skäl för dispens. Förut fanns en möjlighet till avvägning. Om bebyggelseintresset var starkt samtidigt som bevarandeintresset var obetydligt kunde det i sig ses som ett särskilt skäl för dispens. Nu kan ingen sådan avvägning göras. Har man inget av de skäl som finns i lagen får man helt enkelt inte dispens oberoende av bevarandeintresse. Avsaknad av bevarandeintressen kan idag aldrig ses som skäl för dispens. Begränsningen i de särskilda skälen drabbar landsbygden hårdast av flera skäl. Viktigast är nog att bevarandeintressen i form av friluftsliv ofta saknas i glesbygden, särskilt vid de små bäckarna. Nu ställs samma krav på i lagen utpekade särskilda skäl vid en liten bäck i Storumans kommun som vid våra mest attraktiva havsstränder.

Den andra anledningen till att landsbygden drabbas hårdast är att de särskilda skälen i flertalet fall hänger samman med tidigare exploateringar. Många av stränderna i glesbygden är helt enkelt oexploaterade vilket gör att skälen saknas.

Strandskyddet väcker starka känslor och det finns stora skillnader i hur man ser på strandskyddet. När strandskyddet utretts har det därför lett till kompromisser och halvtaffliga lösningar. Flera utredningar har genomförts i sen tid utan egentlig framgång. Vågar man ändå tillsätta en ny strandskyddsutredning för att ändra en dåligt fungerande lag?

Annonser

6 thoughts on “Nya strandskyddet blev ännu sämre för glesbygden

  1. DagL

    Det stämmer med intrycket av artskyddande åtgärder att det goda i skydd hanteras fyrkantigt, inflexibelt, fundamentalistiskt och kompromisslöst. Detta slår mot olika typer av Naturbruk och då också med automatik mot glesbygd. Bidrar till min tro att artskyddsbehovet lätt tillåts få för stora konsekvenser.

    Samtidigt tycker jag att det är för lätt att bygga permanentboende nära vatten i städernas omgivningar utom räckhåll till fots och allmänna kommunikationer. Fler väljer att bo så om det innebär vattennära! Därmed ökas beroendet och användningen av privatbilar. Detta tycks gynnas av uppmjukningen av strandlagen. Motivet är svagare för glesbygd eftersom det är liten del av befolkningen, de är ändå mer beroende av bil, de är starkare motiverade att bo där de bor, och samhället vill bromsa glesbygdens avfolkning.

    Andra typer av exploatering vattennära i direkt anslutning till städerna tycks mig blivit mer gynnad genom nya strandlagen. Där är motivet att ”friluftslivet” (i mitt fall en mindre daglig promenad eller cykeltur, många joggar istället) blir otrevligare. Det är t ex trevligare att gå ibland träd nära älven än förbi stora industrier nära älven emellan deras lager och avfall eller på lerig pölig mark där man håller på att bygga nått. Kontorsbyggnader borde inte få uppföras så de direkt skär av älvstranden med sina privata strandrastplatser för personalen.

    Gilla

    Svara
    1. CarlK

      Dag, förstår inte helt din poäng i andra stycket. Menar du att permanentboende nära vatten utanför stadens kommunikationer inte bör eftersträvas?
      Sedan undrar jag hur du resonerar angående användning av privatbilar. Menar du att vi i princip inte skall tillåta ytterligare exploatering i områden som kräver egen bil? Finns ingen tro på utveckling av framtidens, än miljövänligare, personbil? Har man den inställningen kan man ju aldrig hävda att man står för en landsbygdsvänlig politik.

      Gilla

      Svara
      1. DagL

        Det var kanske fel plats att diskutera detta och så viktigt och jag är inte inläst på glesbygd och betecknar mig inte som oreserverat landsbygdsvänlig utöver att jag är mycket skogsvänlig. Men eftersom CarlL frågar så bör jag svara.
        Att behålla infrastruktur i icke tätortsnära glesbygd med avfolkning är bra för skogsbruket och annan markresursanvändning, fritidstrycket är lågt och det finns gott om strandnära lägen per innevånare (efter bäckar t ex). Det är en liten del av befolkningen det rör sig om. Där får vi vara tolerantare mot bilberoende och en flexiblare strandlagstillämpning. Ett ytterligare förslag att stödja ”glesbygden” som reaktion på en tidningsartikel idag som pekade på att de statliga jobben ökar i de stora städerna och minskar i de små kommunerna http://www.vk.se/plus/1574762/landsbygden-avfolkas-och-staten-driver-pa-2 var en komponent i den kommunala utjämningen där kommuner där stat och landsting drar ned på jobb som ligger långt från stora stöder får lite som tas från områdena kring de stora städerna i proportion till var ökning/minskning av stats och landstingsanställda.
        För läget närmare tätorterna tar jag mig själv som exempel. Jag hade en 60-tals sommarstuga strandnära vid en havsvik en hektar tomt med skog knappt två km frän en tätort med affär skola och kommunikationer och 15 km från centrum av en växande residensstad. Sålde stugan för två år sedan och nu är det två strandnära nya hus, det ena permanent och det andra ny sommarstuga mitt i ett kalhygge. Tomterna sträcker sig inte till stranden, det går att gå förbi vilket händer att folk gör men inte ofta. De blir inte helt bilberoende, det går att klara sig utan och de bilresor det generar blir inte SÅ långa. Det är bra boendemiljö så det är OK i min tankevärld. Men det går en väg 13 km efter havsviken efter den har det på 40 år vuxit från 20 till 100 permanentboende, som blir helt bilberoende och det kanske bara är sju av dem som faktiskt jobbar nästan heltid efter vägen (fiske jordbruk skog, turism). Det är inte bra för en framtid när vi måste dra ned på bilen och bilberoende samhällsservice. Visst kan man hoppas på miljövänligare bilar men jag avråder från att bygga upp samhället utgående från det.

        Gilla

    2. CarlK

      Tanken på att samhället eller snarare underliga byråkratiska tjänstemän är så pass enväldiga i beslut om var människor ska bo (även på sin egen mark) är skrämmande. Tror faktiskt det saknar motstycke i historien. Frågan är om de värsta despoterna ens hade detta mål.
      Reglering av typen som nu omfattar byggnation av bostäder är det mest hämmande för utveckling man kan tänka sig. Internet är en extremt oreglerad marknad – där ser vi en fantastisk utveckling. Bostäder däremot tror vi att det lämpar sig att reglera fram med planekonomi. Hur kan någon tro att en marknad kan utvecklas när den styrs av statliga och kommunala tjänstemän som sätter sina egna agendor. Politikerna står handfallna.

      Skrämmande

      Gilla

      Svara
  2. Niklas

    Det generella strandskyddet är ett missfoster som borde avskaffas, ju förr dess bättre.

    Där det finns särskilt ”skyddsvärda” strandremsor, så får de väl ”skyddas” separat – på sina egna ”meriter”.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s