Att svartmåla sig själva

Förra veckan besökte jag världsutställningen i Milano. Temat var “Feeding the world – Energy for life”. Många av världens länder har där påkostade paviljonger för att visa upp sitt land och sin matproduktion från den bästa sidan. Sverige deltog inte. Sannolikt avstod man av ekonomiska skäl, men ibland tror jag helt enkelt det är för känsligt för Sverige att tala gott om sin markanvändning.

För några år sen gjordes en film om den svenska skogsbruksmodellen som var tänkt att visas för en internationell publik https://www.youtube.com/watch?v=VCW4kA1-ipE . Filmen visar på både styrkor och brister i det svenska skogsbruket. Ändå kom den stora diskussionen om filmen att handla om att den gav en alltför positiv bild av skogsbruket. Det är uppenbarligen inte accepterat att från officiellt håll marknadsföra svenskt miljöarbete och markanvändning i positiva termer. Då måste vi i samma andetag säga att vi inte klarar miljöambitionerna.

I utvärderingen av miljömålen framstår utvecklingen för miljön som mycket dyster. Huvudbudskapet är att 14 av 16 miljömål inte nås. Detta trots att vi gjort väldiga framsteg och i huvudsak har en god miljö. Om denna Jante-syn kring miljöarbetet beror på en stark miljölobby eller är ett sätt för miljömyndigheterna att peka på vikten av deras frågor är svårt att säga.

Även i internationella rapporteringar framstår Sverige ofta som ett land som ligger långt efter i miljöarbetet.

Var sjätte år ska EU:s medlemsstater rapportera bevarandestatusen för de arter och naturtyper som ingår i EU:s art- och habitatdirektiv. Denna uppgift har i Sverige lagts på Artdatabanken. För att många naturtyper i Sverige ska anses ha gynnsam bevarandestatus måste arealen motsvara en viss andel av hur naturen såg ut i ett förindustriellt landskap. Andra länder utgår från andra kriterier, t.ex. arealen naturtyper vid EU-inträdet. Följaktligen hör Sverige till de länder som har störst andel naturtyper med dålig bevarandestatus. Cypern är bäst. Detta speglar förstås inte den verkliga situationen för Sveriges natur i förhållande till andra länder. Men uppföljningsmetoden gör att vi inte ens i teorin kan nå miljömålet Levande Skogar.

I statistiken över hur mycket natur olika europeiska länder skyddar är Sverige ett av de länder som skyddar minst. Men när statistiken granskas visar det sig att Sverige har ett mycket starkt naturskydd jämfört med andra EU-länder. Andra länder redovisar skyddsformer vars motsvarigheter Sverige väljer att inte redovisa. Detta kommer jag att utveckla i ett senare inlägg.

Sverige är i de flesta avseenden ett föregångsland i miljöarbetet. Vill vi att andra länder ska följa vårt exempel eller köpa våra miljömässigt bra produkter, då måste vi våga säga att vi gör saker bra. Det motiverar också till att bli ännu bättre. Svartmålning gagnar inte miljön.

Annonser

2 thoughts on “Att svartmåla sig själva

  1. DagL

    Som ofta är fallet är systemet i vissa avseenden ohanterligt, ogenomskinligt, okänt, otillräckligt vetenskapligt underlag, omöjligt att analysera rent vetenskapligt, irrelevanta och förvånande svagar reaktioner och utan tillräckligt allsidig och öppen diskussion. Vad jag brukar föra fram är western taiga. Definitionen är oklar, den verkar inte konstant över tiden och den verkar inte genomdiskuterad. Det är inte heller klart hur yngre successioner av western taiga ser ut. Det är inte klart hur mycket som fanns i olika perioder under den förindustriella tiden. Däremot verkar det bevisat att referensarealen skall vara 20%. Referensarealen av taiga dvs vad som krävs enligt regeringsbeslut och Artdatabankens beräkning är att 15% av skogsmarken skall vara taiga, men endast 7% är det. Således krävs bl a att 8% av Sveriges skogsmark omvandlas från nuvarande naturtyp till taiga för att uppnå gynnsam bevarandestatus. Inget förslag eller scenario föreligger om hur denna konvertering skulle kunna gå till, hur lång tid det skulle ta eller vad det skulle kosta. Jag kunde (före November 2014) inte hitta referensarealen för taiga vid sök i någon av följande organ: Tidningen Skogen; Skogsstyrelsen; Tidningen Skogseko, LRF-Skog, Skogsindustrierna, de viktigaste dagstidningarna DN och SvD eller Google. Vice ordföranden i riksdagens miljöutskott saknade kännedom om det. Det är troligt att ingen ansvarig politiker hade kännedom om denna lilla detaljkonsekvens av fattade beslut. Gynnsam bevarandestatus i skogen och därmed miljömålet Levande Skogar verkar antingen teoretisk ouppnåeligt, som Gunnar Liden uttrycker det, eller åtminstone att ligga oöverskådligt långt fram i tiden och därmed målet för levande skogar kan avskrivas och det är inte underligt att det inte kan uppfyllas. Jag skriver om detta på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Artdataspridning.pdf och utvecklar på¨http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtdatabankenNaturtyper.htm Kanske jag skriver en vidarebearbetning när slutversionen om den fördjupade utvärderingen av Levande Skogar snart kommer från Naturvårdsverket.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s