Underskattar rödlistan betydelsen av nya naturvärden i skogen?

En viktig faktor till att många skogslevande arter är rödlistade är att de anses minska. I 2010 års rödlista var minskning skäl till rödlistningen för 75 % av de skogslevade arterna. Men vilken statistik har vi egentligen om hur arternas antal förändras? Om ryggradsdjur, och särskilt fåglar, vet man ganska mycket. Samma sak gäller kärlväxter. Men för de stora artgrupperna på rödlistan; svampar, mossor, lavar och insekter finns i stort sett ingen statistik. Bedömningen av arternas utveckling har därför i huvudsak utgått från hur deras livsmiljöer utvecklats.

Den som läst statistik från Riksskogstaxeringen vet att vi haft en mycket positiv utveckling för flertalet av de miljöer och substrat som är viktiga för biologisk mångfald i skogen. Det gäller bland annat gammal skog, död ved, äldre lövrik skog, grova lövträd och ädellövskog. Det går alltså mycket bra för de flesta av arternas potentiella livsmiljöer. Hur kan då Artdatabanken göra bedömningen att arterna minskar utifrån utvecklingen av deras miljöer?

De som sitter i Artdatabankens expertgrupper har givetvis kunskap om att motsvarande miljöer och strukturer tillkommer i högre grad än de försvinner, men man gör ändå bedömningen att arterna minskar, sannolikt eftersom de anses svårspridda. Kontinuiteten anses viktigare än miljöns förekomst i landskapet. Varje förlust av en skog med naturvärde ses som en nettoförlust där ingen eller liten hänsyn tas till att nya tillkommer.

Det är absolut så att många arter starkt gynnas av en lång kontinuitet av skog eller en viss struktur på platsen, men betydelsen av kontinuitet är omtvistad. Själv tror jag att man överskattar betydelsen av kontinuitet för många arter. Vår svenska artsammansättning är trots allt starkt präglad av storskaliga störningar, främst brand.

Uppenbart är att de flesta arter har en god spridningsförmåga. Det gäller särskilt kryptogamer som kan spridas mycket långt. I en frivillig avsättning i min egen skog hittade jag förra året nyetablerad rosenticka, rynkskinn och ullticka på en låga trots att den omgivande skogen utgörs av tidigare igenlagd betesmark. Även dessa arter som ansetts som särskilt kontinuitetskrävande hittar till nya miljöer när rätt förutsättningar skapas.

Om Artdatabanken lagt större vikt vid den objektiva statistiken från Riksskogstaxeringen och mindre vikt vid betydelsen av kontinuitet när de bedömt utvecklingen för arterna, – Hur många arter hade då trillat ur rödlistan?

Köttickan är en art som borde ha gynnats av att vi får alltmer död ved i skogarna. Den bedöms dock av artdatabanken som minskande för att dess livsmiljöer anses försämras. Här i trivial tallskog i anslutning till ett elljusspår.

Köttickan är en art som borde ha gynnats av att vi får alltmer död ved i skogarna. Den bedöms dock av artdatabanken som minskande för att dess livsmiljöer anses försämras. Här i trivial tallskog i anslutning till ett elljusspår.

 

Annonser

3 thoughts on “Underskattar rödlistan betydelsen av nya naturvärden i skogen?

  1. Ping: Blir det fler nyckelbiotoper i skogarna? | Naturvård med mina ögon

  2. Ping: Välkända artgrupper hotas inte av skogsbruk | Naturvård med mina ögon

  3. Ping: Rödlistan osynliggör de positiva trenderna | Naturvård med mina ögon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s